• Anonym (ledsen)

    Min sambo beter sig som ett svin (långt, hjälp)

    Vad ska jag göra? Vet inte ens var jag ska börja...

    Min sambo och jag har varit tillsammans i 7 år - har en son på två år och jag är gravid i 12 veckan (oplanerat). Det senaste året har min sambo betett sig som ett svin från och till. Han kallar mig ibland för jävla h**a, fi**a, idiot etc etc och sedan så rättfärsigar han det beteendet med att säga att "ja men jag var så jävla irriterad" eller förbannad eller vad det nu kan vara. Han tycker även att när han väl sagt att "jag menar inget med det" så är saken utagerad och jag ska glömma det hela.

    Problemet är att detta händer flera ggr i veckan nuförtiden. Förut var det mkt sällan men nu kommer det oftare och oftare. Han drar sig heller inte för att bete sig hemma hos mina föräldrar. Svinar sig och kallar mig för saker etc. Mina bröder tycker jag ska lämna honom, mina föräldrar är mer neutrala men ser ju såklart att jag inte mår bra av detta.

    Han är även mkt lat hemma och gör inget annat än ligger i soffan framför tv:n eller sitter framför datorn när han inte jobbar (jobbar ganska mkt).
    Jag som mått dåligt av min graviditet nu + att jag har två hundar och en häst förutom sonen att ta hand om orkar helt enkelt inte hålla vårt hus fint får alltid gliringar från honom om att det är så skitigt här och att jag aldrig städar. När jag säger att han kan städa själv säger han bara "jag jobbar faktiskt" (jag studerar heltid på universitet men det är tydligen samma som att vara ledig). Sen kan han ocksåp säga att - "jag ska ta hit X (en kompis eller nåt) så får du skämmas riktigt ordentligt när folk ser vilken lat tjej jag har. Han försöker trycka ner mig så mycket det går....

    Häromdagen gick han för långt... vi var hemma hos mina föräldrar och han skulle skämta med min lillebror, tyvärr skämtade han lite fel och det slutade med att brorsan skadade sitt knä. Självklart blev brorsan arg och skrek åt honom att ge sig. Då spänner sambon ögonen i honom och säger "du skriker fan inte på mig, en gång till så smäller det ordentligt". brorsan blev ganska ledsen faktiskt och idag ringde han mig och sa att han funderade på att polisanmäla (vilket jag tycker är helt rätt).
    Sambon har hotat mig på liknande sätt också genom att säga saker som "vad jag kommer njuta när jag eldat upp det här jävla skithuset och det andra där borta" (då menar han mina föräldrars hus. eller "hade du varit en kille hade jag slagit ihjäl dig för länge sedan" etc etc. Jag har själv hotat med att anmäla men det har bara varit tomma hot. Sambon vill även bli polis och det går ju inte om man har en massa anmälningar på sig.

    Vi har även gått i familjeterapi men det känns som bortkastad tid. Efter vår son föddes (dvs man måste ta ansvar för annat än sig själv) så är det som om vi kom från olika planeter.

    Som ni förstår så finns det int mycket kärlek kvar från min sida, han påstod i familjerådgivningen att han älskade mig högt men varför beter man sig då såhär??

    Hur ska jag lämna honom. Vi har ju barn och hus ihop...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-02-25 00:09:01:
    Jahaja... idag var jag en jävla fitta igen. Jag vet inte vad jag hade gjort förutom att jag tyckte att sambon skulle ta sonen till dagis som började senare än mig.
    Han tyckte att han ville ha sovmorgon istället och jag kunde lämnat som ju ändå skulle upp tidigt ;/
    Och än en gång säger han sedan att \"ta inte så allvarligt på allt jag säger...\"

    Han vill INTE ta ansvar för något av sina handlingar utan att han beter sig som ett svin är alltid någon annans fel...

  • Svar på tråden Min sambo beter sig som ett svin (långt, hjälp)
  • biomedbonus

    ja du ska lämna honom! vilket svin du är ihop med.

  • bigmacoco

    Oj, vilken jobbig sits.

    Uppenbarligen behöver din sambo hjälp, inte bara i form av parterapi utan enskild hjälp. Han MÅSTE ta tag i sin aggressivitet, det är INTE ok som han håller på. Som jag fattar av ditt inlägg har han alltid haft ett aggressivt beteende, eller?

    Sen detta eviga dilemma med "jag jobbar faktiskt"... Jag blir vansinnig!! Min sambo jobbar också (mellan 06.00-15.00), och är fruktansvärt trött när han kommer hem. Han gör dock mycket här hemma ändå och då ofta på helgerna. Det finns liksom ingen ursäkt för att inte "hjälpa till" hemma, det är ju hans skit också??!!

    Nej, detta är något ni måste ta tag i på allvar. Kan du nån kväll kanske lämna bort er son och i lugn och ro prata med honom? Skriv ner allt du känner och allt du tycker ska förändras, han kanske håller med?

  • biomedbonus

    Förlåt om jag var hård ....blev bara så ledsen för din skull,
    vilken elak man han vekar vara, har han varit sån här länge?

  • agnetagbg

    Du klarar inte av att lämna honom utan hjälp...

    Finns det något Kriscentrum för kvinnor där du bor?
    Sök hjälp NU... Vänta inte tills det är försent.

    Han behandlar dig utan en gnutta respekt. Du ska inte behöva tåla detta.

    Snälla... LÄMNA HONOM innan du går under....
    Det kommer att vara en jättejobbig period så se till att du har ett ENORMT nätverk innan du gör någonting...

    Dr Phil (har du sett hans TV-program någon gång?) brukar säga "satsa aldrig mer i ett förhållande än vad du har råd att förlora"...
    Du har inte råd att förlora mer nu...

    Vill du prata mer med mig så gå in och skicka ett personligt meddelande till mig...

  • Anonym (ledsen)

    Blir så ledsen när jag läser om hur du blir behandlad *kramar om hårt*

    Det är alltid lätt att säga åt någon annan att "lämna svinet", när man inte är den som själv sitter i skiten. MEN jag tycker absolut att du ska lämna honom.

    För det första så visar han tydligt att han inte respekterar dig (eller din familj), för det andra är han våldsam och hotfull, för det tredje så kan hans otrevliga och oacceptabla uppträdande smitta av sig på era barn, för det fjärde förtjänar du någon som älskar dig (och visar det!)... jag kan utan problem räkna upp ytterligare 10 anledninar till att lämna honom!

    Tänk på att det är inte bara just idag, eller den här veckan du ska orka leva ihop med honom. Hur känner du inför tanken att leva resten av ditt liv med honom? Det spelar ingen större roll att ni har hus tillsammans, det går alltid att sälja eller lösa ut den ene om den andre vill bo kvar. Att ni har barn ihop gör ju (enligt min åsikt) att man verkligen ska tänka sig för och kanske ge förhållandet några extra chanser, men jag kan inte se (från det du skrivit här) att det finns något större hopp för ert förhållande.

    Vet av egen erfarenhet att ju längre du stannar, desto svårare blir det för dig att lämna honom, för ju längre tid du ger honom, desto mer hinner han trycka ner dig. Ställ dig upp NU, sätt foten i backen och LÄMNA honom!

    Jag hoppas att du har nära och kära i din närhet som kan stötta dig och ställa upp för dig när/om du går i från honom. Du klarar dig utan problem utan honom!! Var stark!!

    Stor styrkekram!

  • Anonym (ledsen)

    Tack för era svar, han har inte alltid varit såhär aggressiv utan det har liksom kommit smygande. Jag har i alla fall inte märkt något innan sonen föddes.
    Det största problemet (tror jag) med honom är att han är ensambarn och hans föräldrar har alltid höjt honom till skyarna. Han har fått göra precis som han vill och föräldrarna har kysst marken han gått på. Alltså är han inte van vid att behöva ta hänsyn till andra. Jag har enstaka gånger försökt få hans föräldrar uppmärksamma på hur han beter sig men möts av oförstående "vår lilla gulleplutt som är så snäll, är du säker på att det inte är du som är dum och elak och han måste försvara sig mot dig" typ... så det felet gör jag inte igen!

    Jag har försökt prata med honom men det känns som om man försöker prata med en vägg. Han ska alltid försöka få det till att det är mig det är fel på och om jag bara ändrade mig så... (visst, det är ju inte ens fel att två träter men...). I familjetrapin så är han så snäll och gullig så men jag blir så äcklad av det för det känns så falskt. Han säger att det är hans jobb som gör honom sådan, att det är så tuff jargong där och man ser så mkt skit på jobbet så att han avregerar sig hemma. Allting känns som svaga bortförklaringar. Han vill inte ens ta anvar för sitt eget beteende.
    Familjeterapeuten tyckte han skulle gå med i en mansgrupp men han vägrar "sånt fjolleri är inget för mig".

  • sötäpplet

    Ta kontakt med kvinnojouren!

    Din man slår dig inte, men han misshandlar dig psykiskt. De kan ge dig råd och stöd. Viktiga saker att tänka på och pepping. De kan hjälpa dig att känna att du inte är ensam.

    Samla dina trupper, se till att du har folk omkring dig. Utforska ditt sociala nätverk (föräldrar, syskon, kompisar) och planera för en framtid ensam.

  • Toker

    Hej!

    Brukar inte råda till att lämna någon men i detta fallet tycker jag faktiskt du ska göra det. Du har inget att förlora men allt att vinna.

    Kan du få hjälp från dina föräldrar och syskon tror du? Tänkte om du kan prata med dem om detta... du kanske tycker att det är pinsamt eller något sånt men tror de blir glada om du ber om hjälp, för du är deras barn, alltså deras allt... tänk dig själv om dina egna barn hamnar i den situationen att du skulle självklart hjälpa och stötta dem, så ta hjälp av dina föräldrar. Om det går vill säga. *stor kram*

  • Anonym (ledsen)

    Tillägg:

    Jag är ganska svar just nu annars också eftersom min mamma är svårt sjuk och inte har så långt kvar i dett aliv. Man tycker att man borde få lit estöd då och ibland är han snäll men så helt plötsligt blir det som dr. Jekyll och mr. Hyde.

    Han kritiserar jämt min familj (min lillebror är en fet äcklig gris och han borde göra självmord för sitt eget bästa, min bror är en lat jävel som inte jobbar - osv) men gud nåde om jag säger nåt om hans....

    Och som vanligt....efter att tag så säger han bara "du vet ju att jag inte menar det jag säger - jag blev bara så jävla irriterad". Jag tycker inte det är ok.

    Jag har sagt flera ggr att jag ska lämna honom men sen har vi gett det ett försök till men jag vet inte hur mkt mer jag orkar.

    Jag är ju dessutom med barn igen och vågar inte ens berätta det för min familj för vilken idiot till tjej skaffar ett till barn med en sån här kille? ;(

    Känner att studierna håll rpå att gå åt helvete....

  • Anonym (svin)

    Hej
    Jag säger bara en sak LÄMNA HAN! Jag har vart med om samma sak, han vänstrade o skyllde på mig att jag aldrig bjöd till, kallade mig både för det ena och de andra. Den som mår mäst dåligt är han, för han har inge självförtroende, fast man kan tro de. Det finns inge återvändo, dom säger att dom ska bättra sig men det går inte. Skaffa dig ett liv både för ditt eget bästa o barnens. Det är väl inte kul om dina barn kommer o kallar dagis fröken för hora eller fi''a och så frågar fröken vem säger så?? pappa säger så till mamma..

  • agnetagbg

    Håller fullkomligt med "sötäpplet".

    Sökte själv hjälp på kvinnojouren för två år sedan. Det var det bästa jag gjort. Fick träffa en helt underbar människa där, som gav mig mitt värde tillbaka. Utan henne hade jag gått under.

    Din karl är narcissist ut i fingertopparna. En "sjukdom" som grundläggs i barndomen och som är mycket svår att komma ifrån. Fråga mig...!!! Jag vet efter att själv ha levt med en narcissist i fyra år...

  • Millan1984

    han verka ju ha en massa bagage att fixa..ni kan nog inte få ett lyckligt förhållande förrän han har fått hjälp...Lätt för en annan att säga "lämna" men det är något du måste komma i underfund med själv. Att du har tänkt ut hur du, ditt barn och barnet i magen ska ha det som i framtiden.

    styrkekramar

  • agnetagbg

    Du har en helt ohållbar situation just nu.

    En karl som inte bryr sig om dig.
    Nytt barn på väg..
    Och en mamma som är sjuk...

    Du måste söka hjälp...!!!
    Du måste få tag i någon att prata med...

    Ring i dag...!!!!!!

  • Anonym (ledsen)

    puttar...

  • Anonym (Bullmamma)

    Jag är rädd att det här bara eskalerar från psykisk till fysisk misshandel. Du måste bstämma dig, både hur du vill göra med ditt framtida liv och med barnet i magen.
    Ni måste kunna diskutera det här sakligt, sätt er ner och gör det klart att nästa gång han kallar dig fula saker så går du. Det räcker inte att be om ursäkt, det är inget värt om det händer igen och ogen.
    Det är inget liv att bli smädad och inte få någon hjälp, finns ingen kärlek kvar är det bättre att gå. Se till att du har allt ordnat innan du släpper bomben, fixa lägenhet och ev. barnomsorg, du har ju bröder som kan hjälpa dig att flytta. Jag önskar dig allt gott

  • klar is

    Jag hade en kille förut i dryga 4 år som kallade mig för hora, fitta, ja allt man kan komma på...

    Jag hade bla. sex med alla som gick förbi mig och vart jag än var.

    Jag var tydligen döds kär i hans homosexuelle bror också..
    Å han undrade varför jag drog

  • lilla my2

    oj, nåt hände!!!

    Vad jag vill säga är gå!!

    Jag vet ( läs vet!!!!!!!!) att det är svårt, men du måste!!!!!

Svar på tråden Min sambo beter sig som ett svin (långt, hjälp)