När försvinner besvären efter förlossning?
När försvann era besvär som foglossning, illamående, trötthet mm. efter förlossning? :)
-
-
-
Svar på tråden När försvinner besvären efter förlossning?
-
Direkt!
-
Foglossningen försvann nog efter ett par månader. Det mesta blev bättre direkt, men jag hade ont från fogarna om jag gick mycket eller när jag stod på ett ben, tex för att ta på mig byxor. Illamåendet försvann redan v 16 i graviditeten. Halsbränna hade jag hela tiden i slutet av graviditeten och den försvann direkt. Tröttheten byttes mot fysisk matthet i och med att jag förlorade mycket blod under förlossningen. Blev bättre efter kanske 4 veckor. Sammanfattningsvis så försvann vissa saker direkt, andra tog lite tid men det mesta var bra efter ett par månader.
-
foglossningen försvar den mest akuta smärtan på nån vecka bara, men var ju fortfarande instabil och kunde få ont om jag gjorde konstiga rörelser/ansträngde mig för mycket i 3-4 månader efteråt. så man fick lyssna på kroppen.
amningen däremot var ett helvete att få ordning på, det blev ett större lidande än foglossningen nästan. tog två månader innan det fungerade som det skulle utan tå-krullande kallsvettssmärta. -
Idag är det 16 dagar sedan min tredje föddes och det är först nu senaste 2-3 dagarna som jag känner mig pigg och kry i kroppen.
Minimalt med avslag nu med och bebis sover i minst 3-4h i sträck. -
Okej! :D
-
Foglossningen var helt borta 1,5 år efter förlossningen. Den minskade successivt och efter 1,5 år var den verkligen HELT borta, inga små återfall innan mens etc. Jag tog det väldigt försiktigt med fogarna både innan och efter förlossningen för att slippa få varaktiga problem.
Tröttheten ändrade för mig karaktär efter förlossningen, från att vara en fysisk trötthet under graviditeten till att vara förlamande sömnbrist i några månader efteråt.
Jag hade mycket yrsel (vena cava lite när som helst). Den försvann direkt.
Sen tillkommer ju problem efter förlossningen (tjoho!). Även jag hade mycket ont av amningen, och det tog några månader innan det slutade göra pissont (Gör inte om mitt misstag - SÖK HJÄLP om det händer dig!!). Underlivet gjorde ont i ett par veckor ungefär (hade svårt att sitta och gå på toa t.ex.) men sen blev jag helt återställd. Avslag hade jag nog i 1,5 månader, typ. Men det utgjorde inget problem. Fick UVI, troligen pga kateter vid förlossningen. Gick över snabbt när jag fick penicillin. Ursäkta detta dystra tillägg, men jag tänkte att det kunde vara bra att veta för dig. -
va skönt att det kan försvinna så snabbt! hoppas det gör det för mig också :)DevilsDaughter skrev 2014-06-24 15:16:38 följande:
Direkt!
-
Oj, 1,5 år ändå, va längre än jag trodde det kunde ta :p men skönt ändå att det verkar bli bättre för alla ganska direkt iaf. jag har fruktansvärd foglossning så jag kan inte längre gå alls. inte ligga eller sitta heller för den delen så kommer bli igångsatt i vecka 37 pga att dessa besvär gör mig väldigt utmattad.. tack för tips och din berättelse, hellre veta för mycket än för lite så inget kommer som en total chock sen som man aldrig hört talas om ;)Batmamba skrev 2014-06-24 19:09:02 följande:
Foglossningen var helt borta 1,5 år efter förlossningen. Den minskade successivt och efter 1,5 år var den verkligen HELT borta, inga små återfall innan mens etc. Jag tog det väldigt försiktigt med fogarna både innan och efter förlossningen för att slippa få varaktiga problem.
Tröttheten ändrade för mig karaktär efter förlossningen, från att vara en fysisk trötthet under graviditeten till att vara förlamande sömnbrist i några månader efteråt.
Jag hade mycket yrsel (vena cava lite när som helst). Den försvann direkt.
Sen tillkommer ju problem efter förlossningen (tjoho!). Även jag hade mycket ont av amningen, och det tog några månader innan det slutade göra pissont (Gör inte om mitt misstag - SÖK HJÄLP om det händer dig!!). Underlivet gjorde ont i ett par veckor ungefär (hade svårt att sitta och gå på toa t.ex.) men sen blev jag helt återställd. Avslag hade jag nog i 1,5 månader, typ. Men det utgjorde inget problem. Fick UVI, troligen pga kateter vid förlossningen. Gick över snabbt när jag fick penicillin. Ursäkta detta dystra tillägg, men jag tänkte att det kunde vara bra att veta för dig.
-
skönt att det blev bättre direkt iaf även om allt inte försvinner helt och hållet med en gång :)Ellie skrev 2014-06-24 16:13:36 följande:
Foglossningen försvann nog efter ett par månader. Det mesta blev bättre direkt, men jag hade ont från fogarna om jag gick mycket eller när jag stod på ett ben, tex för att ta på mig byxor. Illamåendet försvann redan v 16 i graviditeten. Halsbränna hade jag hela tiden i slutet av graviditeten och den försvann direkt. Tröttheten byttes mot fysisk matthet i och med att jag förlorade mycket blod under förlossningen. Blev bättre efter kanske 4 veckor. Sammanfattningsvis så försvann vissa saker direkt, andra tog lite tid men det mesta var bra efter ett par månader.
själv har jag varit illamående och spytt dagligen i nu hela 36 veckor!! hoppas verkligen att det försvinner direkt iaf, vore väldigt skönt att få slippa må illa mer nu :p -
oj har du något tips på hur man lättare orkar stå ut om amningen skulle krångla? eller är det bara att stå ut? vill verkligen, verkligen amma mitt barn ;(Hoppfull84 skrev 2014-06-24 16:18:28 följande:
foglossningen försvar den mest akuta smärtan på nån vecka bara, men var ju fortfarande instabil och kunde få ont om jag gjorde konstiga rörelser/ansträngde mig för mycket i 3-4 månader efteråt. så man fick lyssna på kroppen.
amningen däremot var ett helvete att få ordning på, det blev ett större lidande än foglossningen nästan. tog två månader innan det fungerade som det skulle utan tå-krullande kallsvettssmärta.
-
Jag är en sån som gärna målar fan på väggen. För en del går det aldrig över. Foglossning ska tas på allvar! För den stora majoriteten går det över inom ett halvår. Bara 5-10 % får stå ut längre än så. Stackare dig som har så ont!Mum2014 skrev 2014-06-24 19:50:55 följande:Oj, 1,5 år ändå, va längre än jag trodde det kunde ta :p men skönt ändå att det verkar bli bättre för alla ganska direkt iaf. jag har fruktansvärd foglossning så jag kan inte längre gå alls. inte ligga eller sitta heller för den delen så kommer bli igångsatt i vecka 37 pga att dessa besvär gör mig väldigt utmattad.. tack för tips och din berättelse, hellre veta för mycket än för lite så inget kommer som en total chock sen som man aldrig hört talas om ;)
Har du fått bra info från MVC/sjukgymnast, eller har de bara gett dig standardövningar, ett litet bälte och sagt till dig att röra dig så mycket du kan?
Om du vill veta mer kan du googla Thomas Torstensson. Han är sjukgymnast och verkar vara den som har bäst koll här landet just nu. Han jobbar med träning specialutformad för varje patient (en övning som är bra för en person kan vara skadlig för en annan). En del patienter ger han kortisoninjektioner som man gör vid andra inflammationer i leder. Jag har också hört om folk som blivit bättre efter en Voltaren-kur (även det antiinflammatoriskt), fast det vill man ju inte göra när man är gravid. Någon läste jag om som gått till en ortoped som gett en gördel som varken MVC eller sjukgymnast ens visste fanns... En del blir hjälpa av att få kroppen uträtad av naprapat eller kiropraktor. En del varnar för naprapater. Förmodligen beror det på vilken typ av problem man har vad som hjälper.
Ursäkta om jag rapar upp saker som du vet. Förhoppningsvis har i så fall någon annan nytta av det!
Så här säger Torstensson i en artikel från Babyvärlden som du hittar här
"Det är ju inte så enkelt som att slå upp på sidan 4: ?jaha, du har foglossning, då gör vi såhär?. Eller: ?min bil startar inte ? nähä, men den här veckan byter vi bara tändstift, oavsett problem.? Men tyvärr gör man ofta så inom vården. Man använder begreppet foglossning som låter som att det är en och samma sak. Det är inte alltid fogarna. Vi brukar prata om graviditetsrelaterade bäckensmärtor. En kvinna som haft bäckensmärtor i fyra år kan ha ont i själva bäckenleden, ha smärtor från höften eller problem med muskler och ledband, då hjälper det inte med en standardlösning "rör på dig mera". Vi gör en rejäl undersökning först." -
Mum2014 skrev 2014-06-24 19:55:07 följande:oj har du något tips på hur man lättare orkar stå ut om amningen skulle krångla? eller är det bara att stå ut? vill verkligen, verkligen amma mitt barn ;(
för mig handlade det mycket om att jag hade något som kallas reynaulds syndrom(stavning?) där bröstvårtorna får nån sorts nerv-psykbryt. de drar ihop sig, blir vita, sen lila, sen röda om vartannat och det bränner som om nån hällt syra på bröstet.
att bröstvårtorna krampade så gjorde att dottern fick dåligt tag. eftersom hon inte fick ett bra tag om bröstet blev det sårigt( de allra flesta får sår ändå) väldigt viktigt att sköta såren ordentligt och inte pilla bort sårskorpor osv. fick vad jag och alla andra trodde var mjölkstockning med feber i två veckor och stenhårt bröst, följde allas råd och ammade så mycket som möjligt i olika ställningar. när inget fungerade uppsökte jag akuten, där fick jag veta att det INTE var mjölkstockning utan en infektion via såren som bildat en böld. allt mitt extra mmande hade bara ökat på trycket i bröstet och gjort det hela värre. de fick suga ur bröstet med kanyl för att lätta på trycket. sedan kunde jag inte amma på det bröstet alls i ca en månad utan fick hyra en pump från bb. pumpa funkade bara när dottern ammade på det andra bröstet så den månaden var jag en kladdig mjölkmaskin med unge på ena bröstet och handukar och pump på det andra vid varje amning. man kände sig ganska låst kan jag lova. men efter ca en månad fungerade bröstet fint igen och vi kunde amma utan problem sedan tills dottern var lite drygt ett år.
i efterhand är jag glad att jag inte gav upp efter allt strul för sen var det jättesmidigt med amning jämfört med flaska. hatar all disk coh kladd det blri med flaskor samt att man alltid har maten redo i rätt temp!
mitt råd är att ta emot all hjälp du kan få med att lägga till barnet på rätt sätt så att hon får så bra tag som möjligt. att lufta brösten så mycket som möjligt, inte pilla på sårskorpor, smörja med lanolin salva för att inte fastna i amningsskydd osv, och att inte tveka att ringa och fråga BB/amingsmotagningen om du tycker något känns konstigt.
Men var beredd på att det första veckrona kan göra just tåkrullande kallsvettande ont precis när bebisen tar tag, men om man får till det och bebisen kommer rätt till bröstet kan det göra liiite mindre ont. sen vänjer sig brösten och det gör inte ont alls. -
Jag hade inte alvarliga problem med foglossning och sadant, men det jag hade forsvann direkt efter forlossningen. Jag hade en snabb och okomplicerad forlossning med full epidural, sprack en liten smula (typ tva stgn) sa det gjorde en smula ont att sitta i kanske 3-4 dagar efter liksom jag generellt hade lite ont i kropp och underliv i kanske 4-5 dagar. Det jag inte var beredd pa var hur ont ammningen gjorde i starten, speciellt nagra dygn efter nar mjolken foll och jag innanfor en timme fick pamela anderssons brost (till min mans fortjusning... Men de gjorde sa ont att han inte fick ngn gladje av dem)... Aj fxn... Men uppenbart ar det inte sa for alla. Vad jag heller inte var beredd pa var eftervarkarna som jag led av i ca 4-5 dygn av. Varje gang jag ammade fick jag rysliga livmodersammandragningar i staren.
Men som sagt; efter 4-5 dygn var det mest akuta over. Jag blodde nog i nastan 2,5 manader efterat vilket inte ar normalt. Blev undersokt men ingen speciell orsak hittades. Jag har generellt en tendens att bloda lite for mycket. -
Foglossningarna släppte när jag slutade att amma. Illamående och trötthet försvann direkt.
-
skönt, jag ör sjuuuukt illamående och jättetrött! hoppas det släpper för mig med direkt.Majsan70 skrev 2014-06-26 18:14:21 följande:
Foglossningarna släppte när jag slutade att amma. Illamående och trötthet försvann direkt.
-
tack för tipsen!! :)Hoppfull84 skrev 2014-06-25 08:58:03 följande:
för mig handlade det mycket om att jag hade något som kallas reynaulds syndrom(stavning?) där bröstvårtorna får nån sorts nerv-psykbryt. de drar ihop sig, blir vita, sen lila, sen röda om vartannat och det bränner som om nån hällt syra på bröstet.
att bröstvårtorna krampade så gjorde att dottern fick dåligt tag. eftersom hon inte fick ett bra tag om bröstet blev det sårigt( de allra flesta får sår ändå) väldigt viktigt att sköta såren ordentligt och inte pilla bort sårskorpor osv. fick vad jag och alla andra trodde var mjölkstockning med feber i två veckor och stenhårt bröst, följde allas råd och ammade så mycket som möjligt i olika ställningar. när inget fungerade uppsökte jag akuten, där fick jag veta att det INTE var mjölkstockning utan en infektion via såren som bildat en böld. allt mitt extra mmande hade bara ökat på trycket i bröstet och gjort det hela värre. de fick suga ur bröstet med kanyl för att lätta på trycket. sedan kunde jag inte amma på det bröstet alls i ca en månad utan fick hyra en pump från bb. pumpa funkade bara när dottern ammade på det andra bröstet så den månaden var jag en kladdig mjölkmaskin med unge på ena bröstet och handukar och pump på det andra vid varje amning. man kände sig ganska låst kan jag lova. men efter ca en månad fungerade bröstet fint igen och vi kunde amma utan problem sedan tills dottern var lite drygt ett år.
i efterhand är jag glad att jag inte gav upp efter allt strul för sen var det jättesmidigt med amning jämfört med flaska. hatar all disk coh kladd det blri med flaskor samt att man alltid har maten redo i rätt temp!
mitt råd är att ta emot all hjälp du kan få med att lägga till barnet på rätt sätt så att hon får så bra tag som möjligt. att lufta brösten så mycket som möjligt, inte pilla på sårskorpor, smörja med lanolin salva för att inte fastna i amningsskydd osv, och att inte tveka att ringa och fråga BB/amingsmotagningen om du tycker något känns konstigt.
Men var beredd på att det första veckrona kan göra just tåkrullande kallsvettande ont precis när bebisen tar tag, men om man får till det och bebisen kommer rätt till bröstet kan det göra liiite mindre ont. sen vänjer sig brösten och det gör inte ont alls.
-
Ok - jag har ett pinsamt problem jag inte hade forra gangen (nu i v37 med nr 2). Har fatt nagonslags aderbrock eller hemorrojd i baken. Inget jatte stort eller alvarligt och bloder heller inte, men jatte irriterande och obekvamt.... Jag har inte variit forstoppad (snarare tvartemot), men det ar for att stora bebben legat langt nere valdigt lange nu och trycker pa for fullt. Har ngn annan haft motsvarande och hur fort forsvinner sadanna problem efter FL?
-
det är tyvärr inte säkert att det förvinner alls, jag ska operera bort min knut efter nåsta förlossning, jag fick den vid första graviditeten och då sade dom att den går bort om nån månad, men den försvann aldrig och nu är jag gravid igen 3 år senare och det har blivit lite värre faktiskt. så den här gången kommer jag kräva att de tar bort den. besvärligt och obekvämt som du säger. och ja lite pinsamtveronica03 skrev 2014-06-27 14:09:19 följande:
Ok - jag har ett pinsamt problem jag inte hade forra gangen (nu i v37 med nr 2). Har fatt nagonslags aderbrock eller hemorrojd i baken. Inget jatte stort eller alvarligt och bloder heller inte, men jatte irriterande och obekvamt.... Jag har inte variit forstoppad (snarare tvartemot), men det ar for att stora bebben legat langt nere valdigt lange nu och trycker pa for fullt. Har ngn annan haft motsvarande och hur fort forsvinner sadanna problem efter FL?
-
Usch da - bra att du far bort den! Kanns riktigt obekvamt ovanpa allt annat; skavar, kliar, irriterar. Och jag kan forestalla mig att den existerande inte precis blir mindre/battre av att pressa ut ett barn!
Lycka till och tack for svar!