Psykolog eller läkare?

Jag läser sista terminen på psykologprogrammet och det har känts rätt från början. Hade lite tankar på läkare före det också (är utbildad inom biokemi före jag bytte bana) men psykolog passar mig mycket bättre. Fråga gärna lite mer specifika frågor så blir det lättare att svara

När jag gjorde praktik så fick jag ha egna klienter som jag träffade en gång i veckan för terapeutiska samtal samt ett par intake-samtal och teamträffar, utredningar och sånt. Vi hade en läkare i teamet också och jag skulle säga att den största skillnaden förutom arbetsuppgifterna var att psykologerna hade mycket mer tid med varje patient och lärde känna dem medan läkaren mest fick en sammanfattning och rekommendation från oss och skrev ut medicin. Kändes mycket mer stressigt som läkare. Psykolog känns inte alls stressigt med däremot kan man ju få höra tunga saker.

Utbildningen är 5 år och det ingår lite allt möjligt - utvecklings/neuro/kognitiv/psykodynamisk/grupp/organisationspsykologi bland annat samt en hel del sociologi och pedagogik. Mycket grupparbeten. vi har en praktik-termin och (på mitt universitet, tror det är lite olika) så har vi en egen klient under handledning de två sista åren. Vi får också gå själva i terapi.

Tack för ditt svar! :)

Det som avskräcker mig lite är (kanske bara mina fördomar) att det känns "flummigt". Jag vill egentligen gärna studera något där det finns tydliga "rätt och fel" om du förstår hur jag menar. Samtidigt förstår jag att det har ändrats en del sen Freuds dagar.

Hur fungerar det efter utbildningen, har man något liknande AT innan man blir färdig psykolog? Vad vill du specialisera dig inom?

Jag förstår hur du menar, är ju naturvetare i grunden själv. Det är ju så att terapi är mycket av en konstform mer än en vetenskap, skulle jag säga, och man använder mycket mer sin intuition och känsla än vad man använder beprövade metoder, trots att KBT tex har manualer etc som man kan följa. Utredning som är psykologers andra stora arbetsområde är mycket mer av en vetenskap med tydliga rätt och fel, så det kommer du nog inte tycka är flummigt.

Sedan så har psykologin på senaste tid strävat efter att vara så vetenskaplig som möjligt, och ta avstånd från Freud och drömtydning och liknande saker och vara mer evidensbaserad etc.

Ja, man har PTP som är typ samma sak som AT under ett år. Du jobbar som vanligt men under handledning innan du får legitimation. Vet inte hur det fungerar för AT exakt men man söker PTP som ett vanligt jobb efter examen men har vanligtvis lite lägre lön, ca 22-32k beroende på var i landet man befinner sig. Efter ett års PTP kan du ansöka om legitimation.

Jag har inte riktigt bestämt mig ännu men tänker mig att jag ska gå psykoterapiutbildningen senare, vill gärna jobba med ungdomar och terapi, ev utredning, men inte med barn. Att forska låter också roligt. Tror att jag kommer avvakta och se var jag får PTP och låta det påverka också.