• Anonym (Gaaahh!!)

    Vill bryta med min elaka pappa men har inte hjärta till det,,

    Min pappa har inte behandlat mig, min mamma eller mitt syskon speciellt väl under min uppväxt eller nu heller för den delen.

    Han är nedtryckande, hånande och överlägsen. Han KAN också vara snäll. När han vill.
    Han har dåligt självförtroende, mindervärdeskomplex och måste konstant hävda sig.
    Dessutom är han deprimerad från och till. Har sökt hjälp hos psykolog men är inte ärlig eller inte förmögen att se verkligheten. Inser inte att han har dålig relation till oss i familjen, tror att allt är frid och fröjd..

    Mamma är rejält trött på honom och jag tror ÄNTLIGEN att hon är på väg att lämna honom.
    Kanske.
    Om det händer skulle jag så gärna också vilja bryta med honom.

    Han är en mycket skör person och om jag gjorde det samtidigt som mamma vill skiljas finns det nog en risk att han tar livet av sig.. Det finns det nog förresten bara av skilsmässa. Hur ska jag göra..
    Vi bråkar oftast när vi ses och vi har ingenting att prata om egentligen.
    Jag tycker inte speciellt mycket om honom men han är ju min pappa och jag bryr mig äben fast jag önskar att jag inte gjorde det.

    Jag väntar nu mitt första barn och jag vill inte att det ska få se hur illa han beter sig mot folk. Pappa å andra sidan vill ju säkert umgås extra mycket när han ska få ett nytt barnbarn..

    Vad fasiken för man?

  • Svar på tråden Vill bryta med min elaka pappa men har inte hjärta till det,,
  • Ramborg

    Du borde stötta din mamma så att hon vågar skilja sig.

    Och du borde tala klarspråk med din pappa, oavsett om du väljer att bryta med honom eller ej. "Det här gäller om du vill umgås med mig och ditt barnbarn. Om du beter dig på det här eller det här sättet kommer vi att åka hem omedelbart. " Och sedan måste du GÖRA det också. Inga undantag! Ta ingen skit! "Pappa, du vet vad jag har sagt! Det här otrevliga beteendet tänker jag inte acceptera, det vet du, så nu åker vi hem. Vi ses igen när du tänker bete dig trevligt."

    Om han väljer att ta sitt liv så är det HANS val och ingenting som varken du eller din mamma ska ta på er någon skuld för. Fast mest sannolikt är att han inte kommer göra något, att det bara är tomma hot.


    42.
  • Anonym (Gaaahh!!)
    Ramborg skrev 2014-05-20 20:42:38 följande:
    Du borde stötta din mamma så att hon vågar skilja sig.

    Och du borde tala klarspråk med din pappa, oavsett om du väljer att bryta med honom eller ej. "Det här gäller om du vill umgås med mig och ditt barnbarn. Om du beter dig på det här eller det här sättet kommer vi att åka hem omedelbart. " Och sedan måste du GÖRA det också. Inga undantag! Ta ingen skit! "Pappa, du vet vad jag har sagt! Det här otrevliga beteendet tänker jag inte acceptera, det vet du, så nu åker vi hem. Vi ses igen när du tänker bete dig trevligt."

    Om han väljer att ta sitt liv så är det HANS val och ingenting som varken du eller din mamma ska ta på er någon skuld för. Fast mest sannolikt är att han inte kommer göra något, att det bara är tomma hot.
    Tack snälla för ditt svar.

    Vi alla i familjen har pratat med honom och berättat hur illa vi tycker att han beter sig vid ett antal tillfällen. Inte skrikit utan suttit ned och pratat. Han kan då bli jätteledsen, lovar att bättra sig, är snäll en månad och sedan kommer det smygandes igen. Jag drar alltid när han beter sig illa men jag tror inte att han inser vart gränser går. Jag tror han har ett seriöst socialt handikapp.

    Hade önskat att det går att förklara för honom och att han sedan kan ta in det och göra ett val hur han vill bete sig och ta konsekvenserna. MEN det går inte att resonera med honom. Han har mycket sällan fel, han ser inte verkligheten som andra människor. 
    Han kommer inte att förändras någonsin. Det är jag 100% säker på. Inte utan år av psykologisk hjälp och det kommer aldrig att hända.

    Han har inte hotat att ta sitt liv utan det är något jag förstår ändå. 

    Jag har egentligen varken tid, ork eller tålamod att arbeta på en kass relation till någon som honom. 
    Men det är så svårt att bryta..
  • Anonym (Lgj)

    För att ha behandlat er alla så illa är det anmärkningsvärt hur mycket du ändå bryr dig om vad han säger, tycker osv. Säger som föregående talare, fokusera mera på att umgås med o tala med din mamma, men lämna honom i periferin. Du TROR - kanske - att din mamma är på väg att lämna honom, låter inte som ni har nån särskilt nära kontakt. Pappan i centrum hela tiden.

  • Anonym (Gaaahh!!)
    Anonym (Lgj) skrev 2014-05-21 17:45:24 följande:
    För att ha behandlat er alla så illa är det anmärkningsvärt hur mycket du ändå bryr dig om vad han säger, tycker osv. Säger som föregående talare, fokusera mera på att umgås med o tala med din mamma, men lämna honom i periferin. Du TROR - kanske - att din mamma är på väg att lämna honom, låter inte som ni har nån särskilt nära kontakt. Pappan i centrum hela tiden.
    Jag och min mamma och mitt syskon står varandra väldigt nära och är tajta. Däremot hamnar pappa ofta i fokus, tyvärr.. 
    Jag peppar mamma massor att lämna, hon hoppas det ska bli bättre men hon börjar nog inse att det inte blir bättre.
    Ja det är tragiskt hur mycket jag bryr mig om honom. Har har en snäll sida som han ibland plockar fram och det gör det hela svårare. 
    Men tack för ditt svar, ska försöka lämna honom i periferin och skiljer de sig ska jag fasiken bryta..
  • Anonym (Lgj)
    Anonym (Gaaahh!!) skrev 2014-05-21 18:37:33 följande:
    Jag och min mamma och mitt syskon står varandra väldigt nära och är tajta. Däremot hamnar pappa ofta i fokus, tyvärr.. 
    Jag peppar mamma massor att lämna, hon hoppas det ska bli bättre men hon börjar nog inse att det inte blir bättre.
    Ja det är tragiskt hur mycket jag bryr mig om honom. Har har en snäll sida som han ibland plockar fram och det gör det hela svårare. 
    Men tack för ditt svar, ska försöka lämna honom i periferin och skiljer de sig ska jag fasiken bryta..
    Men om ni står varann så nära borde du ju veta om hon verkligen ska skilja sig eller inte?  Det låter ju också som hon är ganska passiv på nåt sätt  ("hoppas" det ska bli bättre - efter så många år med honom:/?). Hon söker stöd från sina barn (eller om ni bara är sk medberoende) men gör hon nånting aktivt o självständigt, för egen maskin? Stod att pappan går hos psykolog men inget om henne.

    Fast vet du vad; om dom verkligen skiljer sig tror jag ändå du kommer att hitta en anledning att behålla kontakten med honom, för han är ju så skör:/  Vill inte vara otrevlig men får känslan att du inte ser skogen för alla träd här.
  • Fanny b
    Anonym (Gaaahh!!) skrev 2014-05-21 18:37:33 följande:
    Jag och min mamma och mitt syskon står varandra väldigt nära och är tajta. Däremot hamnar pappa ofta i fokus, tyvärr.. 
    Jag peppar mamma massor att lämna, hon hoppas det ska bli bättre men hon börjar nog inse att det inte blir bättre.
    Ja det är tragiskt hur mycket jag bryr mig om honom. Har har en snäll sida som han ibland plockar fram och det gör det hela svårare. 
    Men tack för ditt svar, ska försöka lämna honom i periferin och skiljer de sig ska jag fasiken bryta..
    Du kan inte kontrollera hur mycket din mamma och syskon pratar om din pappa men om du vill kan du försöka på att fokusera på att inte prata så mycket om honom. Jag kan givetvis inte veta om det stämmer i ditt fall men min erfarenhet att personer som helt eller delvis beter sig som din pappa omedvetet skapar en spiral av dålig energi, och enligt mig får för mycket uppmärksamhet i form av att man pratar om deras beteende. Jag ser det såhär: Om en person beter sig illa varför ha denna person i fokus.

    När det gäller din pappas snälla kan du göra så att du umgås bara med honom när han visar denna sida. Så fort han blir otrevlig lämna situationen. Om du tror att det att det hjälper kan du säga varför du gör det, annars kan du låta bli. Det viktiga är tycker jag att man skapar ett sätt att hantera sådana här situationer på.
  • astegmatism
    Anonym (Gaaahh!!) skrev 2014-05-20 19:49:53 följande:
    Min pappa har inte behandlat mig, min mamma eller mitt syskon speciellt väl under min uppväxt eller nu heller för den delen.

    Han är nedtryckande, hånande och överlägsen. Han KAN också vara snäll. När han vill.
    Han har dåligt självförtroende, mindervärdeskomplex och måste konstant hävda sig.
    Dessutom är han deprimerad från och till. Har sökt hjälp hos psykolog men är inte ärlig eller inte förmögen att se verkligheten. Inser inte att han har dålig relation till oss i familjen, tror att allt är frid och fröjd..

    Mamma är rejält trött på honom och jag tror ÄNTLIGEN att hon är på väg att lämna honom.
    Kanske.
    Om det händer skulle jag så gärna också vilja bryta med honom.

    Han är en mycket skör person och om jag gjorde det samtidigt som mamma vill skiljas finns det nog en risk att han tar livet av sig.. Det finns det nog förresten bara av skilsmässa. Hur ska jag göra..
    Vi bråkar oftast när vi ses och vi har ingenting att prata om egentligen.
    Jag tycker inte speciellt mycket om honom men han är ju min pappa och jag bryr mig äben fast jag önskar att jag inte gjorde det.

    Jag väntar nu mitt första barn och jag vill inte att det ska få se hur illa han beter sig mot folk. Pappa å andra sidan vill ju säkert umgås extra mycket när han ska få ett nytt barnbarn..

    Vad fasiken för man?
    Bryt med honom, åk inte hem alls. så har jag gjort engång, jag var inte hemma på ett halv år
  • jenny99

    Min pappa var elak mot mamma och ofta otrogen.Mycket egoistisk och frånvarande.Mycket häftigt temperament ich fördomsfull.Men han är min pappa o jag älskar han.Men det betyder verkligen i te att jag gillar hans sämre sidor.Vi klarar 2 rimmar ihop,alldeles lagom.Sen bryter vi medans vi är sams.han har även funnits för mig bär det är nöd,inte prata utan hämta mig om det behövs,handla eller pengar.Det är sån han är,jag accepterar han.Finns nog ingen människa som kan leva med han men han är min pappa och vi mår bra av begränsad relation.När han blir äldre kommer jag givetvis finnas där och se till att han trivs.Ville bara skriva detta för alla relationer ser då olika ut och är olika.Jag accepterar min pappa fast han är som han är men hellre det än att en dag ångra sig.Det måste svida för tid finns inte riktigt alltid.

  • Anonym (Gaaahh!!)
    Anonym (Lgj) skrev 2014-05-21 20:18:44 följande:
    Men om ni står varann så nära borde du ju veta om hon verkligen ska skilja sig eller inte?  Det låter ju också som hon är ganska passiv på nåt sätt  ("hoppas" det ska bli bättre - efter så många år med honom:/?). Hon söker stöd från sina barn (eller om ni bara är sk medberoende) men gör hon nånting aktivt o självständigt, för egen maskin? Stod att pappan går hos psykolog men inget om henne.

    Fast vet du vad; om dom verkligen skiljer sig tror jag ändå du kommer att hitta en anledning att behålla kontakten med honom, för han är ju så skör:/  Vill inte vara otrevlig men får känslan att du inte ser skogen för alla träd här.
    Jo det borde jag ju veta isf. Men grejen är att hon själv inte vet. Därför vet inte jag heller-
    Det lustiga är att hon är en självständig person på många vis. Hon har en umgängeskrets utan pappa och det kan vara riv i henne. Pappa har gått hos psykolog pga depression.
    Men jag förstår inte vad du menar, hur ser jag inte skogen för alla träd? Du är inte otrevlig, ingen fara!
    Fanny b skrev 2014-05-21 20:28:59 följande:
    Du kan inte kontrollera hur mycket din mamma och syskon pratar om din pappa men om du vill kan du försöka på att fokusera på att inte prata så mycket om honom. Jag kan givetvis inte veta om det stämmer i ditt fall men min erfarenhet att personer som helt eller delvis beter sig som din pappa omedvetet skapar en spiral av dålig energi, och enligt mig får för mycket uppmärksamhet i form av att man pratar om deras beteende. Jag ser det såhär: Om en person beter sig illa varför ha denna person i fokus.

    När det gäller din pappas snälla kan du göra så att du umgås bara med honom när han visar denna sida. Så fort han blir otrevlig lämna situationen. Om du tror att det att det hjälper kan du säga varför du gör det, annars kan du låta bli. Det viktiga är tycker jag att man skapar ett sätt att hantera sådana här situationer på.
    Så enkelt att säga att jag bara ska umgås med honom när han är snäll.. På en hel kväll kan det komma 2 elaka kommentarer men resten är snällt eller tvärtom. Det är så blandat.. :( Men det tåls att tänkas på.
    Du har rätt i att det kanske pratas för mycket om honom, men det är ett sätt för oss att "bearbeta" elaka saker han gör. Är nån elak vill man ventilera det med nån.
    jenny99 skrev 2014-05-21 23:21:09 följande:
    Min pappa var elak mot mamma och ofta otrogen.Mycket egoistisk och frånvarande.Mycket häftigt temperament ich fördomsfull.Men han är min pappa o jag älskar han.Men det betyder verkligen i te att jag gillar hans sämre sidor.Vi klarar 2 rimmar ihop,alldeles lagom.Sen bryter vi medans vi är sams.han har även funnits för mig bär det är nöd,inte prata utan hämta mig om det behövs,handla eller pengar.Det är sån han är,jag accepterar han.Finns nog ingen människa som kan leva med han men han är min pappa och vi mår bra av begränsad relation.När han blir äldre kommer jag givetvis finnas där och se till att han trivs.Ville bara skriva detta för alla relationer ser då olika ut och är olika.Jag accepterar min pappa fast han är som han är men hellre det än att en dag ångra sig.Det måste svida för tid finns inte riktigt alltid.
    Skönt att ni hittat ert sätt. Tror tyvärr aldrig att jag skulle kunna acceptera min pappa. Jag älskar nog tyvärr honom, tror jag. För att han är min pappa. Men jag tycker inte speciellt mycket om honom.

  • Fanny b
    Anonym (Gaaahh!!) skrev 2014-05-23 16:06:49 följande:
    Jo det borde jag ju veta isf. Men grejen är att hon själv inte vet. Därför vet inte jag heller-
    Det lustiga är att hon är en självständig person på många vis. Hon har en umgängeskrets utan pappa och det kan vara riv i henne. Pappa har gått hos psykolog pga depression.
    Men jag förstår inte vad du menar, hur ser jag inte skogen för alla träd? Du är inte otrevlig, ingen fara!

    Så enkelt att säga att jag bara ska umgås med honom när han är snäll.. På en hel kväll kan det komma 2 elaka kommentarer men resten är snällt eller tvärtom. Det är så blandat.. :( Men det tåls att tänkas på.
    Du har rätt i att det kanske pratas för mycket om honom, men det är ett sätt för oss att "bearbeta" elaka saker han gör. Är nån elak vill man ventilera det med nån.

    Skönt att ni hittat ert sätt. Tror tyvärr aldrig att jag skulle kunna acceptera min pappa. Jag älskar nog tyvärr honom, tror jag. För att han är min pappa. Men jag tycker inte speciellt mycket om honom.

    Du kan göra så att du går efter den första elaka kommentaren. Om du mår bättre av att prata om din pappa med resten av personalen ska du givetvis göra det. Nu menar jag inte att du känner på detta sätt men min erfarenhet är att om det pratas för mycket om negativa saker som man inte kan påverka är det lätt hänt att man inte mår bättre av att ventilera. tvärtom, för om man ofta pratar om negativa saker som kan inte påverka är det lätt att man fastnar  i en negativ spiral.
  • Anonym (Gaaahh!!)
    Fanny b skrev 2014-05-23 18:44:27 följande:
    Du kan göra så att du går efter den första elaka kommentaren. Om du mår bättre av att prata om din pappa med resten av personalen ska du givetvis göra det. Nu menar jag inte att du känner på detta sätt men min erfarenhet är att om det pratas för mycket om negativa saker som man inte kan påverka är det lätt hänt att man inte mår bättre av att ventilera. tvärtom, för om man ofta pratar om negativa saker som kan inte påverka är det lätt att man fastnar  i en negativ spiral.
    Personalen? Menar du familjen?
    Ja vist kan det även bli en negativ spiral av detta. Ibland rent av ältande. Men av någon anledning är det svårt att sluta.. 
  • Fanny b
    Anonym (Gaaahh!!) skrev 2014-05-23 18:56:47 följande:
    Personalen? Menar du familjen?
    Ja vist kan det även bli en negativ spiral av detta. Ibland rent av ältande. Men av någon anledning är det svårt att sluta.. 
    Jag menade familjen, får skylla på att jag är trött.  Jag har också ältat mycket negativa saker och min erfarenhet är också det är svårt att sluta. Det var inte ett medvetet val för mig att sluta med det men för några år sedan började jag märka att jag i vissa sammanhang blev negativ när jag pratade. Jag gillade inte detta och började tänka mer på att inte mitt tal vara så negativ. I samband med det kom jag på att allt som jag uppfattade det ältande över personer som behandlat mig illa inte lett till något positivt. Jag började då med att minska ältandet och istället fokusera på att när man pratade om personer som behandlat en illa så fokuserade jag på att hitta en lösning. T  e x om jag och Anna tyckte Lena hade betett sig på ett olämpligt sätt så försöker jag undvika att säga att Lena gjorde si och så och prata kring det utan istället fokusera på att komma med en lösning på hur vi ska möta Lena när hon beter sig illa mot oss.
  • Anonym (Gaaahh!!)
    Fanny b skrev 2014-05-23 19:27:31 följande:
    Jag menade familjen, får skylla på att jag är trött.  Jag har också ältat mycket negativa saker och min erfarenhet är också det är svårt att sluta. Det var inte ett medvetet val för mig att sluta med det men för några år sedan började jag märka att jag i vissa sammanhang blev negativ när jag pratade. Jag gillade inte detta och började tänka mer på att inte mitt tal vara så negativ. I samband med det kom jag på att allt som jag uppfattade det ältande över personer som behandlat mig illa inte lett till något positivt. Jag började då med att minska ältandet och istället fokusera på att när man pratade om personer som behandlat en illa så fokuserade jag på att hitta en lösning. T  e x om jag och Anna tyckte Lena hade betett sig på ett olämpligt sätt så försöker jag undvika att säga att Lena gjorde si och så och prata kring det utan istället fokusera på att komma med en lösning på hur vi ska möta Lena när hon beter sig illa mot oss.
    Fan så smart.
    Ska också försöka vara mer lösningsinriktad.
    Har funderat väldigt mycket idag och det känns lättare att bryta med pappa oavsett om mamma lämnar honom eller ej.
    Ska försöka släppa det negativa.
  • Fanny b
    Anonym (Gaaahh!!) skrev 2014-05-23 21:33:17 följande:
    Fan så smart.
    Ska också försöka vara mer lösningsinriktad.
    Har funderat väldigt mycket idag och det känns lättare att bryta med pappa oavsett om mamma lämnar honom eller ej.
    Ska försöka släppa det negativa.
    Jag tycker det är bra att du kommit så här långt samt att du fokuserar på dig själv och inte din mamma i detta fall, dvs att du funderar på att bryta på med att bryta med din pappa oavsett vad din mamma gör. 

    Det kan vara svårt att släppa det negativa i ens liv men det som hjälpt mig är tanken på att om något negativt har att göra med en specifik person att göra: Ska denna person om än omedvetet får en så stor inverkan på mitt liv? Är den ens värd att jag medvetet tänker på denne?

    Om personen tillhör ens familj kan man tänka att när man barn så kunde man inte "komma ifrån" denna person, men som vuxen kan man göra det. Man kan välja allt ifrån att besöka denne få gånger till att avbryta kontakten.
  • Anonym (Gaaahh!!)
    Fanny b skrev 2014-05-23 22:00:09 följande:
    Jag tycker det är bra att du kommit så här långt samt att du fokuserar på dig själv och inte din mamma i detta fall, dvs att du funderar på att bryta på med att bryta med din pappa oavsett vad din mamma gör. 

    Det kan vara svårt att släppa det negativa i ens liv men det som hjälpt mig är tanken på att om något negativt har att göra med en specifik person att göra: Ska denna person om än omedvetet får en så stor inverkan på mitt liv? Är den ens värd att jag medvetet tänker på denne?

    Om personen tillhör ens familj kan man tänka att när man barn så kunde man inte "komma ifrån" denna person, men som vuxen kan man göra det. Man kan välja allt ifrån att besöka denne få gånger till att avbryta kontakten.
    Ja precis. Jag är vuxen och kan välja själv nu. Och det tänker jag göra.
    Du verkar vara en klok person :) tack.
  • Fanny b
    Anonym (Gaaahh!!) skrev 2014-05-24 06:14:25 följande:
    Ja precis. Jag är vuxen och kan välja själv nu. Och det tänker jag göra.
    Du verkar vara en klok person :) tack.
Svar på tråden Vill bryta med min elaka pappa men har inte hjärta till det,,