Hon älskar inte mig som förr!

Vill du verkligen leva med någon som inte vill leva med dig?!

Det går inte men förhoppningsvis att hon får sina känslor tillbaka annars det är kört och då vet jag det, Det känns för jävligt men jag menar att det måste finnas något satt att göra för att hon ska få sina känslor tillbaks

Börja med att uppvakta henne igen? Var lite mer romantisk? Och tjata inte?  Hoppas det går bra!

Ja, det ska jag göra,jag har lovat att jag ska ju göra allt möjligt för familjen. Nu har vi bestämt att träffas en gång i veckan alltså vi 3, gå ut och käka någonstans så jag hoppas!!

Du Zego, det vore även en idé att du gör något annat på fritiden. Umgås med dina vänner, träna nån sport, gör nåt nytt. Det är så lätt hänt att man fastnar i gamla vanor.

Vet inte om el vad du jobbar med. Men det jag läste lät som du är hemma väldigt mycket. Och det är inte nyttigt för nån av er. Bara för att man är en familj så behöver man inte vara tillsammans dygnet runt. Då skulle nog vem som helst bli tokig.

Vad gjorde du innan ni blev tillsammans?

Lycka till och ta det lugnt! !

Ja du, jag jobbar som bussförare och grejen är att jag kör på eftermiddagar och hon jobbar tidigt på morgonen så vi träffas inte ofta. Ja kanske jag går inte ut med de eller med kompisar så ofta och det som stör henne mest hon tycker att jag är lat, men va fan man behöver ju vila också, iaf de senaste månader varit så. Jag tränar ju styrträning jag börjat för 3 månader sen jag kör  2-3 gånger i veckan innan jobbet men hon gillar inte det för att hon tror att jag ska snygga mig till någon annan. Det där var också något som gjorde mig irriterad och gaba och skrika och det där förstås gjorde henne att tappa känslor för mig.

Hmm låter mer som att det är din fru som är osäker. Kanske är det hon som inte har rent mjöl i påsen.

Kanske tar hon dig förgivet.

Känslor kan växa tillbaka med rätt förutsättningar och en massa tillit.

Och faktiskt så tycker nog alla tjejer mer el mindre att deras män är lite lata. Tyvärr ligger det lite i våran natur att gnälla på er som vi själva lika gärna kan göra.

Jag och min man är trygga i våra roller då jag vet vad som förväntas av mig och han vet vad som förväntas av honom.

Jag tar hand om barn, hushållet och djuren. Han försörjer familjen och ser till att bilar alltid är tankade och lagade. Och allt annat "kargöra".

Det funkar för oss.

Gäller att hitta ett sätt som båda är överens.

Vad som funkar i ett hushåll fungerar kanske absolut inte i ett annat.

Ja, hon är osäker helt plötsligt efter 5 år och jag tror att hon tar mig förgivit som du säger men det är inte lätt när vi saknar tillit eller inte till 100% iaf. Ja hon tycker att jag hjälper inte mycket och egentligen spelar ingen roll för att hur mycket jag gör verkar inte att det räcker till. Ok kanske hon gör mera saker med barnet typ bada,leka och lägga henne varje dag men jag är på jobbet då måste hon men jag tror att hon tycker att det är för mycket för att hon jobbar också så jag förstår det att det är tufft men jag sa ju till henne att man ska inte ge upp, men hon fick noga säger hon och det är värsta är "JAG" hon orkar inte mera pga tjat,gab,skrek och att jag blir lätt irriterad men jag lovat henne nu att jag ska ändra på mig och att vi ska ha plan och att vi ska leva som förr men hoppas inte att det är försent nu!

Sen jag trodde först att hon träffat någon annan och frågar henne massa gånger och då sa hon nej att hon har inte gjort det, Om hon har gjort det skulle hon har sagt det för att hon ville skiljas men det var jag som sagt att vi kan ha en chans till så egentligen spelar ingen roll för henne, om hon träffat nån hon skulle bara säga det och då kan vi skiljas och inte ge en chans till. Jag fattar inte va som har hänt henne ,hon blev en hel annan människa, det känns som jag inte känner henne längre. Jag håller på att bli galan alltså jag tror inte att det där händer på riktigt, vi va så kära!!

Hon är ju inte osäker "helt plötsligt" när hon säger att hon ansträngt sej i 1.5 år av dessa 5. Det är inte "plötsligt" utan har varit en lång process som kulminerat i att hon nu inte pallar mer. 
Antingen passar ni inte ihop, eller så måste någon av er anpassa er mer. 

Ok inte plötsligt, hon försökte och hon orkar inte mer men tror du att man ska bara ge upp och kasta bort allt pga tjat och bråk och sånt, vi är ju en familj. Va kommer att hända med barnet då? hur ska hon leva här och där ? Jag fattar inte att vi har hamnat här, det känns för jävligt!!!

Men herregud lyssna på vad hon säger och försök ta till dig det istället för att läsa in en massa andra saker eller lägga all skuld på henne. Du verkar så defensiv. Ah, ett tips: läs den lilla boken "Håll kärleken levande". Tar typ en halvtimme, men den har några bra tips. Och försök igen att få med henne till en familjerådgivare.

Pja, om jag ska vara helt ärlig så tror jag att någonstans måste man ge upp och gå[ vidare, för att vara lycklig själv. Hon kan ha nått den gränsen - det är alltså upp till dej att fundera på om du är villig - och KAN - förändra de beteenden som kört slut på hennes lust att fortsätta. Hon måste naturligtvis göra detsamma, OM hon kan, men det är inte ditt ansvvar, du kan bara ansvara för att du gör allt du kan. 

Kan du inte det så kommer ni må bättre på varsitt håll båda två. Men ni kan försöka, och då krävs det att ni kan kommunicera och att ni båda kan lyssna och ta till er vad den andra säger. 

Ja, det är sant jag brukar inte lyssna på henne noga och att jag är defensiv så stämmer det. Men nu blev som det blev och måste rädda familjen. vart kan man hitta den där boken?

Och ja kereza jag vet att finns gräns att man ge upp men jag tycker inte att man ska sluta försöka kämpa men som du sa och hon också sa att hon har nått sitt och orkar inte mera för att hon känner sig olycklig. Jag ska låta henne vara ett tag som hon vill sen jag ska försöka med henne igen så får vi se hur det blir.

Jag skickade ett privatmeddelande till dig, har du kikat på de? :) 

Den finns på biblioteket, författaren heter Alf B Svensson.