Om att pendla mellan hög och låg energi varannan vecka

När jag kommit hem efter att ha lämnat barnen möter jag numera tomheten direkt. Tidigare tyckte jag det var skönt att komma hem till ett lugnt och tyst hem och jag tyckte det var skönt att dega några timmar i soffan innan det kändes ensamt. Barn varannan vecka kändes, åtminstone på pappret, som det perfekta alternativet. Fullt ös när det är barnveckor och en hel veckas egentid den andra. För de som lever i parrelation med barn på heltid måste åtminstone en viss del egentid kännas lockande och det gjorde det även för mig förr i tiden när jag också levde så. Nu har jag fattat att för mig har den där ?varannan vecka? en helt annan innebörd och jag tror att det till stor del beror på mig som person.

Jag fungerar bäst när jag har barnen och det är i den rollen jag trivs bäst. Trivs bäst känns egentligen som är en underdrift, det är mer så att det är i den rollen jag känner mig 100% som hemma och där jag kan vara mig själv 100% av tiden. Som pappa är jag kanske 40% lärare och 60% kompis, någonting åt det hållet, och jag är definitivt typen som föredrar att leka med barnen framför att sitta bredvid som någon form av övervakare. Energi är min styrka och i kontexten av barn, deras kompisar och lek både utomhus och inomhus är det även en väldigt praktisk egenskap.

En bra dag börjar med att gå upp vid åttasnåret en lördag och kanske spela tv-spel med barnen en timme innan frukost. Eftersom en bra dag innebär fint väder så går barnen ut efteråt och leker och då passar jag på att köra ett hårt träningspass inomhus innan jag går ut och leker en stund med dem. Sen plockar jag i ordning lunchen i en kylväska och så åker vi iväg till någon strand där vi stannar till kanske fyra på eftermiddagen. Strandlek och dyka efter fiskar och leta kräftor är toppen. Sen är det dags att åka hemåt och eftersom det fortfarande är fint väder beslutar vi oss för att middagen får bestå av hamburgare som vi moffar i oss innan vi åker till den lokala idrottsplatsen där det finns klätterstänger och annat kul. Där träffar barnen några kompisar så för min del blir det att leka själv en stund med boll eller komplettera dagens träning i klätterstängerna. Alla barnen klättar också och de tränar även på att kunna göra nya saker som exempelvis stå på händer, hjula eller hänga så länge de orkar. Mycket lek men också en viss del prestation. Sen åker vi hemåt och eftersom vi är lagom degiga efter all lek blir det några mackor och en bra film på kvällen. Vid halv tiosnåret somnar barnen och det ger mig runt en och en halv timme att leta upp en bra dokumentär på youtube som jag kan titta på innan jag somnar.

Mitt problem börjar när veckan är slut och det är dags för barnen att åka till sin mamma. Vi brukar alltid städa gemensamt innan det är dags för jag har lärt mig att det är extra obehagligt att bli påmind om all lek och liv och det är dessutom bra att de lär sig att ta hand om sina saker och sina rum. När barnen väl är lämnade och jag är tillbaka är det som om all energi jag haft plötsligt blivit bortblåst. Ren tomhet. Allt som jag kände att jag ville och orkade bara för några timmar sedan har jag nu tappat intresset för helt. Ingenting lockar. Jag får tvinga mig själv att göra något och försöker få tiden att gå tills det är dags att lägga sig. Söndagar är värst. Tidigare hade jag söndagarna som gå-ut-dag för jag tyckte det var skönt att ha människor runt mig men eftersom jag insåg att det är en flyktväg slopade jag det och försökte konfrontera verkligheten istället. Det har gått sådär. Visserligen är jag van vid att vara ensam och jag tycker om att vara själv men jag hatar den där tomhetskänslan och den där känslan av att vara helt dränerad på energi. När det blir måndag tycker jag det är skönt att åka till jobbet och jag kommit fram till att det till stor del beror på att jag alltid människor runt omkring mig. Gymmet är min ventil och jag tränar vanligtvis fem gånger i veckan - jag behöver bearbeta den där energin på något sätt och dessutom får jag enormt mycket endorfiner av träningen. Men den där tomhetskänslan, hur botar man den? Trots att söndagarna är värst så går hela veckan i någon form av low-mode där jag tappar energin så fort jag sätter mina fötter innanför dörren. Det känns som den där extraenergin jag har ger någon sorts tvärtomeffekt där min styrka blir min svaghet? Hur gör man?