Varför så viktigt?

Jag kan bara hålla med.

Tyvärr har vissa föräldrar svårt att både vara förälder och behandla sin partner med respekt. Jag själv kommer på tredje plats, min gubbe son först, sen hans mamma och sist jag, den som han valde att starta ett nytt liv ihop med, den som var meningen att bli sambo med honom. Jag vägrar att känna att jag kommer sist.

Man måste kunna få till en balans mellan förhållandet och föräldraskapet. Ingen ska behöva känna sig bortvald.

Jag är gravid i v21 med hans andra barn, men jag är redo att faktiskt lämna honom pga hur det är.

Jag har själv barn sen innan men nog tusan ser jag ändå till att både barn och partner får känna att det finns plats i mitt liv. Så det faktiskt borde vara.

Det är nog ytterst få personer som innan man får egna barn eller blir bonusförälder vet vad man ger sig in på. Jag trodde jag visste innan men med facit i hand hade jag ingen aning.

När det gäller det där med kärnfamilj så saknar jag inte mitt ex men jag saknar att inte behöva anpassa oss till andra bioföräldrar och även den härliga känslan av att veta att båda vuxna i familjen satte barnen i första hand. Det är för mig ändå en viss skillnad mellan bio- och bonusbarn och det var på vissa vis enklare när alla barn i familjen var biobarn. Därmed inte sagt att kärnfamiljen är bättre på något vis men det var enklare.

Sedan att barnen alltid kommer i första hand. Så visst är barnen det bästa man har men det innebär ju inte att ens partner alltid ska komma i andra hand. Det beror ju alltid på situationen i sig. Barn är ju beroende av oss vuxna på ett annat sätt än vad en partner är men det är inte rimligt att alltid sätta barnens behov framför partnern för då uppfostrar man små monster. Så jag håller helt med om att det inte finns någon anledning att rangordna relationerna inom den egna familjen. Alla är lika viktiga men har olika behov av omsorg.

Håller helt med dig TS!

Så länge man pratar om människor så vet man aldrig vad man ger sig in i, inte ens om man varit i situationen tidigare med andra människor. Alla är olika, därmed blir alla situationer och konstellationer olika, samboskap, vänskap, styvfamiljer etc.

I mina ögon är det korkade, inskränkta människor som fäller korkade, ogenomtänkta kommentarer, "du visste vad du gav dig in i" är en sådan kommentar.

Angående komma i tvåa, det är också helt stört för mig. Vem sjutton väljer ett liv på andraplats? Vilken människa tror att de kan ha en partner som man inte behöver sätta på delad förstaplats?

Här hemma är vi alla lika viktiga, vi kommer alla först.

I mina ögon är det det svenska curlingföräldrarskapet som är helt galet, att barn får lära sig vänta eller dela livet och allt däri med andra människor är inte fel.

Men tyvärr är det söndercurlade ungar som många föräldrar stöper och de är dessa barn, som är vana att få allt serverat på silverfat, bli underhållna 24/7 etc, som ska ta hand om oss en dag.... Herregud, ungdomar har med sina föräldrar på arbetsintervjuer och vägrar "kränka sin integritet" (tror det var så någon jag läste om uttryckte sig) genom att ta ett jobb på McDonalds, mm.

Tänk hur samhället kommer se ut när dagens små prinsar och prinsessor, universums små mittpunkter, kommer ut i verkligheten,skrämmande!

Så TS, håller helt med dig i allt :)

Kan bara säga att jag håller med! Just den där kommentaren "du visste vad du gav dig in på".. VEM vet det? Om NÅGOT? Om jag träffat mig själv för 10-15 år sedan hade jag bara kunnat konstatera att jag inte har en aning ;)

Vare sig med bonusbarn, hur det är att leva med min man, bonusens mamma, mitt jobb, att få egna barn - och svårigheten att få dem, hur det är att uppfostra sina barn, min relation till mina svärföräldrar osv osv.

Man VET inte. Det enda man vet när man går in i en relation med ngn med barn är just det - det finns barn, de kommer alltid att vara en del av min mans liv. HUR det livet kommer att utspela sig kan ingen människa veta...

Dummaste, mest ogenomtänkta kommentaren EVER!!!!