Jag behöver verkligen råd!!!!
Hej.
Jag ska försöka göra en lång historia kort.
Jag är pappa till en 14 månaders flicka, själv är jag 31 och modern 28.
Jag är född och uppvuxen i Sverige och även svensk medborgare medan flickans mamma för tillfället har uppehållstillstånd på 2 år då vi i dagsläget är gifta på papper och även "bor" tillsammans.
Vår dotter föddes i utlandet vilket innebar att hon och mamman inte kunde komma till Sverige då vi var tvungna att vänta på migrationsverkets beslut vilket tog ca 7 månader. Under den tiden åkte jag ner till landet de befann sig i och träffade vår dotter de första 10 dagarna i hennes liv.
Därefter tog det som sagt 7 månader innan jag såg henne igen och den 13:e december 2013 kunde de äntligen komma till Sverige och vi kunde starta vårt familjeliv ihop.
Detta varade dock inte särskilt länge. Redan efter 1 månad, dvs i januari 2014 hade flickans dotter börjat träffa någon annan (applåd för snabba ryck)
Vi pratade igenom och beslöt oss för att prova igen. Det gick bra i 2 månader tills de åkte ner till hemlandet då mamman skulle träffa sin andra dotter, från tidigare äktenskap, som bor kvar där nere. Under den månaden lyckades hon träffa flera andra män och även kära ner sig rejält och så kan livet se ut ibland :)
Nu till problemet:
Den här mamman är dessvärre väldigt labil och har vid flera tillfällen hotat att ta livet av sig själv och vår dotter av helt bisarra anledningar, jag har även inspelat på mobilen där hon erkänner detta och även inspelning där hon erkänner att hon skulle anklaga mig falskt för polisen för att misshandla henne. Detta har jag även anmält till soc och vi har varit på samtal både gemensamt och individuellt.
Ärendet har tills vidare lagts ner då vi bestämde oss för att försöka igen.
Vi är skrivna på samma adress men det är jag som står för alla utgifter i hushållet då jag jobbar, hon får ut minimal föräldrapenning på ca 5.500 kronor i månaden och detta började betalas ut när hon skulle åka ner till hemlandet. Inte en enda krona har hon lagt på lägenheten som förvisso står i hennes namn men där vi båda är skrivna samt att jag har kvitto på att jag betalat hyran helt själv. Nu igår bad hon mig dra från lägenheten annars skulle hon ringa polisen, hon var hysterisk för att hennes nya kille fick reda på att jag fortfarande bor kvar där i väntan på ny lägenhet och skiljsmässa. Jag valde att lämna för tillfället då jag inte ville skapa onödig oro för vår underbara dotter. Nu vägrar hon släppa in mig i lägenheten vilket även innebär att jag inte kan träffa min dotter som vi har gemensam vårdnad över och att hon ska bestämma när, hur och var jag får träffa min dotter känns absurt. Jag har påpekat för mamman att jag inte har någon lust att blanda mig i hennes dramafyllda liv utan vill endast ha lugn och ro för min dotter då jag tycker hon förtjänar det.
Vill också tillägga att mamman har köpt med sig bensopreparat från hemlandet under disken (enkelt att fixa där utan recept), detta är även soc informerade om men inget gjordes då vi valde att fortsätta (detta var innan de åkte ner till hemlandet).
Mamman har som sagt en dotter från tidigare äktenskap och den mannen fick jag aldrig lära känna, tills nu när jag kontaktade honom. Hon har hela tiden påstått att han var otrogen mot henne och därför valde hon att lämna, detta stämmer såklart inte och mamman använder sina döttrar som verktyg för att kunna leva ett bra liv utan att arbeta och använder en hemsk vokabulär mot sina barn samt skriker hysteriskt på vår dotter när hon inte vill sova eller äta.
Finns det någon som helst möjlighet för mig att lyckas få igenom ensam vårdnad om barnet med de bevis jag har mot henne?
Själv jobbar jag med barn & ungdomar inom handikappomsorgen och anser att det aldrig är barnens fel och att de behöver en trygg tillvaro med bra pedagogik från början. Mamman anser att hon aldrig har fel och att BVC inte vet vad de pratar om när de kommer med tips och rekommendationer. Jag vet ju heller ingenting för jag är ju endast pappa och har "ingen erfarenhet när det gäller barn".
Hon har inget kontaktnät i Sverige och kan inte ett ord svenska och har inte påbörjat sfi ännu.
Ursäkta för massa text och kanske viss onödig info, men jag känner mig hopplös och vill inte göra något förhastat med risk att det kan användas emot mig när det kommer till rätten om vårdnaden.
Önskar er alla en strålande dag!