Tjata mig grön eller låta det vara?

Åh jag blir så arg när jag läser sådant (inte på dig och inte på flickan) utan på de där idiotisikt inkompetenta föräldrarna.
Alltså en pappa som arbetar 60 timmar i veckan, en mamma som (kanske av förklarliga skäl) inte kan vara förälder och en flicka med klar problematik och de överlämnar hela ansvaret för denna flicka till dig och till råga av allt så backas du inte upp alls.
Nu har du valet, att curla flickan 100% så hon kommer iväg på resan, alternativt strunta i det, och hon får vara hemma.
Jag hade curlat i ditt fall, för att sedan ta ett ordentligt samtal med pappan att han antingen måste backa upp dig till 100% eller (vilket jag tycker borde vara självklart, det jag skriver nu alltså) dra ner på arbetstiden och finnas där för flickan och bli den pappa hon verkligen behöver.

 

Hej
Du har redan tjatat dig grön och det funkade inte. Det enda du fick var en dålig relation med din styvdotter.
Du ska vara ett stöd för henne inte ett tjat monster. Hur det ska se ut kan jag kanske ge exempel på.

Du ska göra ett mellan mål ställa det på en bricka och servera henne på rummet.
Du ska hämta brickan när hon är färdig. Du ska bara fråga hur hon mår. Du ska strunta I att rummet ser ut som det gör. Det här kommer att avlasta henne då hon flickan är för sönderstressad av sitt ADD för att själv göra såna saker.

Mao ord Curling förälder, men bara så mycket som du orkar.

Har själv gått föräldrakurser för ADD.

Lycka till.

Vilken sorglig läsning! Stackars flicka som har föräldrar som uppenbarligen skiter i henne, och som inte ens orkar backa upp dig i dina försök att hjälpa henne. Jag förstår att det är nervpåfrestande för dig, men jag tycker att du ska lägga din största frustration och ilska på hennes far, och kräva att han tar sitt ansvar som förälder.

Frågan är varför TS ska göra detta, varför kan inte hennes föräldrar ta hand om sitt barn.
Ja, just i detta fallet så är 100% curling den bärsta lösningen, men sedan måste föräldrarna in och göra detta

Håller fullständigt med föregående.

Det absolut bästa vore om pappan gick ned i arbetstid och själv tog hand om sin dotter. Egentligen helt obegripligt att han inte gör det med tanke på hur dåligt dottern fungerar i vardagen. Är han inte orolig? Han borde ta sitt ansvar och se till att flickan får en utredning (det kan man få även om den andra föräldern motsätter sig det, förutsatt att även han är vårdnadshavare).

Det näst viktigaste är att pappan backar dig i hur du tar hand om dottern när han själv inte är närvarande. Och det måste han göra oavsett om han jobbar mycket eller lite. Varför gör han inte det i dagsläget? Är ni inte överens om hur dottern ska tas om hand? Ni borde verkligen sätta er ner och komma fram till ett gemensamt förhållningssätt. Men hur som haver, personligen skulle jag inte ta hand om dottern utan pappans uppbackning ens. För det är ju i princip ett omöjligt företag.

Vet inte vad du ska göra idag. Flickan behöver förmodligen mediciner, särskilda rutiner och förhållningssätt från de vuxna som är anpassade efter hennes funktionsnedsättning. Allt sånt kan ni få hjälp med från bup. Men det hjälper ju föga idag.

Väck henne kärleksfullt men bestämt och säg att det är dags att stiga upp om hon vill komma iväg till aktiviteten. Väck henne gärna med frukost på sängen. Sjasa sedan iväg henne till duschen och försök packa hennes saker under tiden (berätta att du gör det så hon inte känner sig överkörd). Skjutsa henne sedan förbi mamman så hon kan hämta sitt underlägg och sedan raskt vidare till aktiviteten. Det här är bara en nödlösning tänkt att fungera idag. Om det inte fungerar så får flickan stanna hemma i helgen. Det behöver du inte ha dåligt samvete för dock.

Tack så jättemycket för era goda råd! Flickan är väckt och duschad. Hur hon gör med packning och liggunderlag vet jag inte då hon inte kommit ut ur rummet än och jag har händerna fulla med 3 små barn som ska äta blöjbytas och sova (2-åringen sover nu, spädbarnet ammas samtidigt som jag försöker lura 3-åringen till att lägga sig). Jag hade gärna skjutsat henne till mamman, eller ännu hellre åkt och köpt ett liggunderlag, men det är lite svårt just nu.

Ska gå och se hur det går för henne nu.

Puh, nu kan jag andas ut för den här gången. Mamman kom förbi med det som saknades och jag hjälpte henne packa det sista.

Jo pappan är mycket orolig över dottern och vi är båda rörande överens om att hon behöver en utredning. Problemet är bara att mamman som har enskild vårdnad vägrar. Så för att få till en utredning så krävs det att pappan först tar striden om gemensam vårdnad och sen ytterligare en till strid för utredningen. Det låter kanske inte så svårt men med en mamma som hennes så kan det bara sluta på ett sätt, och det är att pappan blir klassad som en ond varelse och flickan försvinner ut vårt liv.

Så vi får snällt klara oss utan bup, utredningar, stöd och mediciner iaf tills flickan blir myndig och vi kan få henne att självmant söka hjälp.

Curling är inget som varken jag eller maken förespråkar. Vi är mer för learning by doing och frihet under ansvar. Men om det är curling som krävs i en situation som denna så måste vi ju givetvis tänka om. Men hur får man till en fungerande vuxen individ genom curling? Förstår att det krävs professionell hjälp om hon någonsin själv ska kunna stå på egna ben.

Så fram tills dess att hon är myndig och vi kan få den professionella hjälpen, vad mer kan vi göra/tänka på? Hur får vi henne till att tex borsta tänderna utan tjat/påminnelse? Samma med att lägga sig på kvällen (som det ser ut idag så försöker pappan att schasa isäng henne när vi lägger oss, men oftast sitter hon ändå uppe på sitt rum och kollar serier/datorn till 3 på natten, ofta somnar hon med kläderna på)?

Har hört att det finns speciella bildscheman att ladda hem till personer med ADD/adhd för att underlätta i vardagen. Kan man introducera ett sådant för en tonåring utan att den känner sig fördummad? Hur isåfall? Alla tips och råd är välkomna så jag och maken, utifrån dem, gemensamt kan prata ihop oss och komma fram med en handlingsplan.

Även om mamman vägrar hjälp till flickan, så kan ni söka hjälp. Det finns ju vissa generella redskap och om ni vänder er till grupper (som här t.ex) där man har tonåringar med de funktionshindren, så kan de säkert ge er massor av tips
Många av verktygen är ju receptfria och behöver inte ordineras av en läkare och gör ingen skada heller.

Sedan tror jag mycket på att möta en tonåring där tonåringen är.
Varför inte ta ett samtal i lugn och ro och fråga henne vad hon behöver för att komma ihåg de grundläggande sakerna i livet.

Nu är det ju svårt för er att börja följa någon sorts specialuppfostran utan en diagnos. Tänker mig att det i värsta fall kan gå fel om ni misstar er.

Men om ni vågar så skulle jag rekommendera er att läsa på riktigt ordentligt först. Kolla på biblioteket och botanisera på nätet.

Och sedan pröva er fram beroende på vad som verkar funka på dottern.

Sedan skulle jag även rekommendera din man att skaffa en duktig familjerättsjurist och stämma mamman på gemensam vårdnad. Det finns ingen anledning för rätten att neka honom det. Egentligen borde han fått det för länge sedan. Sedan kanske det vore på sin plats (beroende på vad juristen tycker) att trycka på att pappan önskar gemensam vårdnad för att kunna söka vård för flickan som mamman i dagens läge inte vill/anser behövs.

Jag tror inte det behöver ta så lång tid att få en dom på gemensam vårdnad om det vill sig väl. Och det skulle spara många år av dotterns liv. I värsta fall kommer hon annars att misslyckas med gymnasiet och med sina vänskapsrelationer. Kanske hamna i dåligt sällskap. Hon förtjänar bättre tycker jag.

Jävla muppmamma. Hon verkar ju inte vara lämplig som vårdnadshavare.

Även vid gemensam vårdnad om inte barnet har mycket allvarliga beteende störningar så vill BUP att båda vårdnadshavarna samtycker till en neuropsykiatrisk utredning, i Stockholm vill de även att ungdomar över 15 (om de inte är mycket funktionsnedsatta) ska samtycka till en neuropsykiatrisk utredning.

Vid fastställande av en diagnos kommer båda föräldrarna och även barnet själv få gå utbildning om diagnosen.
Det är  då det riktiga jobbet börjar för de flesta familjer, skönt att få svar på sina frågor och verktyg att hantera och bemöta sitt barn. Men också mycket jobb att ställa om sitt tänk som i de flesta fall utgår från föräldrarna själva. 

 

Men vad tycker du om det här fallet där flickan knappt klarar av att sköta sin personliga hygien ens. Vore det inte på sin plats med en utredning?