Tappat livsglädjen

Samma här, jag bryr mig inte längre. Orkar inte gå ut. Tvingar mig ut för att handla mat lite då och då. Går i samma kläder varje dag, vårdar inte min kropp, skiter i om mitt hår är smutsigt. Min kille vill göra något på midsommar, men jag vill helst bara sitta hemma. Men eftersom att han blir sur /ledsen om vi inte gör något måste jag hänga med. Och då måste jag härda ut de timmar och "spela" trevlig. Jag är inte alls en social person, så sitter mest i ett hörn på fester och väntar på att klockan ska bli så mkt att det är dags att gå hem.

Slarvar ordentligt med maten. Äter knappt något ibland. Har inget jobb, knappt några pengar. Så det kan ju bidra lite. Klipper mitt hår själv, syns inte då jag alltid har det uppsatt, även när jag sover.

Du låter faktiskt utmattad? Eller utmattnignsdepression? Eller trött pga depression?Det kan bli väldigt allvarligt om en inte tar det på allvar på en gång. Kanske räcker det inte med en kurator utan en läkarkontakt och psykolog?

Ibland kan en ju behöva vara sjukskrivning en period för att komma på fötter, få vila ut och komma igång med övriga livet om en har det så jobbigt som du verkar ha haft det/har det. Även om jag själv är skeptisk till mediciner så hjälper det ju en del också att komma upp i en nivå så en fungerar åtminstone, i kombination med annan hjälp.

Jag måste ändå slå ett slag för (kvalitativa) vitaminer, mineraler, promenader, spikmatta och yoga. En flaska Blutsaft (från hälsokost) får upp järnnivåerna tillsammans med andra viktiga vitaminer och gör susen för många. Slarva iaf inte med frukt- och grönsaksintag! Allt kanske inte löser sig med det, men en hjälp på traven kanske..