Osocial sambo eller så gillar han inte min släkt?

Fast detta visste du väl ändå om från börja? Och vet inte din familj om att han är sådan, om inte, varför har du inte berättat?

Börja med att berätta för din familj och be dom respektera honom. Då blir det inga problem att ha dom över, då kan han pyssla med sitt, och vara med på sina villkor.

Glömde svara på din fråga. Han är osocial, det handlar inte om din släkt. Han umgås ju inte med andra heller, skriver du.

Låter som mitt ex. Jag skämdes för hans beteende och hur otrevlig han var både när vi hade folk hemma och när vi var hos någon annan. Jag är väldigt social och mår inte bra av att inte kunna umgås vilket ledde till att jag mådde psykiskt dåligt av hur han var, till slut gick jag in i väggen och var djupt deprimerad under en längre tid, när jag fått hjälp av psykolog att se problemet valde jag att skilja mig och ser nu hur jag förändrats under vårt förhållande och att jag mådde riktigt dåligt av hur han var.

Fundera på om du kan leva med hans beteende, han har rätt att vara som han är men du har också rätt att må bra.

jo tyvärr tror jag att det handlar om dem. Även om han inte umgås frekvent med mycket folk, så när vi har haft hem nån av hans bekanta så försvinner han aldrig utan han sitter kvar o umgås.

Nej jag visste inte om detta från början för när vi träffades som umgicks han ibland med kompisar.

ja precis, förstår det.. jag mår också dligt av detta.
Tycker ändå att jag inte tvingar med honom på saker men nån gång per år kan man väl ändå försöka visa lite social? 

var ditt ex så när ni träffades också?

Han kanske känner att hans vänner hans ansvar medan om du bjuder över din släkt så är det ditt ansvar

Jag märkte det inte från början men har förstått nu i efterhand att min familj och mina vänner reagerade redan när vi träffades. Har även nu fattat varför vi väldigt sällan blev hembjudna till någon trots att vi bjudit hem folk många gånger. Det blev bara värre och värre, i slutet ville jag inte ha med honom alls utan åkte hellre själv med barnen.

Så innan ni flyttade ihop hade han inga problem med din familj, och det kom efter ni flyttat ihop? Ja, det är konstigt. 

Har en ganska osocial sambo

Jag tycker att han blir så stel när vi har besök hemma

 Dock tycker jag att det är sambon som sett till att de blivit så kyligt mellan de för han hör aldrig av sig  till nån.

Så här skriver du om honom när det gäller ert övriga umgänge. Sedan övergår du till din familj. Jag tycker han verkar vara lika osocial i båda sammanhangen.

Så här betedde sig mitt ex också.
Väldigt fult att göra så. När vi sen fick vår son, o han började visa liknande beteende, föll bitarna på plats.
Min son har as o mitt ex, pappan, har förmodligen detsamma. Han vill inte utreda sig.
Han kan umgås med dem han själv väljer, men det är väldigt sällan....eller nästan aldrig.
Är han likadan mot dig när ni är ensamma?
När vi umgicks så var det alltid jag som fick hitta på saker...som han ibland klagade över....o att prata var inget han mer än vad han behövde.
Tolkade detta som att han var blyg först o att han inte visste hur han skulle bete sig, då han är uppväxt med en mamma som är under all kritik o jag var första flickvännen. O han var närmare 25 när vi träffades.

Så är din sambo bara egoistisk o inte har vett att uppföra sig eller ligger det mer bakom hans beteende.

Jo för att han alltid skyllt på det där med språket.

Men jag tror att bara är en ursäkt för att "slippa". Och som sagt har inte krävt att han ska vara med varje gång jag träffar dem men om man bjuder hem nån nån gång per år?

Här om dagen sa han att jag skulle göra av mig till ett par, och höra om de vill komma hem till oss o grilla för det var länge sen vi sågs.

Helt otroligt att du skrev så! Har faktiskt spenderat morgonen o läst om asp. Misstänker att han har vissa drag. Han var oxå 25 o utan haft ett förhållande när vi träffades (inte för att det är onormalt )men mycket annat stämmer in

Vad är asp?

Aspbergers

Jag tycker inte alls att han låter vidare udda. Jag är på liknande sätt och beter mig ungefär likadant. Helt normalt där jag kommer ifrån. Man behöver inte vara uppe i ansiktet på varandra hela tiden utan kan ställa sig och diska utan att någon tycker att man är osocial och det mest udda som finns. Man kan även ha nära relation utan att för den delen ha ett skriande behov av att ha kontakt hela tiden, det går precis lika bra att ringa en gång om året och ändå stå varandra nära och vara precis lika goda vänner som  om man hade träffats var och varannan dag.

Jag har inga som helst diagnoser utan är vad man skulle säga helt normal. Däremot är jag inte världens mest pratsamma person och har inget behov av att vara det heller. Tycker också det är skönt att komma ifrån några minuter här och var genom att ställa mig och diska eller nått gå ut i trädgården för att beundra blomrabatten för att få vara ifred ett litet tag (och släppa ut magen och vara mig själv för ett litet ögonblick). Det handlar lite grann om vad jag är van vid för 'kultur', i min familj är det helt normalt att gå ifrån några minuter och slänga i en tvätt i maskinen trots att man har släktingar eller vänner på besök. Livet stannar inte av till hundra procent bara för att man har gäster utan man gör litegrann sitt och är sedan social ett tag innan man travar ut i trädgården för att vattna blommorna medan någon annan underhåller gästen såtillvida inte gästen hänger med ut i trädgården. Det är ett väldigt okonstlat sätt att umgås och jag föredrar det framför det sätt att umgås på som du beskriver att du och din släkt har. Allt beror på vad man är van vid, behöver inte vara diagnoser ens för fem öre. Europeer är ju ofta lite mer tillbakadragna och blyga, tex i jämförelse med många amerikaner,utan att det för den delen vara udda. 

Som norrlänning kan jag även se en tydlig skillnad mellan många norrlänningar och folk som är uppväxta i södra sverige. Visst finns det jättemånga undantag, men rent generellt så är man lite mer som din kille i de norra delarna medan folk från södra sverige är betydligt bättre på att kallprata och vara supersociala. Det finns ingen hejd på alla ord som kan komma ur munnen på någon från södra sverige, medan norrlänningar nöjer sig med att svara ja eller nej på en fråga istället för att dra hela sin levnadshistoria samt anekdoter från vad som hände dem i morse. Inget ont i något av sätten att vara, det är som sagt vad man är uppväxt med och vad man är van vid som kan göra en stor skillnad i den sociala samvaron.

har du problem med din sambos sätt att vara så kanske du ska prata med honom istället? Fråga hur han ser på saken och hur han resonerar kring släktbesök?  Han kanske inte alls tycker illa om din släkt men är van vid att umgänge sker på helt andra sätt och tycker därför det är skönt att kunna smita undan några minuter. Din kille verkar ju göra sitt bästa för att umgås på dina och din släkts villkor, eftersom han inte opponerar sig när de ska komma på besök utan accepterar läget och gör sitt bästa av situationen. Borde inte du och din släkt försöka acceptera hans sätt att vara och inte lockas till att ställa diagnoser på honom eller ifrågasätta honom baserat på att han inte har exakt samma sällskapsmönster som er? Det är nog inte lätt för honom, han är nog medveten om att du och din släkt uppfattar honom som udda och osocial och det gör det inte lättare att smälta in. Om varken du eller din släkt gör det till så stor grej när han smiter undan några minuter så underlättas nog släktbesöket avsevärt för honom:)