• Anata

    Graviditets Depression

    Hej!


    Jag har gjort en del inlägg här om olika saker!


    Jag har varigt inne på sjukhuset men alltid blivit hem skickad. Detta har varigt den ett Jävla UL sa att jag och min mens ljuger! Hur F de nu kan göra de. Suck!


    Jo då här är de. Enligt sista mens och sex med flera saker som spelar in så är jag idag i vecka 38 (37+0) Men enligt ett jävla UL så är jag 2 veckor efter. Alltså bara i vecka 36 (35+0) Men när jag skulle ha mens och sex mm så var jag och min man inte närvarande av varandra och jag var på besök hos min mamma som bor 30 mil här ifrån och där finns Ingen man för utom en han hund. 
    Vilket detta har gjort att hela min graviditet har blivit stress och obehaglig för mig.


    När jag redan i vecka 30 UL 28 kommer in för sammandragningar och sjukt ont. Då säger Östra Sjukhuset i Göteborg till mig att detta inte kan vara så. De är helt omöjligt då jag bara är i vecka 28 och kan inte ha den smärtan jag har! Vilket lede till bråk med sjukhuset mm.
    Där efter åkte jag in i vecka 32 UL 30 för att jag inte kände av h*n. Kommer in och då hittar dom h*n och h*n mår bra! Då blev vi hemskickade.
    Vecka 34 UL 32 så åker jag in för att jag har så ont att jag inte kan sova. Inget fel blir hemskickad igen! 
    Vecka 36 UL 34 kommer jag in 3 gånger akut för att jag har haft
    1. Sammandragningar i 3 nätter så jag har skadat min sambo.
    2. Minskad foster rörelse 
    3. Rosa flyttningar och smärta mellan benen. 
    Alla 3 gångerna vara otrevliga och dom säger igen att man inte kan ha så ont mm. Blev hemskickad.


    Nu sist var den 23 Maj veck 37 UL 35 Jag vägrade åka till Östra och vände mig till Mölndal. En underbar sköterska där som lyssnade mm och förstod. Hon var inne och rotade i halsen mm. Då var jag öppen 1 cm inne och halsen var 2 cm :) Hon sa samma som mig. Bullshit att jag är under vecka 37. Då fick jag sova där. Pga ingen sömn på 3 dagar så fick jag Morfin och insömnings tablett. Men akk nej ingen sömn inte där nej.


    Den 27 Maj förlitar jag mig på Mölndal och åker in för minskad foster rörelse. Som dom sa att jag skulle komma in för. Men ja jo eller hur. Blir hemskickad efter 45 min och då har jag öppnat mig till 1,5 cm med halsen var 2 cm än. Och Jag fick INTE åka tillbaka dit då mitt BMI är över 35. 


    Hur man nu kan vara så dum att räkna BMI på någon som gått upp 30 kg på 2 veckor när hon blir gravid! Aja lycka till.

    På Onsdagen den 28 maj åkte jag till MVC och träffade BM som bestämt. 


    Redan på morgonen så märkte jag att något var fel. Japp! Kl 11 när manen åkte på student. Då sitter jag i ca 45 min och bara gråter. Jag kontaktar min BM för att jag mår as dåligt. När jag är hos henne och MVC läkaren så säger dom till mig att jag har fått Graviditets Depression. PGA sjukhuset och deras sätt.


    Nu sitter man här och mår så dåligt att man inte vågar sätta foten utanför lägenheten för att man är rädd att skada bebisen som ligger i min mage! Inte att jag ska kunna göra de. Men att jag inte kan skydda h*n om något händer!


    Är detta "normalt"? 


    Någon mer som har haft Graviditets Depression?

  • Svar på tråden Graviditets Depression
  • nutcase88
    Anata skrev 2014-05-29 20:08:36 följande:

    Hej!


    Jag har gjort en del inlägg här om olika saker!


    Jag har varigt inne på sjukhuset men alltid blivit hem skickad. Detta har varigt den ett Jävla UL sa att jag och min mens ljuger! Hur F de nu kan göra de. Suck!


    Jo då här är de. Enligt sista mens och sex med flera saker som spelar in så är jag idag i vecka 38 (37+0) Men enligt ett jävla UL så är jag 2 veckor efter. Alltså bara i vecka 36 (35+0) Men när jag skulle ha mens och sex mm så var jag och min man inte närvarande av varandra och jag var på besök hos min mamma som bor 30 mil här ifrån och där finns Ingen man för utom en han hund. 
    Vilket detta har gjort att hela min graviditet har blivit stress och obehaglig för mig.


    När jag redan i vecka 30 UL 28 kommer in för sammandragningar och sjukt ont. Då säger Östra Sjukhuset i Göteborg till mig att detta inte kan vara så. De är helt omöjligt då jag bara är i vecka 28 och kan inte ha den smärtan jag har! Vilket lede till bråk med sjukhuset mm.
    Där efter åkte jag in i vecka 32 UL 30 för att jag inte kände av h*n. Kommer in och då hittar dom h*n och h*n mår bra! Då blev vi hemskickade.
    Vecka 34 UL 32 så åker jag in för att jag har så ont att jag inte kan sova. Inget fel blir hemskickad igen! 
    Vecka 36 UL 34 kommer jag in 3 gånger akut för att jag har haft
    1. Sammandragningar i 3 nätter så jag har skadat min sambo.
    2. Minskad foster rörelse 
    3. Rosa flyttningar och smärta mellan benen. 
    Alla 3 gångerna vara otrevliga och dom säger igen att man inte kan ha så ont mm. Blev hemskickad.


    Nu sist var den 23 Maj veck 37 UL 35 Jag vägrade åka till Östra och vände mig till Mölndal. En underbar sköterska där som lyssnade mm och förstod. Hon var inne och rotade i halsen mm. Då var jag öppen 1 cm inne och halsen var 2 cm :) Hon sa samma som mig. Bullshit att jag är under vecka 37. Då fick jag sova där. Pga ingen sömn på 3 dagar så fick jag Morfin och insömnings tablett. Men akk nej ingen sömn inte där nej.


    Den 27 Maj förlitar jag mig på Mölndal och åker in för minskad foster rörelse. Som dom sa att jag skulle komma in för. Men ja jo eller hur. Blir hemskickad efter 45 min och då har jag öppnat mig till 1,5 cm med halsen var 2 cm än. Och Jag fick INTE åka tillbaka dit då mitt BMI är över 35. 


    Hur man nu kan vara så dum att räkna BMI på någon som gått upp 30 kg på 2 veckor när hon blir gravid! Aja lycka till.

    På Onsdagen den 28 maj åkte jag till MVC och träffade BM som bestämt. 


    Redan på morgonen så märkte jag att något var fel. Japp! Kl 11 när manen åkte på student. Då sitter jag i ca 45 min och bara gråter. Jag kontaktar min BM för att jag mår as dåligt. När jag är hos henne och MVC läkaren så säger dom till mig att jag har fått Graviditets Depression. PGA sjukhuset och deras sätt.


    Nu sitter man här och mår så dåligt att man inte vågar sätta foten utanför lägenheten för att man är rädd att skada bebisen som ligger i min mage! Inte att jag ska kunna göra de. Men att jag inte kan skydda h*n om något händer!


    Är detta "normalt"? 


    Någon mer som har haft Graviditets Depression?


    Jag tycker det låter hemskt att du skall behöva låsa in dig dina sista veckor som gravid för att du är rädd och mår dåligt. Det måste ju finnas någon sorts stödkontakt du kan få. Dessa kontakter kan nog din barnmorska erbjuda dig om du berättar samma historia för henne.

    Graviditetsdeprisson tror jag är ganska vanligt, speciellt under graviditens sista tid. Man går och väntar på att något skall hända, man vet inte när det händer och man försöker tänka hur allt kommer att bli kring förlossning osv. Inte minst tänker man också på hur livet kommer bli med det nya livet.
    Så även om du mår jätte dåligt nu, är det tyvärr rätt vanligt.
    Jag tycker du skall förklara för din barnmorska som sagt, om hur du känner det och ev. få en kontakt som kan stötta dig kring dina tankar den sista tiden. Kanske kan ni till och med fortsätta efter att ditt barn kommit.

    Det är viktigt både för dig nu och i din roll som mamma att må bra!
    Önskar dig lycka till och hoppas du mår bättre snart.
  • Anata
    nutcase88 skrev 2014-06-04 22:47:16 följande:
    Jag tycker det låter hemskt att du skall behöva låsa in dig dina sista veckor som gravid för att du är rädd och mår dåligt. Det måste ju finnas någon sorts stödkontakt du kan få. Dessa kontakter kan nog din barnmorska erbjuda dig om du berättar samma historia för henne.

    Graviditetsdeprisson tror jag är ganska vanligt, speciellt under graviditens sista tid. Man går och väntar på att något skall hända, man vet inte när det händer och man försöker tänka hur allt kommer att bli kring förlossning osv. Inte minst tänker man också på hur livet kommer bli med det nya livet.
    Så även om du mår jätte dåligt nu, är det tyvärr rätt vanligt.
    Jag tycker du skall förklara för din barnmorska som sagt, om hur du känner det och ev. få en kontakt som kan stötta dig kring dina tankar den sista tiden. Kanske kan ni till och med fortsätta efter att ditt barn kommit.

    Det är viktigt både för dig nu och i din roll som mamma att må bra!
    Önskar dig lycka till och hoppas du mår bättre snart.

    Onsdagen den skickade läkaren på MVC iväg en remis till Antenatal om igångsättning! 
    I måndags den 9 efter att ha suttit i timmer på sjukhuset kom beslutet. På tisdagen den 10 kommer jag att bli igångsatt. Men risk för ca 1 vecka på sjukhuset på hur jag mår. Men de är bättre de än att gå hemma om må skit.


    Men dom tror att jag kommer hämta mig ifrån detta "stadiet" när hon kommer ut. Men vem vet de igentligen?
    Jag vet jo om att jag aldrig kommer skada mitt älskade barn som jag kommer älska mer än livet själv. Men jag förstår deras stora oro runt de att jag kan få förlossnings psykos vilket man löper större risk till.


    När beslutet kom med en förlossnings läkare så försvann en hel del från mina axlar. Jag är lugnare nu kan sova bättre mm. Jag har något att se fram emot. Om jag har tur blir jag inlagd redan på måndag så att dom kan ha kolla så att paniken mm inte kommer då ist. För de finns oxå en risk till de. Och de kan slaget bli jätte stort.


     


    Det ända jag tänker på just nu är att klara 4 dagar till! Helgen kommer vara med manens barn men av personliga anledningar kommer jag tyvärr ta avstånd från dom. Sen på söndag åker dom hem till sin mamma. Och då blir de sova tidigt gå upp tidigt. Duscha, fixa allt runt hundarna, se tills så att allt är med i väskan mm. Sen ska jag vara på sjukhuset mellan 9-10 just för att se om jag blir inlagd en dag tidigare vilket jag har bett om. Jag är duktig på att be om hjälp när botten är nåd. 


     


    Men som sagt 4 dagar är lång tid kvar!

  • Poison82

    Gick själv in i väggen eller vad man ska kalla det, dock av andra anledningar. Blev jätteledsen och bara grät grät grät. För min del var räddningen att både bm och läkare lyssnade , förstod och tog mig på allvar. Jag går till kurator nu och jag har täta bm kontroller. Ska även snart få prata med ett förlossningsteam.

    Tycker det är för jävligt hur du har blivit bemött, det där är det sista man behöver i en sån utsatt situation.

  • Anata

    Hej på er alla!


     


    Förlossningen gick som en dans :) Dock lite PERSONLIGA saker med kroppen som gjorde att saker blev akut när hon väl var född normalt! Men INGET med igångsättningen. Utan hur min kropp reagerade.


    Vi mår bra är hemma. Ammar och allt annat funkar bra :)


     


    Tänk på att alla kroppar reagerar olika. Hur de har gått för mig är för mig. De betyder inte att de kommer gå så för någon annan!


     


    Kramar på er

Svar på tråden Graviditets Depression