Sms:a istället för att prata

Med meddelanden kan jag göra annat medan jag "pratar" med folk, och jag har dessutom gott om tid på mig att välja vad jag ska svara. Jag har alltid avskytt att prata i telefon och jag mailar eller chattar så hemskt mycket hellre. Jag tycker inte att det är vare sig trist eller opersonligt, vi är alla olika. Jag ringer endast om det är något väldigt viktigt eller något som verkligen bör tas via telefon.

Mina vänner vet att inte ringa mig om det inte verkligen är något, och på så vis svarar jag alltid för att jag vet att det är viktigt (och inte bara någon som vill prata lite eller något).

Jag föredrar sms eftersom jag kan svara när det passar mig och jag inte bunden under tiden samtalet varar. Jag är helt ointresserad av att småprata bort en halvtimma i telefon. Nu när jag har två små barn kan ärligt säga att jag inte vill ha telefonsamtal alls. Andningen är de vakna och jag kommer vara sjukt ofokuserad på både dem och personen jag talar med under samtalets gång eller så har jag en lucka med lugn och ro och då vill jag ha den för mig själv. Jag har faktiskt bara en kompis som ringer för att prata och jag svarar oftast inte utan ringer upp när jag får en lucka och inte behöver den tiden för att typ få en chans att duscha eller kanske dammsuga.

Jag håller med TS här. Vi vet ju att en mycket stor del av vår kommunikation människor emellan är ickeverbal, d.v.s. tonfall och pauser. Det kommer med i ett telefonsamtal. 

När man talar ansikte mot ansikte har man dessutom minspel och gester som man tolkar. 

Det är därför det så ofta kan bli missuppfattningar när man enbart kommunicerar i skrift. Men det är trots allt bättre att kommunicera i skrift än inte alls.

Om man tänker på att ord och ords valör kan betyda olika saker för olika personer beroende på bakgrund och kanske också tillfälligt humör så förstår man varför det blir missuppfattningar.

Smsar bara om det är nåt kort jag vill framföra. Även om jag inte alltid är så sugen på att prata så stänger jag inte dörrarna för att andra kan ha ett behov av det... Nån måtta får det vara.

Men det går väl också att göra annat under tiden man pratar? Det är klart att tycker man inte om att prata i telefon så är det ju jättebra att man kan läsa istället för att lyssna.

Det som gör att jag tycker den typen av konversationer är opersonliga och tråkiga, är att man kan inte höra den andres röst, inte höra nyanserna i språket som säger så mycket. Det är en jäkla skillnad på att läsa ett skratt mot att höra det. Eller skicka jag älskar dig med en massa hjärtan istället för att höra det uttalas.

Inte undra på att så många tjejer sitter och analyserar killars sms och undrar "vad menar han med det?" Skulle man istället prata med varandra så skulle det kanske framgå bättre.

Haha jag smsade mig igenom 3 fotbollsmatcher igår med min pappa, hade aldrig orkat ha ett så långt samtal. Han hade nog inte varit så intresserad av att ha telefonen vid örat så länge heller. Tycker det är smidigt att skicka iväg ett sms när det bara är nått kort. Men är det något viktigt som är lättare att kommunicera genom ett samtal så väljer jag det. Väljer det som jag tycker är bäst för det jag vill åstadkomma. Att diskutera skolarbete med en klasskamrat gör jag med samtal, fotbollsnack för jag via sms. Ska jag tala om för mamma att jag bokat biljett hem så gör jag det via sms, annars blir det samtalet minst 45 min och det orkar jag inte allltid.

Sms är jättebra sätt att skicka korta notiser, eller meddela om att man inte har tid just då, men då får man fan ta sitt ansvar och ringa tillbaka senare.  Folk har inte vett längre på att värdesätta sånt som verkligen betyder något längre. Jag kräver respekt av mina medmänniskor, om de inte svarar tänker jag först att de kanske har annat för sig, men när de aldrig svarar utan bara skickar sms som de sen heller inte svarar på, så respektlöst alltså!. Jag tycker om att prata men ringer verkligen inte ner folk, helst vill jag ses irl men det verkar viktigast för folk idag att bombadera facebook med bilder ur sin vardag. Det är så ohyffsat så det finns inte ord för det. Jag har inga vänner kvar längre eftersom jag tröttnar till slut. Det känns som att allt ska vara på deras villkor. De ser att man ringer men skiter helt i att svara istället för att vara rakryggade och säga som det är, vad nu det skulle vara men som ex att de faktiskt inte har tid, lust, ork eller ens vill vara vänner. Men säg då för fan det direkt istället så man slipper slösa sin energi på att sitta och vänta och undra varför ingen svarar. Jag vill ha människor man kan lita på i mitt liv, det kräver ärlighet och respekt från alla parter, att skita i att svara och sen ljuga ihop nåt när man faktiskt inte hade lust att svara håller inte för en god vänskap. De är inga riktiga vänner! Jag tycker dock det var ett utmärkt sätt att komma bort från internet och det trådlösa, för när man lessnat helt finns bara ett ställe att gå - UT! Så kan de sitta kvar därinne med sina mobiler och datorer och gräva sina egna gravar då fler och fler relationer kommer brytas pga det här.

Vi ses därute.....i framtiden den fria!

Blev telefontrakasserad som ung och har haft svår telefonfobi pga det, därför har jag alltid messat i första hand. Nu kan jag dock tycka att det är rätt trevligt att prata i telefon.

Telefonfobi här med. SMS och mejl är min räddning.

Tänk om mitt ex kunde formulera sig lika vackert i tal som på sms. Han kunde skriva långa kärleksromaner till mej på sms, men prata, nej, det kunde han inte...

Jag hatar att smsa, det är så opersonligt. Men tyvärr tycker de flesta tvärtom, att det är jobbigt att prata i telefon. Om man t ex ska bestämma när, var och hur, så är det mycket enklare via ett telefonsamtal. 

Tycker att det är betydligt smidigare med sms. Sedan jag fick barn har alla telefonsamtal kommit olägligt i princip... Ibland ringer folk och inleder med "Ja hej, det är ____. Jag tänkte att jag skulle ringa istället för att sms:a, eftersom jag tänkte att det skulle bli lättare för dig..." Varför skulle det vara det?!

En del känner sig nog mer bekväma med att skriva än prata.
Men det är nog kört att ha en sms-konvsersation med mig, jag brukar svara rätt kortfattat och först när jag har tid (om det inte är något viktigt).

Tänker på när jag och min man var nyförälskade, och kunde ringa till varandra bara för vi längtade efter att få höra rösten och diverse känsloyttringar. Hade aldrig velat byta ut det mot sms, hjärtan och olika smajlisar som skulle beskriva vilken sinnesstämningen vi var i. Men med dagens teknik så kan ju var och en själva välja vilket de tycker passar bäst.

Haha, jag kom nu att tänka på att jag och min pojkvän som har ett distansförhållande aldrig har pratat med varandra i telefonen utan enbart chattar via Skype (utan ljud och bild) eller messar. Fyra månader än så länge...

För att om man pratar med folk måste man svara direkt. Smsar man har man betänketid och då gör man bort sig mer sällan och kan vara mycket fyndigare!