Förälder flyttar till annan ort? Hjärtlöst?!

För att "folk" är ego och lurar i sig "en glad mamma är en bra mamma"...

Den har vi tyvärr hört...

Du verkar supergullig men lite naiv och melodramatisk.

För det första är det uppenbarligen inte samma sak att träffa sin ena förälder varannan helg som att förlora denne helt. Sånt är livet. För det andra varar ingenting för evigt. Ett tag bor barnet kanske bara varannan helg hos den ena föräldern. Men livet förändras konstant och kanske bor barnet plötsligt heltid hos denna samma förälder. För att några år senare bo varannan vecka. Barn klarar sånt så länge barnet inte är litet och föräldrarna klarar av att samarbeta.

Du glömmer också bort att en familj består av mer än en människa. Det är inte bara barnen som ska få sina behov tillfredsställda. De vuxna har också rätt att söka lyckan. Så länge de vuxna kommer ihåg att balansera allas behov rättvist så gör de inget fel.

Så man kan inte ha en relation till någon man inte träffar vv?. Jag har en mycket god relation till min mamma fast vi knappt träffas öht. Nån gång i månaden men det är min närmsta relation ändå. Det beror ju på hur man bygger upp sin relation inte om hur lång tiden är man spenderar med varann. Man kan få gott om kvalitetstid från fre em-mån morgon än med den man spenderar tiden med från mån en-fre morgon.

Har frekvensen för din och din mammas möten alltid sett ut så, eller har du vuxit upp med henne åtminstone på halvtid (vv)? Annars är ju inte jämförelsen ett dugg relevant. Att bygga relationer tar tid och kräver mer närvaro för små barn än för vuxna. Klart att man som vuxen kan ha kvar en relation som byggts upp genom att underhålla den med tfn-samtal/mejl och sporadiska möten. Men att säga att det samma gäller ett, kanske, förskole/lågstadiebarn som bara haft ett par år under späd ålder att "lägga grunden" för relationen tror jag inte på.

Det är väl skit samma hur det sett ut. Man kan odla nära kontakter ändå.

Då kan vi ta det ur ett far och morförälder perspektiv. Många barn har jätte fina relationer till sina far och morföräldrar även om de inte ses varje dag. Allt beror ju på hur tiden tillsammans spenderas. Så jag tror helt ärligt inte att det är någon skillnad om det är en far eller morförälder du träffar vh eller en förälder.

Precis en familj består av mer än människa därför borde man tänka på alla man skadar genom att själv försöka hitta lyckan på ett ställe där man inte behöver. Hon hade ju trots allt inte behöv åka och träffa någon okänd människa i en annan stad? Hon kunde lika gärna träffat någon okänd i samma stad. De vuxna har rätt att söka lyckan så länge det inte är på flera andras bekostnad! Dessutom kommer det inte gå att samarbeta om mamman får boendet i den andra staden eftersom hon knappt i många fall går att samarbeta med redan nu när hon bor nära. 

Och jag håller verkligen inte med om att ett barn kan bo varannan helg ett tag för att sedan byta till andra föräldern. Det handlar om barn i tidig skolålder. Det är FEL att barnen ska kastas fram och tillbaka och varje gång behöva byta skola. Det är alltså inte så nära så att barnen kan gå kvar i samma skola. Tycker du att ett barn ska utsättas för det? Är de i övre tonåren väljer de detta själva och är då en annan situation.
Sen så är det inte bara barnet som ska klara sig utan föräldrarna har trots allt ett behov av sina barn också. Det hoppas jag i vilket fall att föräldrarna har för annars borde de inte skaffa några. 

Jag förstår inte vart i detta jag är naiv och melodramatisk faktiskt? 

Det är verkligen inte skit samma! 
Har du haft chans att skapa en bra relation med din mamma under hela din uppväxt är det stor skillnad mot några som inte får växa upp med föräldrarna ifrån tidig skolålder. 

Jag har jätte bra relation till min mamma och pappa trots vi träffas max var tredje månad men jag fick ju leva med båda mina föräldrar tills jag trots allt var 19år. 
Sedan är det olika situationer, den här föräldern kommer inte att underlätta för att hålla relationen vid liv med pappan om hon får boendet. Är det en förälder som skjutsar, ber om att ringa eller skypa, vad som helst så är det givetvis lättare. Men jag tror ändå inte att barnen får samma relation med båda föräldrarna vid varannan helg boende som vid varannan vecka. 

Att ha "fina relationer" utifrån de förutsättningar som ges (bara träffas varannan vecka med en morförälder) är verkligen inte att jämföra med hur en relation till en förälder ser ut och utvecklas för små barn som bara träffar sin förälder två korta gånger i

Månaden. Jämförelsen med att att barn kan ha "fin relation" med en morförälder haltar uppenbart då ju barnet har en vardagskontakt med de viktigaste personerna nämligen föräldrarna. Det är alldeles självklart att en person (vem det än är) inte kan få samma relation med ett barn som den som finns där dagligen. Kvalitet kan inte alls ersätt kvantitet. Det är vardagen, rutinerna, samspelet vakna och somna tillsammans, äta middag, stressa hem från dagis, skratta, fostra, bli arg, trösta som bygger en föräldra/barn relation. Inte att under ett par korta dagar under månaden träffas och då försöka klämma in allt man annars missar. Obegripligt att någon frivilligt kan ge upp den relationen med sitt barn. Jag tror med bestämdhet att nåt då fattas i anknytning till barnet.