Hur får man folk att visa en respekt?

Du fortsätter som du gör, du är på rätt väg - sätt gränser. Varför ska andra få göra det och inte du?? Skit i om folk blir upprörda, det är deras problem inte ditt. Gå inte tillbaka till dina gamla mönster utan kör på - du kommer snart märka att folk respekterar dig och att det blir jämvikt i dina relationer.

Fortsätt på den inslagna vägen, din omgivning är ovan med ditt "nya jag".

En bra taktik brukar vara att säga ifrån i jag-form.

"Jag vill att blomman ska stå där"

"Jag tycker att vi ska äta kl 12"

Allt sagt med ert super-övertrevligt-soligt leende. Du kan aldrig ana vilken stark effekt ett leende har i det där sammanhanget.

Det är väl just att folk inte direkt heller bli upprörda, men dom blir irriterade, och man märker att dom inte är vana vid detta...Men jag ska fortsätta. Är så less på att bara "jamsa med".Skall prövas! =) På vilket sätt reagerar folk om man gör det med ett leende? Alltså, jag har svårt att liksom sätta mig in i hur det skulle vara.. Eller hur det skulle lösa mitt problem. Jag är absolut villig att pröva men jag försöker bara förstå. 

Ditt soliga leende skickar en signal om att du alldeles självklart förväntar dig en positiv reaktion, då blir din omgivning lite osäker och tror/tänker "ja det är kanske självklart".

Ta och övningsle framför spegeln så att du får fram leendet även i dina ögon. Men även ett lite ansträngt leende fungerar. Allt sånt skickar signaler till deras undermedvetna och de har liksom inget försvar mot det.

Kolla lite på dig själv hur du känner för människor som ler mot dig när de talar och flr dem som inte gör det. Tänk skillnaden mellan en leende och en neutral servitris/ kassörska.

Jag jobbar med service och jag vet innebörden av att le, men när du vänder det så där, så blir det helt annat. Jag brukar som sagt säga ifrån, men typ "nej ställ inte den där där!" "Sluta med det där!" då lyssnar inte vissa alls, utan ignorerar, och ställer den där saken där tex. (Löjligt exempel men ja du förstår). Dock så har jag rent utsagt avsmak för vissa i vissa situationer, när dom typ köra över mig helt...Så om jag skulle le, så skulle det tyvärr nog bli så där fel... Hm, hur ska jag förklara... Nästan som man är självgod, eller hm... Lite bitchigt liksom... Så i såna fall måste jag träna på ett mer "ärligt" leende och god min när jag säger "Jag vill att vi ställer den där här istället!" Men ja, jag börjar fatta, tack igen för tipset. Har du fler på lager? =)

Det hade varit mkt lättare om du kunnat ge exempel, men...jag hittar på några så fpr du se vad du tycker. De är lite halvironiska, men alla ska ge poängen "det är jag som bestämmer över detta, inte du":

"Roligt att du vill hjälpa till med inredningen, men eftersom det är jag som bor här, är det nog bäst om det är jag som sköter det"

"Aha, så om du hade varit jag så hade du gjort så? Men nu är du inte jag, så då får det bli på ett annat sätt".

"Du kanske inte hörde förra gången jag sa att i mitt hem är det jag som bestämmer över detta, men tack för omtanken".

Ja, det är svårt att ge konkreta exempel... Men vissa gånger så börjar folk städa hos mig. Nej jag har det absolut inte smutsigt eller stökigt när jag tar hem folk, och jag frågar inte heller efter deras hjälp. Jag har sagt klart och tydligt att "Du, sätt dig ner, det är inte meningen att du ska städa hos mig, det gör jag själv". Men det hjälper inte. Jag vill å andra sidan inte vara otrevlig heller, så jag kanske uttrycker mig för snällt till folk... Men jag tycker dom borde kunna förstå att om nån säger ifrån så slutar man, men nej. Sen kan det vara att folk bara kan ta sig friheter att berätta vad och hur jag ska välja i mitt liv. "Nej men gör sådär istället!" Nej men inte ska du väl göra så!" Alltså, det låter väl inte så fruktansvärt, men efter en del egna analysering sista tiden så har jag märkt att dom absolut inte gör så mot andra. Det får mig att känna mig uppgiven, som att jag inte har förmågan att kunna besluta saker själv. Och säger jag emot så trycker dom på hårdare med sin sak, och så blir det liksom så. Min vilja eller röst blir inte respekterad. 

Tänk om nån bara frågade mig istället: "Du vill du ha hjälp med det där?" Eller frågade "Hur har du tänkt göra med det där?"  Nu körs det liksom på, och skulle jag protestera så spelar det ingen roll, eller så börjar folk stöta sig med mig...

Det borde vända bara du är ihärdig med ditt gränssättande.

Om de nu av oklar anledning saknar respekt för dina beslut och handfasthet kommer ditt gränbssättande att börja ge sån respekt hos dem tror jag.

Om de inte ger sig trots att du sagt ifrån kanske det passar med denna fråga:
"Men det bestämmer väl jag, inte du?"

Då kanske de fortfarande inte ger sig utan försöker argumentera att deras sätt ät bättre.

Varvid du återupprepar samma sak igen.

I detta läge har du egentligen slutat vara trevlig, men det är en markering gentemot att de försöker bestämma saker åt dig.

Allt jag skriver är bara förslag, om du tyclk,er ngt passar så använd det annars inte :)

JO! Ett återkommande exempel kom jag på nu! 

En av dessa personer kan fråga mig om jag kan hjälpa till med en viss sak. Vi kan säga att det handlar om att spika upp en tavla. Jag kan då ibland säga Nej. Då tjatas det, jag fortsätter säga nej. Tänker att "nu ska jag inte ge med mig, jag vill faktiskt inte spika upp den där tavlan!" Min vilja om att inte vilja göra det där respekteras inte. Till slut ger jag med mig, men då är jag inte glad, och då undrar personen varför jag är så sur... Obs det handlar inte om sex! Utan det handlar om andra olika saker. Nu har jag bara börjat göra alla saker för den där människan oavsett om jag orkar/vill eller inte. Eller... Ja, sista tiden har jag ju inte det så våran relation knakar rejält nu. 

Sen andra personer kan bara bestämma över mitt huvud vad jag tex ska göra nästa semester. Inte fråga "vill du göra detta" utan "nästa år så åker vi dit och dit, så det är bara att börja spara!"