hur ska jag göra?

I ditt läge skulle jag sluta att köpa saker till bonusdottern. När hon vill ha något i från dig, hänvisa henne till sin pappa. Du kan också sluta uppfostra henne, säg bara till henne om hon gör/säger något olämpligt till dig. Du ska heller inte behöva städa efter dem. Du kan tillsammans med sin sambo planera vem ska göra vad i hushållet.  Din sambo får välja om han ska sin del och dotterns eller om dottern ska göra sin del.  Om det inte går att diskutera detta med sambon kan du göra så att du slutar städa efter dem ändå, städa bara på den nivå du vill ha, tvätta bara dina kläder, inte de andras.

Jag har faktiskt gjort allt det nu. Hon ringer mig 75 tusen ggr dagen om allt. Jag arbetar o kan inte sitta i tele heller. Jag har hänvisat henne till sin far nu. Att hon måste fråga han och att det är han som har pengarna. Det hjälpte. Sen tvättade jag enbart min tvätt. Så fadern fick ta tag i all annan tvätt. Fått vara demonstrativ med allting så fadern inte smiter undan sitt ansvar o lägger det på mig. Som det hittills vart. Ang hennes humörs utbrott har jag bara påtalat att i detta huset beteer vi oss inte så mot varann! Vi säger inte vad som helst mot varann! Ledsna o arga kan vi bli. Men då talar vi oxå om varför. Och stöttar varann. Fadern har haft bekymmer hela tiden. Lixom flickans mor. På nåt vis kändes det som att dom båda tyckte det va skönt att jah tog tag i saker och ting. Jag o min sida känner att jag redan tagit hand om massa barn. När mina blev vuxna, så kunde jag ägna mig åt mitt. Så vi får se hur de går...

Börjar nog bli dags att peka mot dörren verkar det som..................

Nån mer som har synpunkt?

Jag återupptar tråden. Tog två månader att få ordning på henne. Idag e hon som en 13 åring ska vara. Hänsynsfull. Respekterar andra o beteer sig inte odrägligt. Har vart mkt jobb från mig. Fader smiter. Orkar inte. Likaså hennes mor. Nu är det så att hon har en lillebror. 5 år. Under sommaren har han vart mkt hos oss. Samma sak med han! Suck.. o fadern låter storasyster passa lillebror jämnt jämnt! Hon gör frukost. Tröstar han. Han tvingar syster att umgås med han jämnt. Hon har anförtrott sig till mig. Tycker det e jobbigt. Jag har sagt till pappan att syster axlar ju en mammaroll? Att han måste kunna hjälpa sin dotter att säga åt sin lillebror? Lillebror kör samma tema som systern gjorde. Lipa. Skriker. Tjatar. Bestämmer. Pappan blundar jämnt. Hör inte ens ju? Jag griper in. E bestämd. Man får inte som man vill jämnt? Att han ska respekterA familjen. Mm mm... pratat med pappan om de. Att han stjälper lillebror om han inte lär han gränser nu. Att barn vill ha trygga stabila vuxna som finns där o kan sätta gränser. För en femåring ska inte fatta alla beslut själv. Jag sa till pappan att om han bara våga säga till o " se" pojken, o vara tydligare, så skulle det vara mkt enklare att ha barn. Pappan drar iväg i bilen ibland. För att komma från barnen. Han smiter jämnt. Stora syster sa att mamma gör så med. Så hur fasen väcker man lama föräldrar o får dom att inse att dom stjälper sina barn? Barnen tjatar ju. Skriker gråter o håller på, för att dom kan. O vill ha tydliga starka vuxna? Som står pall o kan få barnen att växa. Jag e helt slut nu.. orkar inte med detta längre... lillebroe har noll regler. Ingen frukost. Ingen middag o får vara uppe hela nätterna om han vill. Varje dag har jag påpekat om middag. Nu har dom ätit spagetti o köttbullar i en vecka. " för det e det enda barnen tycker om" säger pappan... suck...

Du har redan gjort mer än du är skyldig till tack och lov för flickan. Sonen är dock i 'fara' så du bör ta ett sista snack med pappan om att antingen tar han sitt föräldraansvar eller så orosanmäler du situationen till soc. BÅDE mamman och pappan.

Om du kan och vill underlätta för flickan genom att ta henne med till jobbet så gör det.

Pappan behöver ta ett steg framåt och bli en ansvarsfull förälder för dessa två stackars barn. Enligt min gissning behövs det två saker för det.

1) Baserat på beskrivningen av pappan och hans kassa föräldraskap drar jag slutsatsen att han själv haft en risig uppväxt och saknar vettiga förebilder. Jag tror inte att han förmår mer än marginellt bättre just nu. För att bli en bättre förälder krävs det bland annat att han bearbetar sin egen barndom. Och för lyckas med det behöver han säkert någon sorts samtalsterapi. Dessvärre fungerar det bara om han har någon sorts insikt i sin problematik och motiverad att arbeta med det.

2) Pappan är också uppenbart i behov av någon sorts föräldrautbildning. Sånt har de flesta för sina kommunmedborgare genom oftast socialtjänsten. Men här krävs det också en åtminstone någorlunda motiverad förälder.

Vet inte hur din sambo ställer sig till sånt här men du skulle ju kunna testa föreslå det för honom om du tror att det skulle kunna hjälpa honom.

Ja.. jag e djupt oroad faktiskt! Flickan mår bra nu. E mest med mig. Igår skratta vi lite åt hur hon beteede sig. O att jag va så " hård". Men hon sa faktiskt till mig självmant, att hon tyckte de va bra! Pappan vet jag ej hur han ska fatta? Känner att barnen blir försummade tyvärr.. även om de inte e mina barn, så vill jag ju dom väl. Att de blir stabila o mår bra. För mig som redan har vuxna barn, e detta obegripligt? Tom min dotter o son har gått in o uppfostrat o förmanat. För att avbelasta mig lite. Så feeel... ibland funderar jag på om de skulle ta slut mellan pappan o mig? Jag tror inte flickan vill flytta från mig. O jag skulle nog inte vilja släppa henne heller.

Pappan har sagt att " det är bra att vi är många som kan säga till barnen" med det menar han mig. Min son o svärdotter. Så han låter oss ta allting. I början när vi träffades så sa han att han alltid fått fri uppfostran. O han tror på det! Men sj ser jag ju hur barnen ropar efter hjälp! Därför håller de ju på. Inte flickan nu. Men lillebror. Min vuxne son har pratat lite med pappan nu. För min son får oxå ta ansvar o säga till. Min son har inte ens egna barn, men han sa att det e för jäkligt. Min son försöker att uppfostra lillebror så som han blitt uppfostrad. O för två veckor sen var jag med om en överfalls våldtäkt. Som jag fortfarande mår pyton åt.. mkt tankar. Så jag har lixom inte orkat uppfostra. Men måste ju detändå, för att alla ska få en dräglig tillvaro här. Därför har min son o svärdotter hjälpt mig med barnen...

Beklagar överfallsvåldtäkten. Förstår om du inte har orken för att engagera dig just nu.

Det är alltså styvbror och styvsväris som i princip uppfostrar 5-åringen? Förstår inte pappan att det är nåt fel med det? Nej, det gör han väl kanske inte om han tror på en "fri uppfostran".

Kan du inte förklara för skillnaden mellan fri och oengagerad uppfostran? (Jag är exempelvis för en fri uppfostran men fullständigt emot en oengagerad sådan. Så det är möjligt.) För kontrastens skull.

Kan du inte också fråga honom lite försiktigt hur han ser på kärlek, särskilt mellan föräldrar och barn? Hur han själv upplever sig visa sin eventuella kärlek till sina barn? Och hur han tror att hans barn vill bli älskade?