När vet man om man är dum i huvudet?
Som rubriken lyder!
Som rubriken lyder!
Är det riktigt illa, har du förmodligen inte kapacitet att inse att du är det.
De flesta imbeciller jag träffat på tror att de är allvetande genier. De flesta intelligenta människor inser sina begränsningar och tror sig inte vara bäst i världen.
Som rubriken lyder!
Är det riktigt illa, har du förmodligen inte kapacitet att inse att du är det.
Jag är som du ts och jag anser att jag är dum i huvudet. Inget fastnar liksom, tror det är något fel på min hjärna.
När man inte klarar av att ta hand om sig själv, dvs bo själv, betala räkningar, jobba osv. Och man får papper på det, blir omyndigförklarad och omhändetagen. Allt annat betyder inte dumhet. Det kan betyda att man tex har social fobi, får tunghäfta tex.
Nåt som kan hjälpa med ordförrådet är att läsa böcker. Läsa, läsa, läsa.
Konstigt nog tycker jag att folk som är "dum i huvet" är sköna att vara med. Motsatsen är dom mest tråkigaste egoistiska människorna som finns. Och dom som blir kompisar med dessa har jag inte förstått för dom personerna blir ju förnedrade hela tiden.
Jag tycker att beskrivningen "dum i huvudet" är nedlåtande och missvisande. Man är inte nödvändigtvis dum i huvudet bara för att man inte är så begåvad eller saknar allmänbildning t ex. Jag tror snarare det är det du far efter TS. Att du inte uppfattas som så "smart" eller intressant, men det betyder inte att du är regelrätt korkad. Och alla verbala människor är inte intelligenta bara för att de har lätt för att uttrycka sig...
Visst kan det vara så. Jag känner mig dum i huvudet när jag pratar med människor för de är så duktiga på att prata och formulera sig med fina ord. Jag har jättedåligt ordförråd, har försökt lära mig, men det fastnar inte. Jag har väldigt svårt med att förstå vissa frågor, men ibland undrar jag om personen som ställde dem kunde vara tydligare. Jag lyckas alltid vara personen som ställer dumma frågor. Bli intresserad av saker som är ointressant för andra människor. Jag gjorde ett IQ test och då fick jag 102 eller 104 och det var normalbegåvning, men jag tror det måste visat fel.
Sen beror det på vad du menar med "fina ord". Människor som har ett rikt ordförråd och är allmänbildade, uppfattas ofta som smartare och intressantare vare sig de är det eller ej. Men att slänga sig med en massa onödigt krångliga termer eller uttrycka sig som om man håller föredrag, kan snarare få motsatt effekt. Givetvis beror det på miljö och sammanhang, men ingen orkar med någon som ständigt låter som en professor, eller som inte kan slappna av och skämta t ex.