Rasistiska föräldrar och martyrskap

Nej du har helt rätt. Dina föräldrar har fel. Självklart säger man inte sådana ord om man är medveten om att det är kränkande för människor. Jag tycker du uppfostrar dina barn på ett strålande sätt när du tar avstånd från allt som i begriper kränkningar av människor. Heja dig!

Tack. Men det är oerhört jobbigt att man ska känna det som att man bör ha dåligt samvete nu. Hon kan inte ens säga att det är något man kan tänka på i framtiden, utan bara hur dåligt det får henne att må att jag tar upp det.

Ännu en misslyckat SD tråd?

Hon vet förmodligen lång bak i huvudet att det är ett dåligt och oförsvarbart beteende. Lättare då att spels offer än att inse att ens barn har mer sunt förnuft än en själv.

Menar du att du inte har förståelse för den framgång som SD har? Det är ganska uppenbart tycker jag när man nu måste höja kommunalskatterna i nästan samtliga kommuner ända fram till 2018, samtidigt som kommuner nu tvingas av "högre makter" (=giriga jävlar som endast bedriver denna politik grund av att de får massor med pengar) ta emot nyanlända flyktingar som i många fall ställer till massor med bråk och stölder.

Låter som mina föräldrar, pappa använder Negerordet ofta, han skämtar grovt om detsamma och liknande saker. Han är djupt införstådd i varför folk röstar på SD. Skillnaden är väl att han kallar SD-röstarna för de största idioterna i Sverige.

Han är uppvuxen på landet, han är en äldre man och det är den jargongen de använder. Att anmärka på hans sätt att tala är att nedvärdera honom som person. BÄttre att förklara för ungarna varför han gör som han gör. 

Ja, det menar jag.

Vad menar du?

Men hur ska man bemöta det då? Nu är jag som sagt den som gjort fel och förväntas typ höra av mig och be om ursäkt. Känns ju jättekonstigt.

Okej men skillnaden är att min pappa verkar sympatisera med SD. Han röstar inte men skulle han göra det så skulle han lägga sin röst på dom. Han påstår att det inte är ett rasistiskt parti. Såna argument rår inte på mig.

TS, att "spela martyr" är också en form av härskarteknik som ofta fungerar. Min adoptivmamma är urtypen för att spela martyr.

Hur bemöter man det på bästa sätt? Hon tycker synd om sig själv på riktigt.

Nu har jag brutit med henne, inte enbart pga martyrskapet. Men nåväl jag sa ganska hårt vad jag tyckte och tänkte och att det "hjälper faktiskt inte att gråta, jag kommer inte att ändra mina åsikter ändå". Nu var hon extrem, typ bröst ihop och grät bara vi barn bråkade vid matbordet "Ja, här har man stått och lagat mat och slitit och ni brååååkar" och sedan slämgde hon sig gråtande på sängen medan man som barn skämdes som en hund trots att tjaffset inte alls handlade om att nedvärdera henne utan om att syskonet sparkade en på smalbenet tex.

Nåväl, i ditt fall. Jag tycker du gott och väl vänligt men bestämt kan säga till henne att "Nu är det såhär att jag tolererar inte såna ordaval och åsikter och mitt barn skall inte heller behöva göra det. kan du/ni inte accpetera det eller åtminstone hålla inne med det när vi är på besök kan vi inte umgås. Men det är erat/pappans val." Nåt i den stilen.

Att inte förstå framgången SD rider på är naivt. När det kommer till din pappa, varför berättar du inte för honom vad du tycker?

Jag har förstått deras argument även om jag personligen inte accepterar dom. Att förstå och sympatisera är två helt olika saker. Det är klart att han vet vad jag tycker.

Skär kontakten helt då, så är ditt problem löst.