mammalovis skrev 2014-05-25 00:01:52 följande:
Varje kommun är skyldig att erbjuda någon form av föräldraprogram, hör med bvc eller din familjecentral.
Jag har gått kursen "De otroliga åren 3-8 år", som också finns i bokform. Där handlar det mycket om att berömma barnen för allt de gör bra. Sedan hade vi i läxa att ge dem 10 minuters positiv föräldratid per dag; t ex läsa en bok, spela ett spel, bara finnas närvarande sittandes på golvet och agera sportkommentator i det de gör. Det gav en del mer positivt. Samtidigt blev det att man funderade ut många alternativa lösningar på det som fungerade dåligt. Sedan har en del beteenden försvunnit och nya har poppat upp. Jag glömmer av att berömma och ge de där 10 minutrarna när jag bara längtar efter en egen paus efter en stridig dag.
Då hade vi bekymmer med evighetslånga måltider och lång påklädning. Med maten testade vi många metoder och det fungerar oftast bra nu. Inför påklädningen tog vi tillsammans fram kläder och hon tog på sig i badrummet medan jag duschade. Nu när hon är 3,5 år har jag nog räknat med att hon fixar kläderna ändå, men hon fastnar i att leka på sitt rum, så där får vi nog återgå till tidigare lösning även om risken finns att hon bråkar med lillasyster istället. På något sätt tror jag nog att hon är större som storasyster, än vad hon egentligen är, då hon är duktig med påklädning och får mycket beröm på förskolan. Hemma sölar hon mest, även när något kul ska hända. Sedan är det mycket magiskt beteende, hon ska trycka på alla dörr/hissknappar annars går världen under, så där har jag fått jobba med henne att mamma också vill trycka och vi har skojat om det. Snart är de ju två om önskemålen.
Ja, dagarna består av mång småstrider och jag känner mig som en tjatkäring som alltid vill stressa iväg/hem o s v för att lillasyster ska somna i egen säng istället, bli hungrig eller inte bli missnöjd.
Om du har speciella strider är det ju lättare att tipsa.
Tack för att ni tagit er tid att svara på mitt inlägg!
Och stort Tack för tipsen! Den boken får jag leta efter, den kan nog vara intressant för mig!
Jag kan inte jättemkt om pedagogik, men läste psykologi på gymnasiet o snappade upp lite smått där.
Jag försöker oxå komma ihåg att berömma. Även de små detaljerna. Har hört att det är viktigt att berömma även de små detaljerna, för i barnens värld är det stora, avgörande saker.
Min äldsta är fortfarande väldigt nappkär, så när han ger mig nappen på morgonen så att jag kan lägga undan den, så berömmer jag det.
Men i den här åldern så lyssnar han inte alls. I flera gånger varje dag så tappar jag humöret för småsaker, samma saker!! Känner mig som världens surkärring :/
Jag har i stort sett samma strider som dig MAMMALOVIS. När jag hinner trycka på hissknappen, så får han trycka på våningen, eller nästa gång.
Hinner jag öppna grinden på dagis så får han hjälpa mig att stänga osv.
O igår, efter att jag känt att vi faktiskt haft en hyfsat bra dag, så gav jag honom en kram o talade om att jag inte gillar att skälla o vara sur. Sa att jag känner mig elak mot honom, men att han måste lära sig att lyssna o att mamma bestämmer.
Försöker vara lite pedagogisk ;) Har hört att man ska tala om hur man känner eftersom barn förstår mer än vi tror och även lär sig att prata om känslor o sätta ord på känslorna....
Jag försöker så gott jag kan :)
