äter sönder lyan

Jag är ingen hundmänniska men såg den där tv-showen med Cesar Milan. Den hunden som tuggade sönder allt, den behövde mer motion och mental stimulans. Då slutade den tugga sönder grejer.

Det verkar som att din hund är understimulerad, tyvärr. Får han tillräckligt med mental & fysisk träning? Hur har du gjort när du har ensamhetstränat honom?

Det är klokt att spärra av lägenheten en period, precis som du har gjort. I de rummen får du nog tyvärr inte ha någonting som kan locka till bus. Det är inte så hemtrevligt men det är ju bara tills han förstår att han inte ska tugga på allt.

Understimulerad. Ut och spring med den och hitta på en massa aktiviteter dagligen.

Ts- Vad är det för ras? Beskriv hur dagarna för hunden brukar se ut. Från att ni går upp till läggdags och försök våga vara ärlig för då kan du få bättre råd och tips. Hur mkt träning, både får kropp och hjärna får han?

Er hund har seperationsångest dvs får ångest och mår så dåligt av att vara ensam att den tuggar för att klara av sin ensamhet. Att lämna eller utestänga en sån hund är ren vanvård då den inte klarar av ensamheten, ni är hundens enda trygghet.
När man tar en omplacering bör man låta hunden landa i det nya hemmet  nån månad innan man påbörjar ensamhetsträningen precis som med en valp dvs man tränar i sekunder att låta den vara ensam och det kan ta tid, upp till ett år innan en hund klarar att vara ensam några timmar, vissa klarar det aldrig.
Tydligen har ni lämnat hunden för tidigt och fortsatt lämna den trots att ni märkt att den mår dåligt så ni har mycket att jobba tillbaka nu om ni ska lyckas.
Börja med att skaffa hundvakt när ni måste lämna hunden om det så bara är 10 minuter och låt hunden få komma in i sovrummet och bli trygg med er. när ni märker att hunden är trygg om nätterna och kan koppla av börjar ni ensamhetsträna på nytt, precis som med en valp.

Sen håller jag med tidigare inlägg om att mental aktivering är jätteviktig. 

Vad är det för ras, hur aktiverar ni den och kunde den vara ensam i det tidigare hemmet?

Vore sjukt om han vore understimulerad.. Under dem timmarna jag är på jobbet (max 6-8h) är han hemma, med min pappa på jobbet eller hemma med min kille som jobbat natt. Han får en promenad på morgon ca 20 min samma mitt på dagen eller oftare om pappa har med honom. När jag kommer hem från jobbet och fram till jag sover sent på kvällen är vi med varandra konstant. Jag går ut minst två timmar, oftast får han vara lös i skogen men annars i långkoppel. Vi tränar sök och kommandon. Vi leker, myser etc mellan promenaderna. Men om det är nu så att han får för lite vet jag inte hur jag ska göra då jag ger honom uppmärksamhet. 

Har ni tips på bra hjärngympa? Vad gör ni med er hund så hen får tänka?

Den familj han var hos innan oss ensamhetstränade inte så mycket tror jag dessvärre.. Det sa dem inget om men vi har märkt på honom. Vi valde ju att köpa en lite äldre hund för att han skulle kunna vara själv lite längre stunder än en 8 veckors valp. 

Rasen TROR vi är tollare/cockerspaniel så det är ett energiknippe. Han behöver mycket och det visste vi när vi köpte honom. 

Vi har låtit honom "landa". Han har inte visat några tecken på saknad av den andra familjen. Kan inte ha honom i sovrummet då han smyger upp i sängen om nätterna. Och den vanan vill jag inte få in i honom. 
Han vill väldigt gärna vara i samma rum som oss. Vill vara med hela tiden. Är det smart av oss att stänga för så han inte får vara där vi är men fortfarande se oss för att lära sig? Känns lite tråkigt för när jag är hemma vill jag ju vara med honom hela tiden.. 

Jag håller med föregående, hunden behöver nog vara närmare er på natten för trygghetens skull.. Du behöver ju inte ha honom i sängen, en bädd bredvid dig på golvet funkar. Vi tog i oktober över en fyraårig cockertjej, som visar lite samma problem som er hund. Hon har aldrig fått chansen att börja tugga på saker för att vi tagit det jättelugnt med hennes ensamhetsträning då vi insåg att hon var i stort behov av oss för att vara trygg. Hon sover i en bädd bredvid min sida av sängen, i början sträckte jag ibland ner handen så hon kände mig. Hon förstod efter. Typ andra tillsägelsen att hon inte fick vara i sängen. Och då var hon en hund som levde i "flock" med 20 andra hundar, kunde inte ett enda kommando, inte gå i koppel, noll miljöträning, noll ensamhetsträning, noll erfarenhet av att träffa främmande människor eller hundar. Det går, med små steg och mycket kärlek och trygghet. Idag är hon fortf lite avvaktande mot främmande män, men annars kan jag gå med henne lös i ALLA situationer. Vi får dagligen höra att hon är en väldigt lydig hund, av folk vi möter. Jag har tränat henne varje dag och gett mycket kärlek. Det tror jag är nyckeln. Ge inte upp om honom..

Vilka bra råd du har fått här ts, speciellt dom från Dexter som i vanlig ordning redan har skrivit det jag tänkte skriva.
Lyssna, läs och följ dom råden,
Det spelar liksom ingen roll hur du tycker det borde vara, om det inte funkar som du tycke att det ska.
Då måste du göra det som funkar och en hund med separationsångest blir inte bättre av separationer, en omplaceringshund brukar behöva oceaner av tid, närhet och trygghet.
Jag har en själv här hemma så jag vet.
Lycka till nu ts