Hjälp sambon driver mig till vansinne

Min familj består av mig och sambon och våran son på 1 år. I Augusti ska jag flytta ifrån sambon och vi ska ha delad vårdnad av sonen. Jag behöver verkligen hjälp för jag står inte ut med sambon som driver mig till vansinne.

Så här gick det till igår kväll. Jag kommer hem ifrån jobbet kl 23 på kvällen. Jag måste fixa något att äta då jag inte ätit något på hela dagen. Samtidigt står jag och pratar i telefon med låg röst för att inte störa sambon eller sonen som sover. Jag gör inte mycket väsen av mig alls. Sambon kommer till köket och ber mig sluta prata i telefon då han försöker sova. Jag vet att jag inte stör mycket när jag talar i telefon det är bara det att han är sur med tanke på vem jag pratar med i telefon och då börjar bråket. Jag ber han gå ner och lägga sig igen men han blir grinig då jag ska göra mat att äta så han börjar med att ta äggen jag ska ha. Jag ber han sluta för jag är jätte hungrig så det bara river i magen. Han springer runt huset och jävlas och puttar bort mig som försöker ta de där jäkla äggen som han sen sular in i väggen så det blir ägg överallt. Då går han ut i köket och börjar härja med det andra jag höll på med och jag puttar bort han och ber han ge fan i att jävlas och det blir ett jävla liv. För han har ju betalat för maten jag står och gör och jag ska då inte få göra någon mat. Jag får då höra att jag är en dålig mamma som väcker min son mitt i natten och jag är både det ena o det andra och det är en öm punkt för mig för jag tror nog fan jag är en dålig mamma det hör jag dagligen från detta svin. Det hela slutar med att jag ger han handflatslag på kinden och jag sparkar han i rumpan. Han springer ner till gillestugan och jag är nu i denna stund skit sur och följer efter och ber han städa upp allt skit han stökat till med äggen. Det tänker han då inte göra så han stänger av all ström i huset och jag ber han om o om igen att sätta på strömmen igen. Efter lite bråk och 5 minuter så sätter han på strömmen och jag gör min mat går och äter sen sover och han låter mig vara helt. Varför börja bråka från början med mig? Jag förstår inte??

En annan gång var jag hemma och vårdade vår son då han var förkyld och jag hade en huvudvärk from hell. Jag ville bara vila 1 timme efter en lång och jobbig sjuk dag. Men nej det ville inte sambon som ville åka iväg och hitta på något. Jag sa att det kan han göra själv och han skulle vara så snäll och låta mig va. Då börjar det igen. Han säger att jag är värdelös mamma som bara vill ligga inne i sängen och jag är så tråkig som inte vill göra något med mitt barn. Jag ber han om och om igen att gå ifrån rummet jag är i för jag blir annars jääääkligt arg och det vet han. Men nej han lämnar mig inte ifred. Han fortsätter berätta hur värdelös och kass jag är som mamma och jag bryter upp till ett åskmoln och skriker på han att jag inte orkar med han längre. Denna gång slog jag han inte.

Men jag känner mig så hemsk som slår han men han driver det ur mig verkligen och man ser att han njuter av det. Flera gånger har jag varit orolig att han ska ta min son ifrån mig då han säger att jag är farlig. Jag kan notera att jag aldrig i hela mitt liv skulle skada mitt barn! Jag är som en vaktande björnhona mot min son och ingen får skada mitt barn! Jag har fått rusa fram otroligt många gånger och hjälpa mitt barn då sambon exempelvis har matat sonen och bara pular in så mycket mat så han inte hinner tugga allt och sätter i halsen. Flera gånger har jag fått springa till köket då jag hör sonen sätta i halsen så får jag ta upp han och göra så han får upp maten igen. Där sitter då sambon som ett frågetecken redo med en ny sked med mat och inte rört ett finger. När sonen slår sig springer jag fram och tröstar han. Sambon är helt inne i sin telefon fast det några gånger varit pga han sonen gjort sig illa. Typ snubblat över hans ben. Han lyfter inte ens blicken då sonen gör sig illa.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill bara ha min son i säkerhet och lämna han utanför allt bråk mellan sambon och mig. Det är inte sunt för ett barn att leva i denna miljö därför besluta jag att flytta och det var av många andra anledningar också. Men jag är så orolig att sambon kommer typ ta min sons liv.

Jag vet inte hur mycket information jag fått med nu men är det något som är oklart så kan jag svara på det. Men ge mig gärna hjälp. Kan jag mista min son för jag blir så arg på sambon? Är jag en dålig mamma? Jag försöker göra allt för min son. Vänner och familj säger att jag är en bra mamma. Men utifrån min saga här kan ni kanske dömma mig utifrån det. Inte så lätt förstår jag......