Hej, jag är en kille som under de senaste åren levt tillsammans med en fantastisk tjej! Vi har det bra på alla sätt utom ett, närhet och det sexuella. Jag har accepterat detta i början på vår relation eftersom det fanns omständigheter som jag förstod påverkade hennes lust, men nu är den perioden över och jag märker ingen skillnad. Har någon några bra tips? Upplevt det själv? Hur ska jag hantera situationen, jag är och har varit sexuellt frustrerad för länge nu.
Jag såg nu att det fanns en liknande tråd, får skylla på att jag är fullständig nybörjare här. Insåg också att jag kanske inte var så utförlig i min redogörelse för situationen och att jag gick rakt på sak, det är så mycket mer runt omkring med närhet, blickar, smekningar osv så klart. Fråga mig om det behövs mer information för att förstå mig och kunna ge mig råd, helst vill jag ha er tjejer och kvinnors hjälp! Ett stort tack till er som kommer engagera er för mig!
Tyvärr tror jag inte det kommer att hålla om den ena har mycket högre lust. Du kommer bara bli ännu mer frustrerad. Är din tjej beredd på att söka hjälp för att få lust igen? Om inte så skulle jag lämna.
Om du tror att det är ett mönster snarare än nåt tillfälligt så måste du fundera noga.
Om det inte blir en förändring, hur länge tror du att du står ut? Månader? År?
Om du hittar en intressant ung dam som visar att hon vill ha dej och uppvisar ett sexuellt intresse som matchar ditt, skulle du då vilja hoppa av ditt nuvarande förhållande och satsa på det nya?
Jag tror nog att du ska fundera på om gräset verkligen är tillräckligt grönt på din sida om staketet.
Jag är tjej och jag har gjort precis som du TS. I början tänkte jag att det kan väl inte vara så farligt. Sexet i ett förhållande går väl upp och ned, liksom. Självklart hade vi sex i början men jag anade redan då (när jag ser på det såhär i efterhand) att det var nå´t som inte stämde riktigt med min syn på sex.
Men... jag stod ut och försökte på alla tänkbara sätt att reda ut detta. Pratade, diskuterade, lockade... ja, u name it. Fast det blev snarare värre och värre.
Idag har vi aldrig sex. Det är den sorgsna sanningen. Men så har vi barn, hus och allt det där, vilket gör att jag känner mig som en skurk bara jag tänker på att göra det med mig själv, eller att lämna.
Det har blivit som en fälla. Känns det som ibland, i alla fall
Tack så mycket för era svar. Anonym (någon tjej): Hon är intresserad av att söka hjälp för detta, hon säger att det kommer bli bättre längre fram. Frågan är när det är?? Hur länge ska jag klara mig utan? Börjar tröttna på att alltid få ta hand om mig själv. :-/
Ogago: Du ställer en mycket bra fråga som jag ställt mig många gånger om, skulle jag kunna hoppa av mitt nuvarande förhållande? Som det känns just nu så är allt annat för bra för det, men att jag ständigt går och tänker på sex är allt annat än bra eftersom det inte räcker med min egen "behandling" då jag inte går njuta fullt ut..
Anonym (det är jag): det låter som att vi sitter i samma båt. :-/ Vad säger din kille när du tar upp detta problem?
Tyvärr tror jag inte det kommer att hålla om den ena har mycket högre lust.. Är du redo för att minska DIN lust?
Om du tror att det är ett mönster snarare än nåt tillfälligt så måste du fundera noga.
Om det inte blir en förändring, hur länge tror du att du står ut? Månader? År?
Om du hittar en intressant ung dam som visar att hon vill ha dej och uppvisar ett sexuellt intresse som matchar ditt, skulle du då vilja hoppa av ditt nuvarande förhållande och satsa på det nya?
Jag tror nog att du ska fundera på om gräset verkligen är tillräckligt grönt på din sida om staketet.
Tyvärr tror jag inte det kommer att hålla om den ena har mycket högre lust.. Är du redo för att minska DIN lust?
Jag är tjej och jag har gjort precis som du TS. I början tänkte jag att det kan väl inte vara så farligt. Sexet i ett förhållande går väl upp och ned, liksom. Självklart hade vi sex i början men jag anade redan då (när jag ser på det såhär i efterhand) att det var nå´t som inte stämde riktigt med min syn på sex.
Men... jag stod ut och försökte på alla tänkbara sätt att reda ut detta. Pratade, diskuterade, lockade... ja, u name it. Fast det blev snarare värre och värre.
Idag har vi aldrig sex. Det är den sorgsna sanningen. Men så har vi barn, hus och allt det där, vilket gör att jag känner mig som en skurk bara jag tänker på att göra det med mig själv, eller att lämna.
Det har blivit som en fälla. Känns det som ibland, i alla fall
Är man olika så är man olika och det är svårt att ändra sin syn på sex och på sin drift. Det är ju inte riktigt lika illa med olika syn på ekonomi, politik och världsbild även om det mer än ofta också tar kål på förhållanden. Man måste inse hur viktigt och avgörande sex är inne relation. Det kräver verkligen kommunikation, rannsakande och energi från båda parter. Dr Phil sa att ett bra sexliv upptar ca 10% av energin i ett förhållande och ett dåligt sexliv upptar 90% av energin i ett förhållande. Sen måste varje individ själv välja vad man vill offra i en relation men väljer man att leva med en person som vill ha mkt mindre sex så är det faktiskt ett AKTIVT val baserat på kärlek och då ska man fan inte gnälla.
Min drift är oerhört beroende av mannens doft, kommunikation för övrigt i relationen, hans sätt att ta på mig, andedräkt mm och efter många förhållanden inser jag att jag försökt lura mig själv så att efter förälskelsen så har lusten försvunnit. Idag har jag hittat exakt den man som jag behöver för att tända till (jämt och ständigt) och eftersom jag i mig själv har en stark drift så fungerar allt väldigt bra. Som både kvinna och man kan det vara svårt att lära känna både sig själv och sina behov och andras. Sex är komplext och så mkt mer än stunden, orgasmen och könen tex. Det finns ett före, under och ett efter samt en inneboende syn och känsla för sex. Det är flera nivåer som måste samverka.
Jag skulle aldrig igen "acceptera" ett dåligt sexliv vare sig om det berodde på mig eller min partner. (Undantag för sjukdom, kriser mm-det är ju nåt annat) Aldrig. Oavsett ekonomi, vardag, barn mm... JAG är olycklig i en sån relation och livet är för kort för vissa kompromisser. Som sex. Ett tips: s.k "överenskommelser" där kvinnan ska "bli bättre" - waste of time. Acceptera. Ta konsekvenserna av ditt val och sluta gnäll i såfall. Eller gå. Det är ditt liv.
Hos oss har det varit likadant i 5 elr 6 år. I början va det en svacka sa hon. Sen efter 1 år va det att det inte fanns list. Vi pratade en del och hon gick tillslut med på att vi skulle få hjälp utifrån. Hon gick till psykolog och det blev bättre några månader. Sen upphörde det då det tydligen inte va värt den tiden det tog. Hon kände nog att det gick snabbt utför och "ställde" väl upp mer elr mindre en gång i månaden vilket resulterade i att hon fick ont. Nu har vi inte knallar på 3 eller 4 år. Blir lite petting nån/några gånger i månaden. Fyfaan vad mitt sexliv/liv/självförtroende suger! Stick innan du brutits ner till en spillra av vad du har varit
Är man olika så är man olika och det är svårt att ändra sin syn på sex och på sin drift. Det är ju inte riktigt lika illa med olika syn på ekonomi, politik och världsbild även om det mer än ofta också tar kål på förhållanden. Man måste inse hur viktigt och avgörande sex är inne relation. Det kräver verkligen kommunikation, rannsakande och energi från båda parter. Dr Phil sa att ett bra sexliv upptar ca 10% av energin i ett förhållande och ett dåligt sexliv upptar 90% av energin i ett förhållande. Sen måste varje individ själv välja vad man vill offra i en relation men väljer man att leva med en person som vill ha mkt mindre sex så är det faktiskt ett AKTIVT val baserat på kärlek och då ska man fan inte gnälla.
Min drift är oerhört beroende av mannens doft, kommunikation för övrigt i relationen, hans sätt att ta på mig, andedräkt mm och efter många förhållanden inser jag att jag försökt lura mig själv så att efter förälskelsen så har lusten försvunnit. Idag har jag hittat exakt den man som jag behöver för att tända till (jämt och ständigt) och eftersom jag i mig själv har en stark drift så fungerar allt väldigt bra. Som både kvinna och man kan det vara svårt att lära känna både sig själv och sina behov och andras. Sex är komplext och så mkt mer än stunden, orgasmen och könen tex. Det finns ett före, under och ett efter samt en inneboende syn och känsla för sex. Det är flera nivåer som måste samverka.
Jag skulle aldrig igen "acceptera" ett dåligt sexliv vare sig om det berodde på mig eller min partner. (Undantag för sjukdom, kriser mm-det är ju nåt annat) Aldrig. Oavsett ekonomi, vardag, barn mm... JAG är olycklig i en sån relation och livet är för kort för vissa kompromisser. Som sex. Ett tips: s.k "överenskommelser" där kvinnan ska "bli bättre" - waste of time. Acceptera. Ta konsekvenserna av ditt val och sluta gnäll i såfall. Eller gå. Det är ditt liv.