Vad gör en sjuksköterska?! (SSK på akutintag och vårdavdelning)

ursäkta men hur kan du få legitimation när du inte ens vet vad ditt jobb går ut på????

Du menar alltså att du har pluggat i tre år och inte har en aning om vad ditt jobb går ut på?

Jag vet inte om det är någon form av krisreaktion, men det känns verkligen som att jag tappat grepp om precis allt gällande mina ssk-kunskaper.

Det har förvisso gått riktigt bra under utbildningen och praktiken, men det är ju inte arbete på riktigt, då har man ju alltid någon handledare att falla tillabaka på..

Tycker du bör se dig om efter annat jobb.

Är du så osäker hoppas jag inte att jag kommer träffa dig när jag är sjuk

Andas, ta det lugnt!

Jag är också sjuksköterska, har visserligen jobbat en del sedan jag tog examen, minns hur nervöst det var de första riktiga arbetspassen på egen hand. Men vet du, det gick faktiskt riktigt bra ändå!

Har du körkort? Som exempel; jag hade kört en hel del bil med bilskolläraren och mina föräldrar. När jag väl hade klarat uppkörningen och teorin och var fri att få köra på egen hand fick jag en riktig blackout. Förstod inte hur i hela fridens dar någon hade kunnat godkänna mig på teori och uppkörningen. När jag första gången satte mig ensam i bilen kändes det som att jag gjorde något fel/olagligt. När jag väl "cruisat" runt på egen hand så kändes det helt naturligt, som att jag inte gjort annat än att köra bil. Kanske det kommer vara så för dig?

Lycka till i alla fall! Fråga mycket under inskolningen. Och du, undersköterskorna kan nog också en del. De jobbar ju sida vid sida.

Varför är ni alla så elaka? Ingen är väl perfekt från första stund?? Finns det inte nån därute som kännt likadant?

Du borde ha en bra uppfattning efter all praktik.. Om du är dålig på ett moment så som PVK borde du söka dig till det kliniska träningscentret som finns på många sjukhus där du får öva upp det tills du är säker. För det andra så är nog PVK en av dom enklaste sakerna du kommer att få göra på avdelningen. Sedan med läkarkontakten, när denne bör kontaktas, kan bero från avdelning till avdelning. Har gjort praktik på infektionen där det fanns läkare tillgängliga hela tiden som satt på avdelningen och man kunde ha en bra konversation med dom om allt och inget. Kan du sätta KAD? Det kan förekomma om patienten ska förberedas för operation eller genomlidit något som gör att det inte är lägligt för dom att vara uppe och gå.

På en annan praktik på den selektiva ortoped operation avdelningen så fick man kasta allt åt sidan när läkaren/kirurgen väl kom upp från operationen och prata med dom då, man kunde alltså inte ringa in dom bara sådär utan man fick ringa till en annan läkare på en annan avdelning. Troligen kommer du att få ta hand om de vitala parametrarna som patienten har, omvårdnaden, medicinutdelningen mm. Du måste kunna peka med rak hand vad de två undersköterskorna ska göra samt du ska inte vara rädd att hjälpa till dom om du har det lugnt med dina arbetsuppgifter, en stark laganda bidrar till en god vård.

Men det som oroar mig är att du frågar när man ska fråga om smärtor.. Vet du ens vad MEWS är och hur man använder det i den kliniska vården? Förutom det måste du fråga innan och efter smärtlindrande om exempelvis VAS för att se om den har fått en effekt eller inte hos patienten.. Vidare måste du kolla bieffekter på de olika medicinerna du ger, om du inte vet vilka de vanligaste bieffekterna är på en medicin du ska ge, kolla upp det för att undvika onödigt lidande hos patienten och så att du som sjuksköterska kan förebygga det.

Om du fortfarande är såhär osäker efter din introduktion borde du säga till att du inte kan de moment som du borde kunna. Den farligaste sjuksköterskan är inte den som inte vet utan den som inte säger till att den inte vet, något min skola har sagt sedan termin 1. Detta är ytterst viktigt. Erkänn dina svagheter och okunskap. Annars kan du orsaka lidande och/eller smärta hos patienten och chansen finns att du gör ett misstag som kan kosta ett liv eller påverka patientens liv i allmänhet negativt.

Och nej, ingen är perfekt från första stund men efter tre års utbildning och flera månaders praktik borde du ha ett hum om vad det arbete du ska utföra går ut på. Jag blev nyligen klar med min fjärde termin på utbildningen. Jag kan inte allt men jag har ett hum om det. Om jag verkligen inte vet något gällande en särskild sak så vet jag vart jag får tag på den informationen.

Kan oxå få såna där blacouter. Men när jag väl är på plats så brukar det flyta på.

Skit i de som klankar ner på dig. Ta det lugnt. Det här löser du galant!

Tusen tack, behöver alla peppande ord!

Ta det lugnt!
Jag tog examen förra året och det jag kände när jag skulle börja jobba var inte att leka med. Jag kunde ju ingenting! Trodde jag.

Visst har jag många gånger fått fråga kollegor och be om hjälp, ibland har jag känt mig "dålig" men du kan så mycket mer än du tror nu att du gör.

Under inskolningen kommer du få ett bra hum om vad det är du ska göra. Andas och försök att inte stressa upp dig, det kommer gå bra.

Säger som de andra...Andas!

Ta några djupa andetag och tänk på vad du faktiskt kan. Om du inte kunde något alls så skulle du inte haft möjlighet att skicka in ansökan om legitimation

Jag tror att de allra flesta nyutexade sköterskor känner likadant. Och jag tror inte att man kan jämföra med andra yrken heller. Under hela utbildningen fick vi bara höra "det där kommer ni att lära er när ni kommer ut och börjar jobba sen", "kom ihåg att det här är en akademisk utbildning" osv. Jag hade också panik över att det kändes som att jag inte kunde någonting praktiskt alls. Och att komma ut och jobba på riktigt kan inte heller riktigt jämföras med praktik.

Men...fördelen med att jobba på avdelning är att det alltid finns någon att fråga. Du har sällskap av två uskor, med lite tur är de erfarna och delar med sig av sin kunskap. Du har alltid en läkare som du kan nå, om inte på plats så åtminstone på telefon.
Två veckors intro låter väldigt lite för ett såpass ansvarfullt jobb som helt ny. Hör med chefen om det är möjligt att få lite mer tid.

Och viktigast av allt. Våga fråga. Det är det man lär sig på, och det är det som skiljer en ansvarsfull sköterska från en farlig.

Glöm inte att vi alla har varit nya till en början, och man känner sig ny en lång tid. Jag har jobbat i snart 8 år och lär mig fortfarande något nytt VARJE dag. Tjusningen med jobbet!

Och du, grattis till examen och välkommen in i "gänget"!

Jag vidhåller att du bör ha ett annat jobb som första jobb!

Att bedöma patienter som kommer in akut kräver faktiskt att man har en hel del erfarenhet. Speciell när man står där som ensam sjuksköterska. Det lär ju dyka upp allt från små barn med krupp/feberkramp/utslag till ungdomar med intoxer, medelålders med bröstsmärtor och gamla med KOL och div andra besvär. 

Det är inte lite man skall kunna om ganska mkt. 

Självklart ska man alltid vara ny och verkligen få vara ny. Med det här jobbet anser jag du tar på dig alldeles för mkt ansvar direkt. 

Jag håller med om att det här inte låter som ett bra förstajobb som SSK och två veckors intro är nog inte tillräckligt. Be om mer introtid! Att sätta pvk handlar om träning och det kommer du nog få kläm på snart. Här är lite tips för att underlätta insättning: 1) Känn ordentligt på kärlet du tänkt sticka. Rullar det? Djupt eller ytligt kärl? Tunnt och sprött? Välj rätt storlek på pvk till rätt kärl och användning. 2)Använd blodmanchett som ger jämnare stas, pumpa upp till 40-50 mmhg och släpp stas vid backflöde. 3) För in PVK en eller två mm efter du kommit in i kärlet. 4) Om patienten verkar svår att sticka, värm kärlet lite med en handske fylle med varmvatten och låt armen hänga ner för ökat blodflöde eller stimulera det genom att klappa på det. Använd nitrosprej på kärlet innan om det krisar och det är svårt att få in pvk.

blodtrycksmanchett såklart... :)

Inte att förglömma: Sträck på kärlet så att det fixeras innan du sticker.