Ni som lever med någon med adhd!

Kan bara svara för mej själv. Det är som att ha två barn. Ingen dans på rosor alls. Min man går aldrig upp på mornarna, kan inte passa en enda tid, skräpar/sölar ner, strular och är allmänt omogen. När han äter sin medicin funkar det bättre, problemet är att han ogärna tar den då det inte är "honom det är fel på" utan alla andra som är för ordentliga osv. Humöret är heller ingen stabil historia, upp o ner som värsta bergodalbanan....jag medlar o stabiliserar. Tror dock inte alla med adhd är så svåra som min man.

Vi har barn. Han är bra med barnet men jag har alltid dragit det stora lasset. Allt som kretsar runt att ha ett barn glömmer han, tex tider till dagis/skola, lappar, utflykter, rena kläder, ombyteskläder, tandläkartider osv. Även mat på regelbundna tider, att det finns mat hemma o så tänker han inte på. Han blir lätt arg, hemska humörsvängningar, ej på barnet men på mej. Oftast lever han ut sitt humör till fullo. Jag måste alltid stoppa och dämpa, vara den vuxna om du förstår. Skitjobbigt när man själv är så frustrerad att man bara vill skrika. Kärleksfull när han själv vill och känner för det, ingen press då blir allt kaos och han slår bakut. Allt på hans villkor och helt efter dagsformen. Väldigt svårt att planera saker med honom, resor, utflykter osv, är han inte på "rätt humör" blir det pannkaka av allt.

Känner igen en del. Just det med att man får vara den vuxna och ta på sig allt ansvar när det gäller tex barnen.

Min man har inte diagnoserats med adhd men han passar in på typ allt. Finns inga tvivel. Som många ned adhd lider han även av kronisk dep och ångest. Det äter han antidep mot och han har blivit sååå mycket bättre sen dess. Spec med aggressionen. Nu mera blir han nästan aldrig aggressiv och kan hantera situationer mycket bättre när han inte är så känslostyrd.
Han är en jättebra och kärleksfull pappa men har som sagt svårt med rutiner och ansvar. Inte så att han inte klarar att ta hand om dem själv men middagen kan bli väldigt sen, läggning lika så och planering inför nästa dag har han max för sig själv.

Jag har adhd och äter inte medicin då jag än så länge tycker att jag klara mig bra utan. Jag är väldigt ordningsam, måste alltid ha fint runt mig. Är det stökigt så blir jag jätte stressad och kan bli på dåligt humör (tyvärr även när jag är hos andra som ha stökigt). Tider passar jag alltid, ha dock svårt att komma ihåg tider och är i stort behov av almanacka, dock är jag alltid ute i sista sekund.

Det jag har mest problem med är koncentrationen då jag inte ens kan kolla på tv om någon prata i bakgrunden, kan läsa ut en hel bok utan att en veta ett ord vad jag läst osv.

Jag är lite överdrivet sprallig, ha väldigt svårt att sitta still. Folk blir väldigt stressade när dom sitter vid mig då jag alltid pillar med något.

MEN jag är näst in till alltid glad, lite överdrivet glad kanske haha men när jag bli arg så kan allt svartna totalt för mig, skulle dock aldrig kunna skada någon (jag ha självkontroll).

Kan även tillägga att jag ha sambo och barn. Och INGEN då menar jag INGEN ha någonsin tvekat på mig som förälder, jag gör allt för mitt barn! Ha bara fått beröm när det gäller mitt föräldraskap. Eller jo jag ha fått höra att jag skämmer bort henne för mycket men det har nog inget med min adhd att göra.

Jag ha även jobb och körkort. Så även om man ha adhd så kan man klara livet galant bara man är lite envis och ge sig sjutton på att man ska klara det! Alla med adhd är inte oansvariga, det gäller att kämpa :)

Jag har adhd, en son och en partner som jag inte bor med.
Jag blir ofta känslosam men är väldigt självmedveten. Har dålig koll på tid och blir lätt stressad eller upprörd om något inte är i en viss speciell ordning som jag tycker det ska vara. 

Jag kan behöva lite hjälp med att komma igång med saker och ting och behöver ofta mycket tid på mig innan jag är nöjd med något. Tex måste ha på mig 3-4 timmar på morgonen och måste alltid varva ned mig minst 2 timmar innan läggdags.

Min partner (inte pappan) påverkas inte så jättemycket. Han är väldigt lugn av sig och har mycket tålamod så vi balanserar varandra helt perfekt.

Har inte jag ordning på min vardag och inte får ta det lugnt när jag är uppstressad så kan min resterande vecka bli helt hemskt och jag kan bli  helt tokig och överkänslig.

En person med ADHD som inte medicinerar hade jag vägrat ha under samma tak som mig.