Grannens asjobbiga unge

Tips ? Det är väl du som bestämmer? Nä det där med att locka ut sitt barn med aktiviter och glass är ju vansinnigt.

Jag hade sagt nej till pojken. Idag får han gå och leka med en annan kompis.

Klart att man kan säga nej ibland!! Dock får mina barn vara med kompisar i princip hur mycket de vill. Ska vi på en utflykt så drar jag mig inte för att ta med mig en kompis, bara alla som ska med ryms i bilen. Tidigare har vårt äldsta barn haft en del kompisar som tjafsat mycket med vårt yngre barn och då har vi ibland sagt nej till att just den kompisen ska komma närsomhelst. Det har varit ok om vi har varit båda föräldrar hemma så att någon har kunnat ha lite mer koll.

Är det en granne skulle jag förresten ha sagt till rakt ut. " om du ska vara här så får du vara snäll mot X, annars måste du gå hem".

Jag har lite samma bekymmer med grannbarn som springer här i ett. Två av dem har då konstaterad ADHD. Det som gäller är att säga nej. Andras barn är inte ditt ansvar. Förr eller senare tröttnar de på att knacka på även om det kan ta sin lilla tid. Sak samma att egna barn lär sig att roa sig på egen hand ibland. Och kanske ännu mer att deras föräldrar börjar ta ansvar för dem med. Det tär väl lite på krafterna att ha barn som saknar impulskontroll så det är liksom för lätt att bara dumpa iväg dem för några timmar till någon annan förälder.

Läget är ju lite annorlunda som då har inträffat här ett par gånger att jag och några andra grannar har fått rycka in som barnvakt akut när det har varit läkarbesök med syskon och liknande. Då är barn vuxnas ansvar.

Lås dörren?

Tack för alla svar. Det verkar som om att sätta gränser är det som gäller, säga nej tills det dämpas lite. Jag har undrat lite över de familjer där de alltid är ok att ha andras barn över. Att de verkar så harmoniska och att det inte spelar någon roll om det alltid hänger andras barn där. Jag är inte riktigt så utan behöver min egna sfär och behöver lugn och ro inom familjen.

Vi har sagt till flera gånger att han ska vara snäll mot lillebror och det har blivit bättre, en gång skickade jag hem honom efter att det eskalerat fullständigt och vår mellangrabb bara grät för att storebror och kompis var taskiga. Min äldsta är inte riktigt stark nog att säga ifrån, driver inte själv igång men hakar på den andra..

I den åldern har det sprungit barn här hela tiden. Har dock aldrig stört mig då jag tyckt det varit jättebra med kompisar som bor i grannhusen. Därför har det aldrig varit några problem. Det är väl egentligen den mest aktiva åldern med lek, bus och KOMPISAR. De är JÄTTEVIKTIGA då. Sen tar träningar, läxor och datorn över....

Vill man inte ha kompisar hemma säger man så klart nej. Att veta att man kan säga nej, att man ka prata med föräldrarna etc. borde kunna innan man skaffar barn... Det känns som helt självklart att man är medveten om att man inte är tvingad att ha andra människor i sitt hus jämt.