Hur lände ni er dagarna innan förlossningen sattes igång?

Jag märkte ingenting förrän allt satte igång. Inte minsta förvarning. Sonen är född 10 dagar innan bf.

Kände inget speciellt, sambon fråga vid 06:00 om något va på gång o jag svara att det händer nog inget idag heller...två timmar senare satte det igång Då hade jag gått 7 dagar över tiden

Min dotter är född en tisdag. På fredagen innan fick jag en slemmig flytning (troligen slemproppen) och jag kände en molande värk i magen, som lätt mensvärk. Lördag, söndag hände inget särskilt. På måndagen kom mer slempropp och molande värk på morgonen. Under dagen var det lugnt. Ca 01:20 natten till tisdagen började jag få värkar. Låg vaken hela natten och klockade dem, de blev mer och mer regelbundna och kom med allt kortare intervaller. På morgonen åkte vi in till förlossningen, och när vi kom dit vid halv 9 var jag 6-7 cm öppen. Dottern kom dock inte ut förrns kl 17:09, så det tog ett tag.  

Just det, dottern är född en vecka innan bf.

Barn 1 kom 10 dagar för BF. Startade med vattenavgång kl 05 o jag hade inte känt något innan. Däremot stressat mycket (gjorde det sista på jobbet 12 timmar innan vattenavgången) och sedan slappnat av, undrar om det hade ett finger med i spelet..

Barn 2 kom 1 dag efter BF. Gick med små små korta värkar i ett dygn (innan dess hade jag inte känt något alls) och hade lite blodiga flytningar. Intill en timme innan hon föddes var jag fortfarande osäker på om det var förvärkar eller riktiga värkar jag haft.

Ettan 39+0 ingen förvarning alls ,vaknade med värkar mitt i natten och födde sedan 11:59.

Tvåan 37+6 ingen förvarning ,vaknade med värkar på morgonen och födde sedan 15:30.

Trean 38+1 hade kraftig mensvärk och blodblandade flytningar under lördagsmorgonen och åkte in på kontroll vid 12:00 men allt såg bra ut ,gick och la mig på kvällen och vaknade sedan mitt i natten av värkar och födde sedan 05:51.

Såå genomgående trend = gå och lägga sig och vakna med av värkar haha

Absolut ingen skillnad.

Sötsug!!! Åt otroligt mkt godis, kändes som om jag skulle svimma om jag inte fick socker. Städmani och lite mensvärk

Med första gick jag över tiden 7 dagar.
Kände absolut ingenting. Dagen innan hon föddes ringde min bästa vän och meddelade att hon var gravid i vecka 27! och hon hade precis fått veta (har en sjukdom som gör att hon egentligen inte kan få barn). Jag kände mig lite nervös och konstig men det kom ju som en chock (brukar retas och säga att det var hon som skrämde ut bebisen). Jag ser film fram till 3 och vaknar 4 med lite smånyp i magen. Sätter mig vid datorn och smånypen kommer varannan minut. Trodde det var kass mage bara. Vi åker till stan och skulle hälsa på min mamma på sjukhuset. då känns det rejält och 9.30 går vi till förlossningen. Dottern är född 10.10 och huvudet var ju på väg ut redan när vi kom in.

med andra kände jag ingenting. Skulle in på CTG 13 dagar innan BF.
Pga blödningar, feber och kräkningar tidigare så ville dom göra ett ctg.
Men det hade jag haft till och från hela graviditeten. Min samtalsbarnmorska kom in efter dom kört ctg och jag skulle hem och tyckte vi kunde känna så inget hänt. Var öppen 8 cm! utan att ha en enda liten aning om det ens.

Med tredje hade jag ont i magen på morgonen, högt upp på magen. Var jättekonstigt och jag blev trött så la mig och vilade. När jag vaknade var det visst dags att åka in på koll då magen blev stenhård varannan minut. Bara föda direkt vi kom in.

Med fjärde blev mannen informerad av barnmorskan vi haft alla graviditeter att det kunde bli hemförlossning så han "utbildades" av henne så han kunde kontrollera om jag var öppen osv.
Så kom kvällen 7 dagar innan BF då han fick en känsla av att han nu borde undersöka. Sagt och gjort, börjat öppna mig och han känner EN FOT! strax efter går slemproppen och han ringer vår barnmorska som ber oss komma in på en gång. Mycket riktigt så var det säte på bebisen. Blev snittat eftersom det var så bråttom.

Inte ett minsta tecken någon av gångerna!

Första kändes inget alls förutom att jag haft mycket sammandragningar i flera veckor. Startade med vattenavgång i v.38+4

Andra hade jag också mycket sammandragningar läänge innan. Sammandragningarna blev mer förvärkar och jag vet inte hur många gånger jag satt och klockade dessa förvärkar för att de sedan skulle avta. Slempropp som lossnade i omgångar från v.38 och även risig i magen. Födde på BF+6. Så jag hade massa "fejk" tecken långt innan.

Har BF med nr 3 om 2 dagar och har en del kraftiga förvärkar men ingenting annat. Inget slem, inget tryck bara en väldigt less mamma..

Med första: somnade runt 22 tiden söndag kväll för jag skulle bli igångsatt tidigt på morgonen på måndagen p.g.a. havandeskapsförgiftning. Men vaknade kl. 00.00 och hade lite ont i magen och trodde jag behövde gå på toa, reser mig upp och vattnet forsar ut. Lite över 07.00 på måndag morgon var hon ute. Ville väl inte ''tvingas'' ut . Kom i vecka 38+6.

Barn nummer 2: Kände ingenting, Bf dagen kom och då hade jag gett upp hoppet om att bebisen någonsin skulle komma, gick och la mig och vaknade runt 05 tiden med värkar, lite över 9 är hon ute. 9h efter BF.

Barn nummer 3: Mådde lite illa dagen innan, och slemproppen lossnade, men visste ju att den kunde lossna ett tag innan utan att det var dags riktigt än. Hade inga känningar alls. Vaknade 03.00 och gick på toa och kände inte ett dugg, tänkte att nä ingen bebis inatt i alla fall. Men runt 05.00 vaknade jag och gick på toa, märkte då att det var värkar och inte ont i magen. lite över 08.00 är hon ute. Kom i v. 38+2

Väntar nummer 4 nu så får se hur denna förlossningen startar och när 

Det var verkligen inte kul kan jag säga. Just då. Att veta att jag skulle föda när som helst men inte kände av en endaste värk. jag hade panik.
Om man har värkar så har man ju nånting att "koncentrera" sig på.
Såklart känns det ju likadant när bebisen ska ut haha.
Men krystvärkar kände jag inte heller. BM såg på apparaten bara att jag hade krystvärkar så det var inte lätt alls.
Med trean kände jag bara att magen blev stenhård varannan minut då jag hade handen på magen. Annars kände jag ingenting där heller. Krystvärkar fick jag däremot men det var väldigt konstigt att gå från ingenting till krystvärkar..

Jag vet inte varför jag får sådär. Tror jag blir för rädd och då stänger av att det gör ont haha.
Jag har hög smärttröskel visserligen (förutom papercut för det svider som...) och kan koncentrera mig på t ex stortån om jag har stukat fingret så jag inte känner av fingret.
Däremot den värsta smärtan jag varit med om är gallstensanfall. Då trodde jag att jag skulle dö och det gick inte att tänka bort den smärtan.