Jobbig granne

Stalker-varning! Vi har en granne som härmade oss i allt som hade med trädgård att göra. Det gick tack och lov över, men vi pratar inte med varandra längre.

Vad är det hon vill prata om när hon ringer? Frågar hon helt öppet om saker eller lindar hon in det? Jag skulle nog visa kalla handen, t ex svara att man inte hinner prata nu men kanske en annan dag. Är det inte jobbigt att höra telefonen ringa så mycket? Är hon så pass värdefull som vän att du vill ha kvar relationen?

Jag håller med Lisa T, klar stalkervarning! Har inget direkt tips, men hoppas att det löser sig ändå!

Enligt ditt inlägg verkar det inte som om hon har så mycket viktiga saker att säga i telefon, så bit ifrån och fräs någonting elakt åt henne så kanske det blir tyst i telefon Ni ska ju inte behöva stå ut med det här beteendet, jag skulle bli galen bara efter några veckor! Be henne att skaffa sig ett eget liv eller något.

Men kära nån, avsluta "förhållandet" bara. Finns väl ingen anledning att vara så bundis med sin granne. Låt bli att bjuda in henne och när hon ringer etc så får du/ni väl bita i det sura äpplet och förklara hur ni känner för er "relation" och att det räcker nu.

Lisa T
Hon brukar fråga saker rakt ut, men vi undviker att svara då hon inte har med det att göra.

Hon är ingen vän, jag räknar definitivt inte henne som det. Problemet är att jag inte vill ha henne som ovän heller. Vi bor ganska tätt här, alla pratar med alla och det är en trevlig grannsämja i övrigt. Jag skulle inte vilja känna att jag behöver ignorera henne heller. Fast samtidigt vet jag ju själv att börjar man prata med henne så är det kört igen, då ringer hon och kommer ner till oss etc etc.

Klart att det är jobbigt att höra telefonen ringa så mycket! Jag svarar ju alltid annars, men detta är ju första dagen vi testar att köra samma mynt mot henne. Nu ringer hon igen för övrigt....

Kan du få henne intresserad av någon annan? Elakt kanske... men det ju hjälpa för stunden. Du kanske kan börja fråga henne en massa saker, även om du inte får några svar. Fråga henne om triviala saker, be om råd eller förslag - bombardera!

Lisa T
Det flyttade in en annat par i en lägenhet här och vi började umgås med dom. Självklart började hon visa intresse för dom. Vi var snabba med att varna dom så att säga så de var kyliga mot henne och då fortsatte hon inte. Eftersom vi vet hur hon är känns det inte snällt att skicka henne på någon annan och dessutom vet jag nog inte hur det skulle gå till...

Har ni sagt åt henne att det är jobbigt...? Hon förstår det kanske inte själv.

Eller så kanske du kan "anförtro" henne något? Berätta att din syster t ex har en vän som alltid ska lägga sig i och som inte har egna idéer på ex kläder. Sucka och förklara hur hon mår. Be sedan grannen, som är äldre och mer erfaren att ge dig råd som du kan ta med till systern (eller någon annan). Förklara vilken tur du har som inte behöver genomlida detta. Tänk vilka bra och självständiga grannar du har!

Mea
Jodå, hon vet att vi tycker att det är jobbigt. Min sambo har påtalat detta för henne vid ett flertal tillfällen (jag är för feg).
Hon vet att vi inte tycker om att hon köper likadana eller liknande saker som oss, det har även jag sagt. Men på något sätt förstår hon kanske inte att det verkligen är allvar från vår sida sett.

Som jag skrev innan så vill jag inte heller ha henne som ovän, eller ignorera henne för den delen. Jag vill kunna vara på uteplatsen och om hon är på sin säga hej och sen inget mer. Fast det kanske är dags att inse att det inte funkar med alla människor...

Alltså, hon har problem.
Spontant blev min tanke köp svindyra saker så ska ni se om hon har råd. Men det kan man ju förståss inte göra.

Jag har väl egentligen inget råd att ge förutom, försök att hålla henne på avstånd.
Rulla ner gardinen mitt framför näsan på henne.

Vi har tokstora problem med en (familj) av våra grannar också men det har med hot och mindre våld att göra.
Vad som än händer på vår gata så är det tydligen vårt fel.
De har stått ute på gatan och gapat åt mig och min man att vi är dumma i huvudet, sinnesjuka m.m. De har kallat våra barn för jävla skit ungar, tagit deras boll och efter mycket tjat barnen och gubben emellan så sparkar han bollen stenhårt mot vår son och han sparkade den i hopp om att träffa.
Han kör i full fart förbi vår gård också i hopp om att det ska hända något för de retar sig på att våra barn leker på gården och ibland på gatan. Det har han själv sagt.

Det är fruktansvärt att vuxna människor beter sig så här. Dessvärre har de även laggt över sin ilska och sina värderingar på sina barn som INTE får leka med våra barn för sina föräldrar.
Deras son har vid ett tillfälle också bett mig dra åt helvete.

Men man måste ju tänka att det är synd om dem, de har ju uppenbara problem med något, stackars människor.
Men mest synd är det ju om barnen som blir uppfostrade för att som vuxna bli likadana.
Detta gör mig uppriktigt ledsen .

Fel gubbe skulle det ju vara.

Poppinella

Usch vad trist.
Nej, jag håller med om att man inte vill vara otrevlig. Men om jag förstår dig rätt så är hon av en typ som kommer att bli skitsur till en början, sedan förnärmad, och framåt sommaren har hon glömt allt igen. På'na bara!

Tingeling13
Usch vilken jobbig sits ni sitter i! Då ska man nog inte klaga så mycket själv... "vår" galning är ju i alla fall trevlig och är nog egentligen ganska harmlös - hon vill helt enkelt leva andras liv vad det verkar som istället för att ta tag i sitt eget. Dock fattar hon inte att det blir jobbigt för oss, det som är så trevligt för henne.
Stackars era barn (och deras barn för den delen med). De är ju de som kommer i kläm fastän de inte har något med det att göra. Usch! Man fattar inte vad det är med vissa!

Vi har testat det där med att dra ner persiennerna när hon står och glor och det fattar hon varför vi gör för nästa gång man träffar henne så kommer hon med en massa ursäkter som att "ja, ni måste ju tro att jag står och tittar på er, men egentligen så tittade jag på grannens katt som var på balkongen och såg så söt ut..." Jovisst...
Ofta kan hon säga "ni tror säkert att jag sitter i soffan och tittar ner till er, men jag har ju tv:n där så jag måste ju få titta på den". Självklart får hon sitta och titta på sin tv, men det konstiga är ju att hon alltid kommenterar vad vi gjort och hur mycket har hon egentligen sett av tv:n då? "Såg att ni städade", "vad var det du gav katten?" (när jag gav avmaskningsmedel en gång), "var det din mamma du klippte?" (när jag agerade frisör) etc etc etc.......