Hemskaste bonusmamman är jag :-(

Jag förstår dig. Det är ju så otroligt underbart när man bara har tid för varandra, frukost i sängen, mysiga middagar och intressanta diskussioner och upplevelser på tu man hand! Jag levde med en man som hade barn. Hans dotter var jättegullig och vi hade henne bara helger och lov. Men jag var inte lycklig, alltid kom jag (självklart) i andra hand. Ett barn ska ju alltid komma först och deras behov ska ju alltid komma i första hand, men som icke biologisk förälder så kommer det inte självklart och naturligt. Det blir istället en störning, en anledning att aldrig slappna av ordentligt, ett jobb som måste göras... Jag hade aldrig en helg som min pojkväns partner! Jag var en extra vuxen till flickan alltid. Jag valde att lämna. Idag är jag gift med en man utan barn sedan innan. Det är fantastiskt att bara ha tid för varandra! Det är en sådan lyx i livet att alltid komma först i varje läge! Och att alltid kunna sätta min make först! Eventuella gemensamma åtalande som barn, djur m.m. är just gemensamma. Där vi båda har samma inställning, känslor och mål. Jag säger : aldrig mer styvfamilj! ( om inget hemskt skulle hända)

Oj! Såg nu att du också har barn! Då är läget ett annat. Om ditt barn skulle behöva bo hos er heltid så skulle din partner få stå ut med det. Så du får tänka på det från andra hållet... Väljer man en partner med barn sedan innan ( och själv har barn)så kan man aldrig förvänta sig egentid på samma sätt som ett barnfritt par eller en kärnfamilj där rollerna är trygga.

Tack för ditt svar. Jo jag har ju barn sen innan men skillnaden mellan både barn och tidigare partner är stor. Mitt bar är lugnt i klarar sig mycket själv och mitt ex och jag har en fin och lugn relation.

Hans ex är det alltid nått med, det är hot bråk gap o skrik ständigt. Barnen kräver ständig tillsyn och kräver massor så det går aldrig heller att bara låta dom vara en stund. Annars så hade jag nog inte tyckt att det hela var så jobbigt. Självklart förstår jag att barnen kommer i första hand det gör ju även mitt barn. Men även han själv säger att det är så lugnt o skönt när det bara är han o jag o mitt barn.

Det blir ju annorlunda att inleda ett förhållande där ingen av parterna har barn sedan innan. Då får man de här smekmånaderna som kan vara i flera år innan barnen kommer. Och sedan inleda ett förhållande där ena eller båda har barn sedan innan. Då blir det inga smekmånader.

Och nu är detta lilla barn i behov av en ansvarsfull förälder när den ene brister i sin omsorg. Tänk om detsamma skulle hända dina barn. Skulle du inte då vilja se till deras bästa och inte till din nya partner i första hand. Som vuxen får man ibland stå tillbaka, men jag hoppas att pappan har ett nätverk med farföräldrar och andra släktingar som kan avlasta honom ibland så ni kan få lite tid med varann.

Hade du själv levt kvar i din relation med dina barns fader hade ni ju haft barnen på heltid och hade då fått skaffa barnvakt för att få rå om varann. Och nu får ni ju göra samma sak med hans barn.

Kanske barnen blir trygga när de enbart får bo hos er.

Stackars barn som haft det så eländigt hos sin mamma. De behöver nog mycket tid och omsorg av sin pappa för att känna sig trygga och bli harmoniska. Jag hoppas verkligen han är villig att ge dem det. Inte bästa tidpunkten kanske att samtidigt ha träffat en ny partner som också vill ha sitt..