Hej!
Jag ska försöka ge en rättvis bild (:
* Vart arbetar du?
Jag jobbar som föregående inom försörjningsstöd. Men jobbar på en enhet som riktar sig mot missbruk/psykisk ohälsa/kriminalitet och allmänt våldsamma personer. Det basala i försörjningsstöd är urtrist. Men med mitt klientel blir det spännande. Jag har också valt att arbeta med mycket socialt arbete med mina klienter. Min roll är alltså att knyta kontakter, se till att nätverket fungerar (drogbehandlare, psyk, landstinget, osv). Jag ser mig själv som oljan som gör att ett maskineri går runt. Varför jag kan ha den rollen är krasst för att mina klienter är beroende av att jag beviljar pengar (: Alltså söker de kontakt med mig, och inte alltid med sin drogterapeut...
* Vad har du för arbetsuppgifter?
Vända papper... dötrist som jag sa. Speciellt mellan 20-27 varje månad för alla vill ha sina pengar den 25e. Och jag måste gå igenom samtliga kontoutdrag, lägga in allas räkningar (betala dem!) osv. Inte särskilt pepp på att betala mina egna räkningar när jag kommer hem...
Men förutom det är det mycket kontorstid, ringa hit och dit. Göra utredningar som förhoppningsvis mynnar ut i en vettig planering för hur jag och klienten kommer framåt.
Sen är det en liten del av arbetet som är det roligaste och det är möten. Jag försöker träffa mina klienter regelbundet. Jag styr också gärna upp nätverksmöten om det behövs för att hela tiden driva förändringsprocessen framåt.
* Var det svårt att få arbete efter examen?
Inte alls. Men se till att du jobbar med någon form av socialt arbete under studier/på sommaren. Då har du kontakter och meriter från början.
* Trivs du på ditt jobb?
Jag trivs jätte bra för jag har så fina kollegor. Är inte alltid överens med kontorsjobbet. Jag trivs för det mesta med mina klienter - när de inte dödshotar mig förstås...
* Om du fick spola tillbaka tiden till innan du utbildade dig till socionom vad skulle du då välja? Socionom eller en annan utbildning?
Det är svårt att svara på. Socionom är världens bästa utbildning och alla borde gå den. För du får en förståelse för samhället, hur det stora påverkar familjen och i sin tur individen. Man slutar till exempel säga "a-lagare", "alkis" "missbrukare" och säger istället "personer med missbruksproblem". Det är ett resultat av att du i utbildningen får ökad förståelse för att alla människor är på ett visst sätt därför att de gått igenom något annat. I sin tur genererar detta ödmjukhet inför livet.
Du får också kunskap om hur du ska föra ett samtal med en annan, för att stötta den att få en ökad förståelse om sig själv och på så sätt komma fram till förändring...
Men, jag vill samtidigt inte jobba som socionom hela mitt liv. Det är ett oerhört fokus på de som inte mår bra, och många som jobbat som socionomer länge blir cyniska och någonstans tappar tron på förändring. Jätte trist! Jag tänker skola om mig till lärare. Då möter jag både det friska och det mindre fungerande. Samtidigt som jag har verktygen att stötta och driva fram förändring där det behövs...
* Vad har du för arbetstider?
8-17 med en mycket generös flex.
* Känns ditt jobb utvecklande och meningsfullt?
Inte särskilt utvecklande karriärsmässigt. Men klart det är personligt utvecklande att möta mitt klientel. Det känns meningsfullt när jag lyckats bygga ett nätverk för en klient som inte hade någonting, men nu faktiskt har något. Det känns också meningsfullt att inte vara den iskalla cyniska socialarbetaren, utan istället ge värme och personliga möten.
* Går dagarna fort eller är jobbet långtråkigt.
Jätte olika. Jag jobbar super effektivt och vill gärna ha press i arbetet. När det är lugna perioder och min chef inte gett mig andra arbetsuppgifter, trots att jag uppdaterat varje utredning som finns. Då har dagarna slääääpat sig fram....
Hoppas att du fick en liten bild av vad det är att vara i mina socionomskor (:
Sen är vi alla socionomer olika, men något gemensamt har vi, och det är att vi började en utbildning utan en aning om vad det faktiska yrket innebar...
