Han klagar...
Levt tillsammans med min sambo i 2.5 år. De veckor vi inte har barnen så är det frid och fröjd. Men när barnen är här så blir han som förbytt. Han har en son 11 år och en dotter som inte bor hos oss 17 år. Mina barn är 8, 11 och 14 år. Hans barn är lugna och han har hållit ganska hårt på dom. Dottern kan diskutera och står på sig och kan tycka att hennes pappa är jobbig osv. Sonen är väldigt mjuk och höjer sambon rösten över något el blir irriterad på honom så kan han börja grina.
Mina är mer livliga och hörs. Jag är mer den förhandlade för jag står inte ut med att det ska tjutas och gnällas och ja jag är alldeles för snäll. Vilket leder till att jag tjatar. Sambon stör sig på att mina vill sitta med i soffan, att 8-åringen kan ex hoppa på ett ben till sitt rum. Han tycker dom låter för mycket dom är lika pratsamma som sin mamma. Han vill bara ha det lugnt. Säger jag ex att sonen är smutsig om munnen och frågar har du inte borstat tänderna eller byt tröja för att den är smutsig. Det tar han som kritik och ska försvara sina och attacker med något tillbaka. Medans jag alltid får höra massa gnäll om mina.
Mellandottern sa till mig häromdagen att han bara gnäller på dom. Hon har väl hört när jag sagt till honom. Men det känns inte så kul. Jag berättade det för honom. Istället för att säga det känns ju inte bra så säger han att ja dom är väl inte vana att någon säger till dom (han säger aldrig till dom själv) och det kanske är bättre att du flyttar tillbaka till ditt ex alla för att försvara sitt beetende.
Jag vet inte hur jag ska agera..