Min son ska börja dagis om ett par veckor, och jag har sådan ångest över detta! Gick själv aldrig på dagis och önskar att han också kunde få vara det, även om jag tror han kommer tycka det blir kul med de andra barnen! Någon mer än jag som känner såhär? Hur tänker ni? Har ni några tips för att minska ångesten i mammahjärtat? ????
Menar såklart att jag önskar att han också kunde få vara hemma istället för på dagis!
Det är väl rätt så natuligt att det inte känns helt ok att lämna bort det bästa man har till okända människor? Försök inte förminska den känslan. Samma gäller barnet ditt - klart att han kommer att bli ledsen över att skiljas från dig! Det är helt normalt och naturligt, men ni kommer att vänja er!
Klart att det är ångestfyllt. Små barn har inga som helst egna behov av dagis och det är helt onaturligt att lämna bort sitt lilla barn att tas omhand av utomstående stor del av den vakna tiden. Det är dina helt normala föräldrarinstinkter som säger ifrån. Tyvärr är det ju en ekonomisk och arbetsmässig omöjlighet för de flesta att vara hemma med sina barn i 3-4 år, så det är liksom bara att tugga i sig i slutändan. Men ju senare dagisstart ju bättre...
Jag tror att det är helt normalt att ha ångest över att lämna bort sitt barn många timmar i veckan, men någonstans får man tänka att man gör så gott man kan för att balansera livet. Jag tycker det känns jobbigt att sonen ska tillbaka till förskolan om två veckor, samtidigt vet jag att jag skulle bli skogstokig av att gå hemma en längre tid igen. Jag vet att han har bra pedagoger och en bra förskola som jag har förtroende för och att han mår bra på dagarna. Att han hellre skulle vara hemma med mig, tja, det får jag liksom leva med. Mitt tips är att om möjligt låta den förälder som har minst ångest sköta inskolningen så att man inte stressar barnet mer än nödvändigt.