Hur kändes det att få barnbesked?
Jag undrar, hur kändes det för er som fått barnbesked? kändes det rätt från början eller på något annat vis? Berätta gärna!
Jag och min man väntar på barnbesked och det kan komma när som helst nu. Känner ibland rädsla och lätt panik inför barnbeskedet. När man väntat i nära tre år känns det så overkligt och jag börjar tänka saker som "tänk om jag inte känner något då jag ser bilden på barnet", "tänk om det bara känns helt fel" eller "hur ska vi klara resan och den långa tiden utomlands" och då blir jag så stressad. Man har varit beredd så länge att det blir oförberett plötsligt på något skumt vis? Och så tänker jag "hur ska vår sjuåring (snart åtta) ta det här med ett nytt syskon" och "tänk om vi inte räcker till" och så vidare? Tror inte det är så ovanligt att känna så, så jag försöker acceptera känslorna och bara flyta med. Jag brukar tänka, så jag får förändrings-skräck, att jag ju i längden vill ha den här förändringen, att jag vill att vårt barn ska få ett syskon och på alla fördelar och på all min längtan. Det hjälper.
Tacksam för alla svar! TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-07-27 09:23
Det gäller alltså adoption.
Vet inte om jag valde rätt kategori?