Jag ger upp..

Jag orkar inte mer , jag ger upp . I 7 år har jag väntat och hoppats på att något ska bli bättre ... Nu ger jag upp. Jag kan inte stå bredvid och vänta medan du lever ditt liv . Hur kan jag vara så dum att jag gifter mig med en man som redan är gift - med sitt JOBB!
Jag är inte rädd för att vara själv , jag är redan ensam hela dagarna, jag har redan allt ansvar för barn och hem. Jag tror att jag saknar dig när du är borta och reser med jobbet , men så fort du kommer hem så inser jag att det är ju ingen skillnad, jag är lika ensam vare sig du är här eller inte. Och vet du, barnen frågar inte efter dig. Du är borta i 4 dagar och de reagerar inte. Själv kan jag knappt vara borta i 4 timmar ...