Känner mig kvävd i förhållandet
Jag och killen, båda 30 plus (jag några år äldre), har varit ett par i ett år. Den sista tiden har han börjat prata om att eventuellt flytta ihop då vi har ett förhållande på distans, vilket får mig att känna mig lite... ja, kvävd?
Vet inte om jag vill bo med honom, eller iaf inte nu, och jag känner att jag behöver mer tid för att ta reda på detta. Tycker absolut om honom och så, men när han visar för stora känslor och blir för romantisk och så, då känner jag att det blir för mycket. Jag älskar honom inte än och skulle vilja ha lite mer utrymme för mina egna känslor, men ist blir det som att han blir mer och mer på ju mer jag backar undan.
Börjar tycka att detta är ett problem. Är en person som är väldigt självständig, aldrig har bott sambo, endast har varit i ett längre förhållande men som också delvis var på distans. Är helt enkelt inte van vid att ha någon nära mig för mycket och tycker om min egna tid lite för mycket för att bara säga upp den hur lättvindigt som helst.
Jag har tagit upp detta med min kille, som tyvärr tar illa upp av att jag inte har samma behov av närhet som han. Han ifrågasätter också mina känslor eftersom jag ännu inte sagt att jag älskar honom - han sa att han älskade mig redan efter tre månader ihop. Jag har bara älskat en partner hittills, men blev väldigt bränd då och har inte riktigt kommit över allt som hände då. Behöver därför denna tid till att läka och vill inte rusa in i något.
Förstår mig heller inte riktigt på den känsla jag får av att känna mig kvävd och vilja fly när han visar starka känslor och är gullig mot mig. Tycker att det blir för mycket presenter och gulliga brev/SMS från honom som jag inte besvarar och känner mig då nästan "tvingad" att göra något tillbaka. Varför känner jag såhär? Vill gärna vara bättre mot honom, för det förtjänar han verkligen.
