Jag mår dåligt av att dejta och vara kär
Jag ska börja presentera mig själv. Jag är en kille på 25 år som har levt ett ganska fullsmockat liv. Jag är relativt social och träffar många människor i mitt jobb och i min vardag. Förutom det jag nu ska skriva om så har jag inga ”issues” och jag tycker själv att jag mår bra. Populäritetsmässigt så träffar jag tjejer som jag minst hånglar med kanske 8-10 gånger per år så jag är väl inte jätteful.
Jag får otroligt lätt känslor för tjejer och det skapar massor av problem för mig. Ett exempel är om jag träffar en tjej på krogen eller en fest och vi pratar i några timmar samt hånglar lite och byter kontaktuppgifter och börjar kommunicera. Snackar vi då i nån dag eller så och jag finner henne lite intressant så börjar det. Jag går konstant runt och väntar på svar, mitt fokus ligger på vad jag ska skriva, varför hon ej svarar etc mer än på t.ex. att utföra mitt jobb rätt. Ibland tappar jag delvis aptiten men inte alltid. Jag börjar direkt planera för hur jag ska ta det vidare och ser framför mig förhållanden och allt möjligt, detta skapar bara mer stress. Dessutom vill jag ju inte verka desperat för tjejen så även det är hela tiden i huvudet ”hur driva på utan att verka desperat”, ”tänk om jag klantar till det?”. Ett exempel är att tjejen skriver något t.ex. över Facebook eller sms och jag väntar några timmar med att svara för att liksom tona ned det hela lite. Sedan när tjejen tar flera timmar på sig att svara blir jag stressad.
Ännu värre blir det om jag har ett ONS, det har faktiskt gått så långt att jag helt slutat med tillfälligt sex. Jag får nämligen så mycket känslor att jag mår dåligt efteråt. Jag har nämligen bara sex med folk jag finner attraktiva och själva sexet utlöser då en känslovåg. Jag kan liksom inte bara ha sex med någon och sedan inget mer, för då kommer jag att vara kär i tjejen jag hade sex med i 7-10 dagar eller så innan jag kommit över henne (behövs inte ens att vi har kontakt efteråt) och under de dagarna mår jag dåligt.
För något år sedan började jag dejta en tjej ordentligt och vi sågs några gånger i veckan, hade sex etc. Under denna perioden mådde jag uruselt, jag var nämligen konstant orolig för att hon kanske inte var intresserad, för att det skulle gå åt helvete, kände ett behov av att alltid ha nästa träff planerad, undrade varför hon ibland inte hörde av sig (oftast av naturliga själv) etc. Jag kunde gå runt och kolla på klockan och tänka ”men nu har hon ju slutat för en halvtimme sedan, varför ringer hon/sms:ar hon inte?”. Detta i sin tur gav mig prestationsproblem i sängen, just för att jag var så orolig för att jag inte kunde tillfredställa henne. Så det var bara en ond spiral som enbart kunde brytas med alkohol (de gångerna vi hade sex efter krogen var det bra).
Som sagt så mår jag annars riktigt bra och känner mig inte ensam eller så i mitt singelliv. Så det är inte så att en potentiell tjej är det enda som kan göra mig lycklig och det är därför jag är desperat.
Vad tusan ska jag göra åt ovanstående? Att träffa tjejer ska vara trevligt, inte ångest! Är det någon (kille som tjej) som känner igen sig i ovanstående eller har några tips och råd?
