Urfånligt...eller?

Det här känns riktigt urfånigt, men i alllafall. Jag har i princip slutat att ens drömma om att någonsin träffa en ny man igen- någonsin. Det helvete jag jag har haft har räckt för resten av livet, har jag tänkt...men då häromdan läste jag någonting på nätet- en nyhet- ingenting speciellt. Men plötsligt kom jag att tänka på någon som jag träffade på jobbet för så där tio år sedan. Det var inga direkt romantiska tankar utan hade med det jag läste på nätet att göra. Så utan att tänka mig för, letar jag upp hans nummer och ringer....han lät väldigt "kort" i tonen först och visste inte vem jag varm så han frågade och jag svarade, förstås.Tänkte att det här kanske var en dum idé. Men han lät plötsligt väldigt glad och började ställa frågor. Jag var väldigt saklig och berättade bara mitt ärende....men sen efter att vi lagt på, kunde jag inte sluta tänka på honom. Jag tyckte kanske mer om honom än jag ens själv visste en gång i tiden- när vi båda var upptagna på var sitt håll. Jag måste ju ringa honom igen tänker jag. Men jag vet faktiskt inte vad jag ska säga...en sak som bekymrar mig är faktiskt att jag ju har gått på ganska många smällar och tagit skada och min ekonomi är helt raserad. Det är kanske fånigt som sagt var, men jag kan tänka att han kanske tror att det är därför jag tar kontakt med honom- det är absolut ingenting som jag ens råkat ut för och inte egentligen tror om honom just. 

Men vad ska jag säga egentligen? Ska jag visa att jag är så nyfiken som jag  är...han kanske förstås är upptagen och inte alls intresserad- men jag vill faktiskt veta vad han gör nu för tiden...vet knappt vad jag är rädd för egentligen...

Någon som har ett tips?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-07-12 21:23