Jag vägrar ha hans barn på heltid

Och det får jag skit för.

INGEN har frågat varför jag säger nej. (Jag vet att han kan säga ja utan att behöva ha mitt godkännande, men då får han leta ny bostad, denna är min)

Orsaken till att jag säger nej är bla:

* Ev vabb kommer jag att få ta, för han har svårt att vara hemma ens när han är sjuk, arbetsnarkoman så det skriker om det OCH konflikträdd så han orkar inte ta snacket som kommer att bli från hans chef. (Nej, chefen får inte neka, men han har kickat folk för mindre och ingen orkar bråka med honom för han är 'galen'.)

* Jag kommer att få ta hämtningar och lämningar på dagis, min man jobbar tidigt och har lång resväg till jobbet i perioder (jobbar på byggen)

* Min man är inte så aktiv redan som det är vid umgänge, säger inte jag till att han ska leka med honom så kommer han sig inte för, men det börjar bli bättre där.

Men det är jag som är skurken i det hela. Trevligt.

Om han skärper sig och tar åtminstone halva ansvaret så ser jag inga problem till att ha barnet på heltid.