Ja, hur gör man?! Är tillsammans med en kille sen dryga året. Vi bor 15-20 mil från varann, har barn på varsitt håll och även fasta jobb. Ingen av oss är flyttbara av olika anledningar och nu får vi inse att vi är särbos. Men hur satsar man på ett särboförhållande? Vad är gemensamt och vad är inte?! Hur gör ni?!
Har inget särbo förhållande, men skulle inte ha något emot att ha ett.
Ser på det på samma sätt som ett samboförhållande, med en enda nackdel - dubbla utgifter + resekostnader. Men å andra sidan är jag emot att flytta ihop med någon av ekonomiska skäl, så fördelarna är desto fler 
Några stycken:
1. Man får längta efter varandra
2. Man får den egentid man behöver utan att behöva be någon stå åt sidan
3. Man har färre att anpassa sig efter(äter exempelvis på fasta tidpunkter för att fungera och må bra/har en dygnsrytm som inte passar alla andra) i vardagen.
Delat hade jag gjort allt precis som under ett samboförhållande, bortsett från ekonomin då. När man ses bor man ju hos den andra, så jag hade nog placerat dit vad jag behöver ha när jag är där(dubbla uppsättningar av hygienartiklar exempelvis). Gå på varandras tillställningar? Ja visst, när det finns möjlighet till det så givetvis!
Jo men jag menar mer det där med att planera framtid och den biten. Vi kommer ju inte att gifta oss tex. Det är en jobbig bit för mej.
Vill man ha något gemensamt så kan man ju investera i en sommarstuga ihop exempelvis, då får man ju ett gemensamt boende också för helger och semestrar.
Jag har ett särboförhållande sen snart 6 mån. Vi har oxå barn på varsitt håll å därav ej kan flytta. Jag har dock inget jobb så kan åka upp till han när jag är barnlös. Då är vi en v med varandra. Vad vi vill med varandra är att vara ihop o ta allt som de kommer. Tror aldrig vi har pratat om va ett så t här förhållande innebär mer ä. Att vi inte kan flytta ihop än på många år! Vi ska på semester i sommar och det ska bli kul. Ekonomiskt så handlar ja lite när jag är där å han hjälper till med besin pengar när jag åker mest till honom. På semestern vill ja dela på kostnaderna men han vill betala mest då han tycker det eftersom ja är arbetslös
Jag har ett samboförhållande sen början på september 2011, förlovade oss midsommar 2012. Det är 30 mil mellan oss och vi har provat på att vara sambo men efter 3 månader gav jag upp för att det inte funkade. Han trodde att allt skulle vara precis som vanligt trots att jag flyttade dit med mina två barn.
Jag vägrade att bo kvar i hans stad så jag flyttade hem med barn igen, till ingenting. Ja har varit fruktansvärt arg och ledsen en period där. Vi hade världens finaste lägenhet i våran hemstad som jag sa upp för att vi skulle bli sambos, ungarna fick offra sina bra skolor på hans ort för mindre bra skolor här hemma. Kort och gott, vi offrade allt och han inget. Vi försöker att lappa ihop vårat samboförhållande igen för vi har haft det fruktansvärt bra ihop på det planet.
Känner så efteråt att jag kommer ALDRIG mer att offra en lägenhet för hans skull igen, vill han bli sambo framöver då får han offra allt. Han får sälja sin gård och ta med åkeriet hit, för min del gör jag det inte igen iaf.
Ni undrar säkert varför jag ens försöker igen. Det är mest för att jag som yngre gjort förhastade saker som att göra slut och sen efter ett tag ångrat mig, så vill inte behöva känna det igen utan att det ska kännas att jag gjorde vad jag kunde men det gick bara inte.