Är jag ensam om att vara rädd för att lyfta, bära och hålla min bebis på fel sätt ?
Vi har nyligen kommit hem med vår son från BB, han är drygt en vecka gammal idag. Jag har ett barn sedan tidigare och detta problem hade jag med honom också.
Det är så att jag är väldigt, VÄLDIGT osäker på hur jag ska lyfta och hantera bebis.
Jag vet inte varför det är så. Börjat fundera på om det är för att bägge är förlösta med kejsarsnitt, och att det alltså varit pappan som fått ta den allra första skötseln tillsammans med personalen, då jag varit sängliggande? Jag vet inte...
Men jag verkar helt sakna detdär naturliga förfaringssättet att hantera en liten och det får mig att känna mig HALV
Vår lillkille är min sambos första barn. Ändå hanterar han honom som ett proffs, både när han ska lyfta upp ur spjälsängen, när han ska byta läge från "matläge" till upp på axeln, lägga på skötbordet osv..
Jag gör förstås dessa saker jag med, det är inte så att jag vägrar att ta i min bebis, men jag gör det med en rädsla i maggropen, att jag ska lyfta fel så att han får ont, att jag ska råka nypa honom om jag tar fel grepp, att han inte ligger skönt när jag ska mata honom, att jag håller fel och inte ger rätt stöd för nacken osv osv i all oändlighet.
Helt enkelt får jag inte in i min skalle att bebisar förvisso är små sårbara människor, men INTE porslinspjäser..
När jag har matat och ska lägga sonen mot min axel för en rap måste jag först lägga ner honom i soffan framför mig och sedan ta upp honom mot axeln igen, medan pappan och hela världen (känns det som) kan göra detta lägesbyte i ett svep.
Vad är det för fel på mig ? Vill vara cool mamma som kan hantera bebbe på ett stadigt sätt utan att sätta hjärtat i halsgropen, sitta och mata stel som en pinne osv.. inte minst för lillälsklingens skull!
Mannen kan utan problem hålla bebis tryggt och stabilt medan han med andra handen förbereder en flaska mat,medan jag får lägga ner bebben i vagnen medan jag gör detta.. mycket handikappande...
Är det fler som är som jag eller är jag en udda fågel ?