Har precis kommit hem med sonen som föddes i lördags. Typiskt för mig är att börja fundera på saker jag borde ha frågat på BB (12mil bort) och sedan sitta och jaga upp mig 
Nu tycker jag att "Lillebrors" fontanellkant är så himla kraftig och känns så tydligt att jag blir orolig om det ska vara så.
Men han blev ju undersökt av barnläkaren i vanlig ordning innan vi åkte och en så viktig sak skulle hon väl reagera på om det var på tok? 
Ja, det skulle hon. Sedan kan det kännas olika på olika barn. Min yngsta (barn tre) hade väldigt mjukt och rörliga skall plattor. Bara han låg på sidan så trycktes det upp en ordentlig kant. Fontanellerna och huvudet tillhör ju sådant de just kollar på BB. Sedan kan ju fontanellen sjunka in vid uttorkning men äter och kissar och växer som han ska så är det ju inte aktuellt.
Såg inte bilden när jag svarade. Är det att hela skarven mellan skall plattorna är tydligt markerade som oroar dig? Inte fontanellen just?
Såg inte bilden när jag svarade. Är det att hela skarven mellan skall plattorna är tydligt markerade som oroar dig? Inte fontanellen just?
Min ena tjej hade också sån fontanell med tydliga kanter. Hon hade också väldigt stor fontanell. Har aldrig varit några konstigheter och idag är det helt slätt på huvet och fontanellen växte ihop helt som den skulle!
Min ena tjej hade också sån fontanell med tydliga kanter. Hon hade också väldigt stor fontanell. Har aldrig varit några konstigheter och idag är det helt slätt på huvet och fontanellen växte ihop helt som den skulle!
MIn son som är 5 månader idag hade också så på sitt huvud,men nu är det bara en rundaktig liten fontanell kvar.
Min yngsta hade också tydliga skarvar. 11 månader nu och alldeles vanliga "skarvgränser". Han hade lite liten fontanell tidigt så det har jag oroat mig för....helt i onödan. Hör väl till det här med att vara mamma....att oroa sig för än det ena än det andra .
.
Tyvärr är det ju så att man måste vara observant själv, just med tanke på att skallen kan bli lite hoptryckt under förlossningen gör att många läkare och bvc-sköterskor missar den typen av diagnos. Min systerdotter var ett sådant exempel, syrran frågade speciellt om huvudet på tösen men de slog bort det med en förklaring och följde inte ens upp hennes oro. Tack vare det dröjde det 7 månader innan tösen kom till operation, vilket tyvärr kan ha gjort att det blivit svårare att bli s.k. normal. Idag fem år senare är hon tyvärr fortfarande lite sned i ansiktet/huvudet.
Så det är ALLTID bättre att fråga, och om man fortfarande känner oro efter avslag från läkare man kan alltid gå vidare och få fler utlåtanden!