Inte längre lesbisk - någon annan?

Alla som tänker säga att "äsch du är bi, live with it" kan låta bli,
jag undrar om det finns någon som har haft liknande upplevelser?!?
Jag har googlat en del men inte hittat så mycket på svenska.

Jag har levt under ca 10 år med föreställningen att jag var lesbisk eller bisexuell. Var alltid förvirrad kring min läggning. Mitt längsta förhållande var med en kvinna. Jag raggade på kvinnor och trodde att jag skulle så småningom gifta mig med en kvinna. Jag låg runt och gick på pride och fester och gud vet vad, kände mig alltid ensam i slutändan.. Men nu, efter en tid av spontant förändrat beteende och tankar, under typ 2 år, känner jag mig 100% hetero. Det känns som om hela flat-perioden var ett skämt. Jag var vilse, och sökte kärlek i vad som helst.

Jag var alltid förtjust i killar hela yngre tonåren, har inga barndoms-tänka-på-tjejer-minnen. Introducerades till gay-världen i 17-års åldern genom att träffa på en maskulin flata. Jag tänker nu att jag misstog hennes konstlade maskulina uttryck för den äkta manliga partner som jag längtade efter.

Även då jag utgav mig för att vara lesbisk kunde jag inte låta bli att fantisera om, spana på och ligga med män. Dessa relationer funkade såklart aldrig i den kontexten, och jag drog den haltande slutsatsen att det nog var kvinnor som var "enklast".

Jag känner mig smått bitter nu, så mycket energi spenderad på nåt så felriktat. Eller, jag kanske verkligen var lesbisk/bi under denna period, men oavsett det så lämnades jag otillfredsställd av det! Jag hade kunnat njuta mer av livet och planera min framtid i stället för att leva i konstant förvirring! I stället för att försöka TÄNKA på och reflektera över vad jag verkligen tände på och ville ha, så försökte jag uppleva allt - och trodde att svaren på vem jag är och vad jag vill skulle dimpa ner från himlen en vacker dag.

Simon 681

Äldre 18 Jun 06:51

#1

Ibland tar det tid att lära känna sig själv och hitta rätt.

Sexualiteten är ju vad du tänder på och eftersom du säger att du tände på karlar under din flatperiod var du ju per definition bi.

Det är inte ovanligt att folk upplever sig gå från homo eller bi till hetero och tvärtom. I en perfekt värld skulle inte folk vara så intresserade av vilken etikett de eller andra har just då

How do we see the new masculinity in its most ideal form? In one word - Freedom.

Anonym (Man)

Äldre 18 Jun 08:38

#2

Du har inte tid att vara bitter. Livet är för kort. Ut och lev. Nu. Jag har en delvis liknande berättelse och kan ibland tänka att det var själv fan att jag också berövades på tio år av glädje och njutning för att jag valde den enda vägen jag såg fungerade då. Tills jag inser att den känslan och insikten bara ger mig ett svar. Lev nu och gå efter det du vill ha.

För min del visste jag att jag inte var gay (alltid attraherats av tjejer) men jag försökte eftersom jag alltid hade lättare att umgås med och förstå killar plus att jag kände mig fullständigt ointressant för de tjejerna jag ville ha. Så det var en lång flykt bort från det jag egentligen ville ha. Tycker fortfarande det känns bättre att umgås med män generellt sett men har insett att sex och mys är klart trevligare med en tjej och att jag kan ha båda delar i livet.

TeamRocket

Äldre 18 Jun 19:28

#3

Var inte bitter, du har levt ett rikt liv, lärt känna många kvinnor och kanske lärt känna dig själv bättre på vägen. Se det positivt. Nu vet du att du attraheras av och vill leva med män, gör det! Egentligen borde man aldrig behöva definiera sig som varken det ena eller det andra. Du har älskad och blivit älskad och det borde vara det bästa. Sen att du nu inser att det är män du vill dela ditt liv och de mest intima delarna av det med är ju jättebra men se det inte som att du måste bestämma dig för "vad" du är. Du är du, det räcker gott och väl!

Anonym (kvinna) Trådstartaren

Äldre 18 Jun 19:50

#4

Tack alla ni som har svarat! :)

Simon 681 skrev 2014-06-18 06:51:50 följande:

Ibland tar det tid att lära känna sig själv och hitta rätt.

Sexualiteten är ju vad du tänder på och eftersom du säger att du tände på karlar under din flatperiod var du ju per definition bi.

Det är inte ovanligt att folk upplever sig gå från homo eller bi till hetero och tvärtom. I en perfekt värld skulle inte folk vara så intresserade av vilken etikett de eller andra har just då

Jo det är klart att jag var per definition bi, men jag förnekade det ganska mycket. Tänkte att jag egentligen inte var attraherad, utan bara ville utnyttja deras kroppar.

Och det är klart att många rör sig över hela skalan under livets gång, och att sätta etiketter är något som är mer hämmande än befriande. Men de där etiketterna är också ett undermedvetet behov hos oss alla tror jag, människans intelligens är väldrigt sammankopplad med att känna igen mönster och sortera allt i vår omgiving, så jag tror inte att den världen där vi inte kategoriserar oss alls är uppnåelig. Även om det låter som en dröm, rent retoriskt :)

Anonym (kvinna) Trådstartaren

Äldre 18 Jun 19:59

#5

Anonym (Man) skrev 2014-06-18 08:38:03 följande:

Du har inte tid att vara bitter. Livet är för kort. Ut och lev. Nu. Jag har en delvis liknande berättelse och kan ibland tänka att det var själv fan att jag också berövades på tio år av glädje och njutning för att jag valde den enda vägen jag såg fungerade då. Tills jag inser att den känslan och insikten bara ger mig ett svar. Lev nu och gå efter det du vill ha.

För min del visste jag att jag inte var gay (alltid attraherats av tjejer) men jag försökte eftersom jag alltid hade lättare att umgås med och förstå killar plus att jag kände mig fullständigt ointressant för de tjejerna jag ville ha. Så det var en lång flykt bort från det jag egentligen ville ha. Tycker fortfarande det känns bättre att umgås med män generellt sett men har insett att sex och mys är klart trevligare med en tjej och att jag kan ha båda delar i livet.

Nej det är klart att bitterhet bara är desktruktivt på alla sätt och vis! Och jag är inte bitter hela tiden.. Jag njuter av livet nu, men det är så himla orättvist (fast ingens fel direkt..) att jag inte kunde lära känna mig själv ordenligt tidigare.

Jag kände mig också alltid helt ointressant för de killar jag ville ha, och alla andra killar med för den delen. Det var inget konstigt med mig, men jag fick tidigt känslan av att jag inte räckte till, att jag inte kunde få en kille. Så jag var desperat och kärlekstörstande, och hade lätt för att börja tänka att tjejer var ju så mycket enklare att umgås med osv. Jag visste nog också att jag inte var lesbisk, men jag försökte typ övertala mig själv att jag var det.

Grattis till att du också har lärt känna dig själv bättre och hittat det du vill ha! :) Skönt att känna att jag inte är unik som upplever det här.

Anonym (kvinna) Trådstartaren

Äldre 18 Jun 20:07

#6

TeamRocket skrev 2014-06-18 19:28:20 följande:

Var inte bitter, du har levt ett rikt liv, lärt känna många kvinnor och kanske lärt känna dig själv bättre på vägen. Se det positivt. Nu vet du att du attraheras av och vill leva med män, gör det! Egentligen borde man aldrig behöva definiera sig som varken det ena eller det andra. Du har älskad och blivit älskad och det borde vara det bästa. Sen att du nu inser att det är män du vill dela ditt liv och de mest intima delarna av det med är ju jättebra men se det inte som att du måste bestämma dig för "vad" du är. Du är du, det räcker gott och väl!

Jo så kan man tänka, det är klart att jag ska se det positiva i att veta mer om världen och andra människor! Jag har dock alltid upplevt sexualiteten som en stress, ett olöst problem inom mig som jag har sopat under mattan.

Jag tänkte precis så under alla dessa år - "jag är jag, jag måste inte definiera mig!" Men jag mådde inte bra av det, någonstans. Jag har fått ett helt annat lugn i själen nu. Det känns befriande men läskigt att erkänna för mig själv att jag har gjort allt för att undvika att tänka efter. Det är klart att ingen MÅSTE definiera nånting alls, men personligen tror jag att man mår bättre av ett antal definitioner i sitt liv.

Inte längre lesbisk - någon annan?

INNEHÅLL