Ni som levt med bonusföräldrar

Väldigt öppen fråga, men jag kan väl skriva några rader.

Allmänt en positiv upplevelse, snarare så är jag lite besviken att min mamma inte hittade min bonusfarsa tidigare (jag var 15 när de flyttade ihop), jag hade nog behövt en manlig förebild som var närvarande ofta tidigare i livet (föräldrarna separerade när jag var 4 år gammal och bosatte sig på varsin sida av lidandet, jag har alltid havt bra kontakt med min pappa men på grund av avståndet så har kontakten varit begränsad). Däremot så tror jag att det hade varit annorlunda om jag varit som många av de barn/ungdomar som beskrivs i detta forum. Jag var långt ifrån perfekt när jag bodde hemma, hade en hel del skit för mig i form av superi (och vid ett tillfälle gripen för skadegörelse). Men i övrigt så var jag "duktig", tog ansvar för mitt skolarbete och hjälpte till i hemmet (jag minns det väl, tvätt var min uppgift på grund av att mamma hade svårt att gå i trappor pga ledproblem, utöver det så var diskmaskinen mitt ansvar samt att jag skulle laga mat en gång i veckan för att lära mig den biten för framtiden). Inte för att jag var glad över detta, men min mamma har aldrig tolererat slackerbeteende från sina barn, och jag var inget undantag. Jag visade också min styvpappa samma respekt som jag visade min mamma och gjorde ingen skillnad på dem i mån av auktoritet. Så i mitt fall var det bra, de är fortfarande tillsammans och jag och styvfarsan är goda vänner som inte sällan tar några öl och har långa samtal bara han och jag, mitt liv är rikare än vad det hade varit utan honom så att säga. Däremot så kan jag förstå varför det inte är lika smidigt för andra där personkemin inte fungerar eller där uppfostran och disciplin är briställig

Har vuxit upp med både bonusmamma och bonuspappa. Två helt skilda upplevelser.. Min pappas fru tyckte jag och min syster mest var i vägen och vi fick aldrig följa med på något roligt. Hon fixade så pappa inte hade "tid" att tex köra oss på våra aktiviteter osv. Det blev bättre när hon själv blev äldre och nu ser jag henne som en trevlig extramamma som jag vänder mig till ibland :) 

Mammas nya var det allt lite gnissel med i början men sedan älskade vi honom högt och gör än idag :) 

Det är väldigt blandade upplevelser skulle jag vilja säga.

Med mina bonusmammor har det stor väldigt upp och ner. Den första var kanon. Henne har jag kontakt med en idag hon är även mamma till min lillebror. Vi åker på semester tillsammans osv även om det är 15 år sedan det tog slut med henne och min pappa. Har även åkt på semester med henne och min mamma vilket kanske inte hör till vanligheterna speciellt inte eftersom min pappa var otrogen mot min mamma med henne. Men hon är en fantastisk person och har alltid varit som en bonusmamma till mig även efter att det tog slut. Jag bodde hos henne några dagar i månaden efter att det tog slut mellan henne och pappa.

Sen följde en hel rad med psykopatiska tjejer. Vette tusan vart min far hittade dem. Nu har han vart tillsammans med sin nuvarande i över tio år. Men vi har haft våra upp och ner gångar. Andra gången hon träffade mig anklagade hon mig för att ta droger jag var 13år. Hon slängde ut mig mitt i natten på min födelsedag och på nyårsafton bland annat. Vi hamnade i slagsmål flera ggr och vid flera tillfällen var jag inte välkommen hem helt utan anledning. Idag har vi lagt det bakom oss. Vi har en hyfsad relation och jag har mer kontakt med henne än med min pappa. Senaste 5 åren tror jag bara vi haft ett bråk och då tog det faktiskt någon månad innan hon bad om ursäkt för det hon sagt. Men som sagt har vi en fungerande relation idag.

Jag har bara haft en bonuspappa. De träffades när jag var 1 år. Mamma och pappa gick isär när jag var 6 månader. Vad jag kommer ihåg från när jag var liten så var det en väldigt bra relation men när min lillasyster föddes så förändrades han. Han blev väldigt aggressiv och när jag var 15 började han bli ordentligt fysisk. Innan hade han på sin höjd puttat mig eller tagit tag i en arm nu blev det hot om slag upptryckt mot väggar osv, slutade med att jag flyttade in hos min dåvarande pojkvän ett tag.

Idag har vi en bra relation. Och fantastiskt kul ihop när jag är hemma. Han är även jätte bra med min son. Jag vet inte riktigt vad som hände med honom den där perioden men jag undrar om han var i någon psykos. Var en 10 års period efter att min syster föddes som han var en helt annorlunda människa. Vi bör fortfarande inte bo ihop då vi går varandra på nerverna men några veckor i taget när vi är hemma och hälsar på eller i sommarstugan tillsammans går kanon :)

Så ja det är väl blandade erfarenheter men i slutändan har det mynnat ut i två bra relationer. Kan väl även erkänna att jag inte var den lättaste tonåringen att hantera heller så det har ju bidragit till att saker blev som de blev. Men jag är väldigt nöjd med mina bonusrelationer helt generellt. Jag räknar fortfarande in min pappas ex som min bonusmamma och hon kommer alltid att finnas i mitt liv.

Är det något ner specifikt du undrar så får du fråga :)

Mammas kille kom in i mitt liv som 5 åring (är 21 idag) och jag pratar inte med honom ens när vi ses. Han har aldrig visat intresse för mig och min syster och levt som en familj med mamma och min lillasyster som de fick tillsammans. Ju äldre vi vart desto större vart klyftan mellan oss och han visade en aggressiv sida. Jag är väldigt avundsjuk på folk som har bra relationer med sin styvpappa för det hade jag också velat haft. En till vuxen att ty sig till. Så min erfarenhet är väl inte på topp, men hade väl en extrem otur där.