Krav på 15 å 20åring?

Pratade ni iallafall med de stora barnen först så de visste vad som skulle hända med rummen?

Ett litet tillägg.
Pappan har försökt prat med P20 att han kan väl städa upp i rummet å ta hand om det han vill ha kvar så småbarnen får ha rummet.
P20 har bara sagt ööööh drygt, orka, suck, stön å massa svordomar..
Efter ca 4månaders väntan så röjde vi ut allt å han viste om det, men sa inget, kom inte hit å hjälpte till.
Men alla hans saker finns kvar så det är bara att komma hit å ta hand om det.

Om grabben på 20 slutat gymnasiet, så räknas han som vuxen. Förstår inte poängen med att vuxna barn som har skilda föräldrar, ska ha ett rum ståendes i två hem. Väldigt lyxigt kan jag tycka.
Skillnad hade det så klart varit om erat hem varit 20-åringens enda hem, då kan man ju inte bara sparka ut sitt barn på gatan.

Men om ni är trångbodda och 20-åringen mest vistas hos sin mamma, så tycker jag absolut att småbarnen ska få hans rum. Om han nån gång vill sova över, så finns det säkert plats på soffan :)

Jag har inte rum ståendes till mina vuxna barn som flyttat hemifrån.

Mitt ex har inte ett rum till vårt vuxna barn som jobbar, men fortfarande bor hemma hos mig. Mitt ex har fler barn som behöver rum bättre än min son, som faktiskt har ett rum hos mig.

Ursäkta en fråga, men hur länge har ni tänkt bo så där? Inte för att det är min sak- men ni är alltså sammanlagt 8 personer som mest- på 4 eller 5 rum om ni har ett vardagsrum?

Tycker kanske mest synd om 15 åringen som ska tvingas dela med storebrorsan.
Vad tycker hon om det? Finns det verkligen ingen möjlighet att skaffa en bostad med i vart fall ett rum till- det lär ni ju behöva framöver i vilket fall. 

Vet f.ö. inte om jag förstår vad sonens arbetslöshet har med saken att göra heller. 

Vi är ibland 8pers i huset.
Väldigt sällan!!!! Pojken kommer oftast hit å säger hej när han skjutsar hit systern.
Som även hon är här väldigt sällan, småbarnsskrik är ju det värsta hon vet...

Vi har byggt om lite i huset för att våra småpojkar skulle kunna få ett litet rum åtminstone.
Storbarnen har hela(!!!!) övervåningen för sej själva.
Två halvstora rum, hallen är inte mycket att använda sej av tyvärr..
Men det finns några inbyggda garderober som man kan använda sej av, om man bygger om igen..
På nedre plan har vi ett tv-rum som vi fått göra mindre ett trångt sovrum å ett kök.
På den lilla ytan har vi bott 4-6pers på (allt eftersom barnen kommit)

Vi har ju alltid trott att när P20 går ur skolan så fixar han jobb å egen bostad så han flyttar självmant.
Men icke....
När våra småpojkar är nog stora kan dom flytta sitt sovrum dit upp å flickorna får ta över det lilla sovrummet.
När F15 är nog stor att flytta hemifrån hade vi tänkt bygga om hela övervåningen så alla våra fyra barn får ett varsitt rum å göra en bättre hall där man kan ha en bäddsoffa ifall någon av dom stora behöver sova här.

Men varför skulle det vara synd om F15 om hennes bror kanske sover i en extrasäng i hennes rum en natt?
Dom har ju ändå ett varsitt rum hos sin mamma där dom annars bor.
Jag ser inget problem med att dom kan gott dela på rummet en natt.

Är mest nyfiken på hur andra ser på saken..
Om det är ett rimligt krav på dom att dela rum, när vi är trångbodda.

Vad tråkigt att inte de förstfödda barnen trivs hos er. Blev det så när alla era nya ungar kom?

Nej det är inte ett rimligt krav att 15-årig tjej ska behöva ha storebror i sitt rum när han vill sova över.

Jag anser att storebror inte ska behöva kompenseras med att han får sova i systerns rum, när han vill.

Tycker det är taskigt mot 15-åringen. Låt storebror, som faktiskt är vuxen och har ett boende hos sin mamma, sova i soffan, eller låt han ta ett av småbarnens rum en natt, så får dom sova i ert rum den natten.

Det är så man gör med vuxna barn/ släktingar som kommer och sover över nån natt. Man tvingar inte en 15-åring att dela rum med sin vuxna bror.
En 15 årig flicka har behov av att ha eget utrymme. Småbarnen kommer inte bry sig om storebror sover där en natt. men en 15-årig tjej bryr sig garanterat om ni låter hennes äldre bror sova i hennes rum.

Äh, är han sällan hemma hos er och är vuxen, då får han räkna med att det inte finns ett rum som väntar.
När vi flyttade så fick vår grabb ett eget rum, så hade vi ett gästrum för sambons barn (och andra gäster). Det var inga problem, då var de inte ens 20, båda gick på gymnasiet

Ni får väl bygga på en våning längst upp på huset så alla får plats. Du har inte riktigt förklarat hur det ser ut rent geografiskt- bor de stora barnen med sin mamma väldigt långt bort? Eftersom de tydligen måste sova över. Om de större barnen trivs och känner sig välkomna kanske de blir mer intresserade av att vara med och ta hand om de yngre- vore inte det bra? Låter lite som du vill kasta ut dem så fort som möjligt.

Men det är väl klart de inte kommer. Med fyra halvsmåsyskon hade jag också dragit omgående och stannar borta.