11åring

Från det att barnet är 12-13 år får den väl bestämma helt själv. Kommer inte ihåg om det är 12 eller 13 år enligt lag

Vad jag fått förklarat för mig så betyder den lagen att barnet går säga sitt från 12 års ålder då det gäller tvångsomhändertagande. Sa till mig att lagen är missförstådd.

Finns ingen sådan lag, det är dock en vanlig missuppfattning. Lagen säger däremot att man skall ta hänsyn till barnets vilja oberoende ålder o gå efter mognad samt vad som är bäst för barnet. Det är vårdnadshavarna som skall fatta dessa beslut, inte barnet själv. Det är ju inte alltid barnets vilja är det bästa för barnet. Tex har barn (och tonåringar) inte alltid förmåga att se vad det blir för konsekvenser av ett beslut.

Jaha okej! Vad konstigt, har hört på flera håll att det ska finnas någon sådan typ av lag... Det andra vet jag dock. Låter logiskt ändå det du säger. 

Ha det är som sagt vanligt. Det kommer får att man inte gör verkställighet mot ett barn över tolv år mot dess vilja - om inte rätten anser att det är för barnets bästa. Det vill säga att man hämtar inte barnet med polisens hjälp mot dess vilja för att ta barnet till den andra föräldern. Men ju äldre barnet blir och ju mognare det blir desto mer bör man kanske lyssna på det. Dock tror jag inte alltid det är bäst för barnet att välja bort en förälder till förmån för kompisarna. Går det så långt får man kanske försöka hitta kompromisser. Gäller det vv så får föräldern som bor långt från kompisarna kanske vara beredd att köra lite extra, eller att barnet får ta bussen själv. Gäller det vh så kan jag nog tycka att tiden med föräldern är viktigare...

Precis. Säger en 12-åring tvärnej och vägrar åka till/bo hos den ena föräldern kan man i praktiken inte tvinga barnet eller koppla in myndigheter för att genomdriva umgänget. Inte så länge barnet har det bra där det bor.

Man kan absolut i praktiken blanda in familjerätt och tingsrätt men det är svårare att få gehör för ett umgänge som barnet vägrar att ha...

Fast jag tucker nog att man kan försöka... Kanske kan en dom få barnet att inse att det håller på att förlora en förälder samt eventuella syskon. Som boendeförälder anser jag även att man skall försöka påverka barnet så långt det går att ha umgänge/delat boende med den andra föräldern - så länge barnet inte far illa naturligtvis. Att det är tråkigt är inte en giltigt orsak tex... Inte att man inte får som man vill eller har krav på sig heller... Då är det boförälderns "förbannade plikt" :) - att hjälpa till Attilas "problemet", inte säga att man inte måste åka till den andra föräldern... Som exempel då...

Man kan blanda in familjerätt ja. Men familjerätten kan inte göra något för att fysiskt flytta barnet. Man kan inte begära handräckning från polisen. De tvångsflyttar inte så stora barn.

Förlora? Slutar man vara förälder för att barnet inte kommer på beställning? Men visst, handlar det om en bra förälder och barnet bara "inte vill" så får man försöka övertala. Ligger det annat bakom som oförmåga att lyssna, misshandel osv måste man respektera barnets nej.

Nej man slutar inte vara förälder men visst förlorar man en hel del av den naturliga nära kontakten om man vid ung ålder slutar träffa sin förälder. Som du kanske läste skrev jag även eventuella syskon - skall ju inte ens behöva förklarad att man tappar den naturliga syskonkänslan om det går månader mellan träffarna... Ibland behövs det vara "på beställning" eftersom en ung tonåring inte riktigt tänker på vad man väljer bort när man väljer kompisarna för stunden... Min bonus var borta i några månader pga att vi ställer krav på henne (helt normala krav men som hon slipper hos sin mamma).. Hon och hennes lillebror har alltid stått varandra extremt nära men det räckte med de få månaderna för att han skulle sluta lita på henne. Nu räknar han inte längre "naturligt" med sin syster, vilket tidigare alltid varit en självklarhet. Så ja, förlora är det ord jag använder eftersom man faktiskt riskerar att förlora ngt viktigt.