Ensam mamma

Lisa600 Tusen tack för att du förstår... Jag vill gärna träffa någon men du vet bara det att träffa någon kräver ju "fri tid" du vet det tar liksom tid att lära känna någon. Men den dagen kommer, jag tror inte att jag är redo för någon ny just nu. Min dotter brukar tjata på att jag ska träffa någon så att hon kan få en "pappa" hon vill kalla någon "pappa"

Hon sa förra veckan "när jag ser hur mina klasskamraten blir så glada när deras pappa hämtar dom från skolan blir jag sååå ledsen"  asså jag har världens gulligaste tjej, hon har fått massa vänner, är social och kompisarna tycker om henne så mycket.

Tack Lisa ????

Vi har ett bra liv bortsett från det här med hennes pucko huvud till pappa..

Hej,

Jag Flyttade till Sverige med min 9 årig för snart ett år sedan. Pappan har sett henne 1 dag sedan dess. Han visar inget intresse och hans sambo som han har fått 2 barn med på 2 år förbjuder honom kontakt med våran dotter.

Eftersom han är en ryggradslös idiot så är hennes ord lagen.

Jag avskyr honom så otroligt mycket. Han är verkligen den enda personen jag nästan hatar även om "hat" är ett starkt ord. Dottern gråter ofta även om det har gått ett helt år. "jag saknar pappa"
Hon har ringt honom flera ggr och han vägrar att svara och har blockat henne 100%

Livet är så orättvist ibland kan jag känna, jag ångrar mig att jag fick barn med en sånn idiot.

Kan bli avundsjuk på kompisar som är skilda som har 50/50 fördelning där pappan är inkopplad och mogen ansvarsfull osv.

Han har krossat dotterns hjärta... jag gör såklart allt jag kan för att hon ska känna sig älskad osv, säger att hon får fokusera på allt bra i sitt liv så som alla sina vänner, en mamma som älskar henne massor osv.

Plus att jag drömmer om lite "fri tid" avlastning. Någon att dela ansvaret med. Hur f#n kan män vara så hjärtlösa? Hans sambo! Hur kan hon göra så här. Sedan han träffade henne för 2 år sedan har vår kontakt blivit 0 ! Varje gång han är i ett förhållande är han tidernas största asshole, varje gång han är singel är han jätte lätt att sammarbeta med. Men nu har dom fått 2 barn så det kommer aldrig att ta slut mellan dom ( även om jag kan drömma om det ) men detta är oavsätt ett mönster hos honom som upprepar sig... spelar ingen roll vem han är ihop med.

Jag försöker tänka : dottern blir stor snart och jag får mera frihet. Jag lovar man måste uppleva att vara låst för att förstå.

Han betalar inte underhåll heller... hans sambo säger att jag försöker förstöra hans ekonomi och tycker så synd om honom för att han måste betala underhåll enligt lagen.

Finns det någon där ute som är 100% ensam med barn?

Saturnus jag vet men problemet är att han inte har jobb.. losern jobbar svart och skite fullständigt i att betala, plus att han bor i Danmark.

Jo nu har jag fått "låna" min systers au pair.. och kommer att få göra det framöver

Jag talar om för min dotter ofta att det är inte hennes fel att han är som han är.

och att hon är högt älskad och det är lite lyckos mig (lite skoj allvar) att jag får ha henne helt för mig själv eftersom jag älskar henne hit och till månen.. då ler hon alltid och blir glad. Hon har en dagbok som hon  skriver i ofta, jag har läst den som jag får av henne om jag vill säger hon och hela dagboken är fylld med "pappa hoppas vi kan ses i år" saknar dig pappa osv osv..

Hoppas hon bara glömmer honom snart...