Stämd på vårdnaden.

Känner igen mig i dottern. Min pappa var likadan. Var alltid rädd för att han skulle dyka upp alkoholpåverkad.

Stackars henne!

Hon äe ett barn som älskar sin pappa och vill ha en nykter pappa men pappan klarar inte av det. Självklart vill hon ha sin pappa men inte en onykter pappa. Är det svårt att förstå? Självklart blir hon rädd när pappan är full och beter sig extremt olämpligt och blir personlighetsförändrad.

Så det som inte stämmer är att hon har ringt pappan men i stämningsansökan står det att de inte haft kontakt? Den kan ju ha skrivits innan hon ringde...

Sedan - är det det enda så är det väl knappast det ni ska haka upp er på? Tjejen mådde dåligt av vad som hände - det kan väl inte vara speciellt svårt att förstå?

Att mamman söker ensam vårdnad nu direkt tyder ju på att det inte direkt varit en isolerad händelse utan att pappan har problem med alkohol, humör o gränser annars också...

Det enda pappan kan göra är ju att sluta dricka - helt - vid tillfällen där dottern kan märka av det. Har han problem med att bete sig normalt när han druckit borde han sluta på heltid.

Självklart skall han gå med på dotterns krav på hur de ska träffas. Tilliten är nere på noll och det är lättare att riva ett förtroende än att bygga upp det.

Du vill ha råd om vad som talar för pappan - då behövs det lite info om pappan gör NÅGOT bra. Och ärlighet bakom vad som lett fram till ansökan. För som jag skrev ovan, jag har svårt att tro att detta är en isolerad händelse. Man BETER sig inte så - även om man druckit!

Jag menar absolut INTE att jag tar pappans parti som ni verkar tro. Jag har försökt skriva så det blir sett från ett neutralt håll.

Pappan har haft problem med alkoholen under större delen av sitt liv men ändå kunnat vara nykter riktigt långa tiden för att sedan hamna tillbaka igen.

När dottern var liten bodde hon heltid hos honom pga att mamman inte kunde ta hand om henne. Hon mådde dåligt psykisk och höll även på med både alkohol och droger.

Även pappan har haft drogproblem. Något han slutat med för drygt 1 år sedan. Han har just nu hjälp för alkoholen och har fått jobb osv. Han har inte druckit på ett tag osv. Men hur han ska kunna bevisa det har jag ingen aning om?

Han går givetvis med på precis hur dottern vill ha det. Han är inte totalt idiotisk även om han är alkoholist. Han mår extremt dåligt över sitt drickande men med andra problem och ingen hjälp är dessa är det ganska så svårt att sluta. Att dessutom mamman beter sig som hon gör osv gör inte saken bättre.

Hon gör saker som inte skulle vara bra ur vårdnadssynpunkt. Visst. Pappan är alkoholist. Men det ger inte mamman rättigheten att ljuga för dottern och säga att pappan varit full när han inte varit det. Att ljuga för dottern att pappan började dricka för mycket att de var därför de skiljdes när sanningen var helt annan och skulden ligger hos mamman.

Mamman gör fel som ljuger om pappa för dottern för att framställa sig själv som bättre. Dottern har ingen aning om att mamman varit både alkoholist och missbrukare när hon var liten och det har ingen tänkt berätta för henne heller.

Mamman förstör relationen mellan pappan och dottern mer. De gånger pappan verkligen försökt sluta och varit nykter flera månader så hittar mamman på åt dottern att han druckit. Dottern får inte svara när han ringer och mamman säger åt dottern hur hon ska göra. Hon ska inte svara. Hon ska inte bry sig osv. osv.

När det gäller en 14-åring så kommer både utredare och domstol att lyssna mycket på henne. Det hon säger kan komma att bli avgörande. Det bästa är om hon får möjlighet att vara ärlig, för här är hon klämd mellan två kålsupare låter det som. Kanske det kan få dem att ta sig själva rejält i nackskinnet också? De måste se vad de gör mot sitt barn, för alkoholism, lögner etc. drabbar i första hand dottern, inte dem själva.