Kluven

JAg träffade mitt gamla ex förra året och det va jätteroligt vi hade mycket att prata om. Vi umgicks nästan varje vecka en stund här och där, jag följde med honom på olika tillställningar. Sen till jul började känslorna komma tillbaka och det va han som tog första steget så till nyår blev vi ett nytt par igen. Han har två barn sen tidigare och vi kom överens om att ta det lugnt med dom. Men det gick en vecka så hade han berättat att han träffat en ny och barnen tyckte det va roligt. Så efter två veckor träffade jag dom för första gången och allt gick jättebra. Sen blev det att jag såg dom 1 helg i månaden  eftersom jag jobbar varannan. Men i mars tog det en drastisk ändring dom ville ha en helg med sin pappa utan mig, helt ok tyckte jag klart dom skulle ha. Men det blev alla helgerna han hade barnen, helt plötsligt va det jobbigt när jag va där uppe när barnen va hos honom. Sovsituationen blev jobbig eftersom vi låg i bäddsoffan och den lille pågen inne hos storebror som inte ville ha honom där. Och den lille vill inte sova i pappas rum för han är rädd. Så nu träffas vi bara varannan helg fre-lör-sön och inget däremellan nästan.
Det konstiga i det hela som jag tycker är att vi tittar på ett gemensamt boende, men i nästa andetag säger han att han vet inte om barnen är mogna för att det flyttar in någon ny. Han måste fråga dom först.
Jag har inga barn själv och vet att barnen kommer i första hand men dom kan ju inte styra hela hans liv.
Vi har varit ihop i fem månader och tre utav dom har mest känt som man kommer längre och längre ifrån varandra samtidigt som vi har det skitbra när vi har vår helg ihop.
Är väldigt kluven, men samtidigt vill jag inte ge mig för jag tror på oss i det långa loppet.