På väg att ge upp

Sedan 2,5 år har jag ett förhållande med en man med 2 barn. För 13 månader sen flyttade vi ihop. Jag, hans barn och mina barn. Allt hade varit frid och fröjd om det inte hade varit för hans exfru, barnens mamma. Hon lägger sig i allt hela tiden. Köper saker till barnen som de inte får ha hos oss, men kräver oss sedan på pengar för hon tycker vi kan betala hälften. Detta trots att vi får köpa en egen uppsättning som de får ha hos oss. Barnen får inte ta med något hem till hos, men hon kan säga till dem att ta hem saker från oss till henne. Saker som aldrig kommer tillbaka. Hon pratar illa om mig och barnens pappa när de är hos henne, så vi får en massa konflikter pga detta när barnen är hos oss. Hon har synpunkter på allt. Om vi vill hämta en timme tidigare ena veckan för att kunna åka någonstans, är det blankt nej, men hon skickar sin mamma att hämta barnen hos oss på vår vecka för att de ska ha grillkväll eller dylikt. Idag bokade min sambo ett möte med henne hemma hos oss för att reda ut saker. Då gick hon i taket när hon kom för att jag var hemma. För det fick jag inte vara. Hallå, jag bor här. Det är mitt hem och jag var i tvättstugan lååååångt ifrån där de skulle sitta. Och inget konstruktivt blev det av mötet heller. Bara gapande och skrikande om vilken hemsk människa jag är. Och jag kan inte förstå vad jag gjort fel. Jag gör allt för hennes barn. Hämtar/lämnar på träningar, tvättar, lagar mat, hjälper de med läxor, köper kläder, saker, mm. Nu har det gått så långt att jag inte orkar mer. Jag har bett min sambo sätta ner foten, men det går verkligen inte med henne. Hon ska ha rätt, till varje pris. Just nu känns det bara som att den enda vägen ut är att lämna denna katastrofen. Mén jag älskar min sambo o tror att han kommer inte överleva om jag lämnar. O egentligen vill jag inte lämna, men jag orkar inte se alla må så dåligt och inte kunna göra någonting.