Är det verkligen så svårt med bonusar?
Ska det vara så svårt att bygga upp en ny familj? Dagligen så läser man eller hör någon klaga på bonusbarn eller styvföräldern. Vart är problemet?
Styvmamman/pappan avskyr sin bonus - Varför skulle de avsky ett barn som till 50% består av den person de älskar? Jag tror inte att många går in i förhållandet och avskyr barnet, något ligger bakom det.
Bonusbarnet är hemskt- Vad ligger bakom det? En förälder som tycker synd om barnet och har skämt bort barnet med att alltid få som det vill? Fick barnet tid på sig att vänja sig vid sin nya familjemedlem? Kan barnet vara ledsen och tar ut det i ilska?
Bioföräldern motarbetar- Hen har inget med sitt ex:s nya liv att göra så bryt all kontakt förutom den mest nödvändiga, visa att hen inte har något att säga till om hos er. Bråka inte, visa att du är mer mogen. Visa att du bryr dig om barnet men att du inte tänker ta över hens roll. Absolut bäst är om man kan samarbeta men ibland går det inte.
Såhär ser jag det
Bonusförälder- Ge barnet tid, ta reda på din roll, hur delaktig ska du vara? Hatar du barnet så lämna dem.
Bioförälder- låt inte barnet bli en spelbricka. Fundera på varför du avskyr den nya, har det verkligen med barnet att göra? Är den nya hemsk på riktigt- prata med den andra föräldern. Ni båda vill ert barns bästa.
Barnet- Försök inte bli barnets bästa vän i början, barn känner på sig när någon är för snäll. Barn som beter sig illa mot vuxna låter som att det brustit någonstans i föräldrarnas roll.
Jag vet inte, men det känns verkligen som att många inte vill bygga ihop familjen. Att de är nöjd med få gnälla och att de inte anstränger sig.
Så hur fel har jag?