Är jag familjens svarta får?

Usch vad tråkigt :( Är du kke bara en stark individ som går dina egna vägar & klarar av sånt de inte klarar av.? Kke är avundsjuka.?

Jag anser mig vara en stark person med mycket känslor och egna åsikter.
Det känns att min familj mobbar mig.

Tja, lite svårt att uttala sig om utan konkreta exempel på situationer?

Alldeles nyligen fick jag en sticka i foten och jag kallades genast löjlig när jag först inte gick med på att låta min mamma peta ut stickan.

Så fort jag har åsikter om något är min familj där direkt och ryter åt mig att jag har fel.

Se inte dig själv som ett svart får att välja egna vägar i livet behöver inte alltid vara negativt. Stå upp för dina åsikter men kanske du kan parera dem lite på de viset att du inte exponerar dem så starkt inför din familj om du nu tycker att de reagerar häftigt på dem. Jag tror din familj älskar dig också och ser dig nog inte som det svarta fåret. Att de reagerar är ju egentligen ett tecken på att de älskar dig... Då du inte lämnar någon oberörd. Se det som positivt istället för negativt.

Det är inte så att jag är en person som alltid har åsikter om saker utan när jag väl har åsikter eller kunskaper om något ryter min familj åt mig att jag ska lägga ner.

Har TS haft mycket fel i sina tidigare spörsmål eller vad? Eller är det kanske som så att det uppstår känslosamma debatter varje gång som frestar på? Väldigt svårt att uttala sig utan fullt utvecklade exempel samt full bakgrund. Upplever det kanske att du tar för mycket plats när du drar igång... Svårt att veta mot bakgrund av kort beskrivning.

Jag tror 'allmänt' att starka individer försöks täppas till av sin omgivning - av någon underlig anledning. Istället för att uppmuntras blir det tvärt om. Sen vet jag inte om du menar att du 'tänder till' i diskussioner.? Det kke är ngt du i så fall får liv att jobba lite med.! Men INGEN ska väl behöva känna sig mobbad av sin familj. Tyvärr förekommer det vilket är fruktansvärt.

Av egen erfarenhet av min 'så kallade' familj så kommer jag aldrig att tillhöra 'den där gemenskapen' de har. Jag har alltid gått mina egna vägar & har lyckats på många sätt som de inte har, vilket de verkar ha svårt att hantera. Min adoptiv mamma har jag sagt upp kontakten med pga att om hon inte fick styra & ställa i min familj blev hon sur - när jag sa ifrån till henne kunde hon inte alls hantera detta utan drog på ngt så in i h_lvete & skapade drama - att jag till slut var tvungen att 'göra slut' med henne. Och det känns JÄTTE bra, jag klarar mig bättre utan någon som försöker förminska mig hela tiden i allt - aldrig gjorde jag ngt bra allt skulle vara på hennes sätt, vilket jag inte kunde acceptera.

Hon ville gärna bestämma allt från hur vi skulle ha vårt hem möblerat till vilken frisyr eller färg på håret jag skulle ha osv - vilket jag naturligtvis INTE lyssnade på.

Hon ville bestämma hurvida vi skulle skaffa hund eller inte, vilken bil vi skulle ha, hon tror sig veta allt om precis allt.!!

Hon ville bestämma vad jag skulle utbilda mig till osv - precis som om hon ville leva ut sina drömmar genom mig.

Helt totalt sjukt.!!!!

Nu har det gått 1år sen jag tog steget bort därifrån & det värsta är väl för barnbarnen (mina barn) som nu inte längre har ngn mormor......men men vilken sorts mormor var hon egentligen.?

Stå på dig, sen är det svårt att säga så mkt vidare då du inte utvecklar dig mer än såhär.

Vänta, va? Sticka i foten - och de kallade dej löjlig när du inte inte ville låta din mor peta ut den?

Och DET är det "konkreta exempel" du erbjuder?

Då Låter du ju faktiskt överkänslig och fånig - bättre kan du. Hur och när mobbar de dej, i konkreta exempel, som Inte är fullt så triviala?

Listan kan göras längre än så!

Ja, det är ju det jag efterfrågar - listan, så att vi kan ge en ärlig bedömning. Det exempel du gav får det att låta som att du är överkänslig helt enkelt.